I slutet av januari i år kom nyheten att det amerikanska produktionsbolaget Hidden Light, som ägs av den före detta amerikanska presidentkandidaten Hillary Clinton, ska producera en TV-serie baserad på den nya boken ”The Daughters of Kobani”. Boken berättar om den syrienkurdiska helkvinnliga militärstyrkan YPJ, som tillsammans med sin manliga motsvarighet YPG varit västvärldens allierade i kriget mot Islamiska staten, IS.
Nyheten var inte särskilt extraordinär. Under de senaste åren har det dykt upp flera västerländska filmatiseringar av YPJ, men varje gång har den viktiga politiska bakgrunden urvattnats. Fokus har blott legat på att framställa de kvinnliga soldaterna som modiga antiteser till det kvinnoförtryckande IS.
Under kriget mot IS fick YPJ på samma vis en mycket stor men förenklad uppmärksamhet i västerländska medier, där de exotiserades och blev föremål för mytbildning. Idag har det mediala intresset dock mer eller mindre slocknat.
Att kvinnor kämpat som soldater i det syriska kriget är anmärkningsvärt, men den verkligt stora kvinnorevolutionen hos syrienkurderna har hela tiden ägt rum bakom frontlinjerna. YPJ är den väpnade vingen av den vänsterrevolutionära, feministiska kurdiska rörelse som utropat det självstyrande området Rojava i nordöstra Syrien under kriget. Kurderna har etablerat ett eget parlamentariskt system i Rojava. Kvinnor kvoteras in i alla politiska församlingar och måste utgöra minst 40 procent av ledamöterna. Flertalet regeringsministrar är kvinnor och alla politiska organ måste ha ett delat ordförandeskap: en man och en kvinna.
Paraplyrörelsen för olika kvinnoorganisationer i Rojava, Kongreya Star, har etablerat egna center på många platser varifrån man idag arbetar för att stärka kvinnors status i samhället. Kvinnorörelsen har också ett flertal center för att lära ut så kallad jineologi, en egen kurdisk genusvetenskap som bygger på läran om att kvinnor varit centrala aktörer i forna tiders samhällen och att denna roll måste återupprättas.
Naturligtvis haltar detta arbete. Det utförs i ett krigsdrabbat land med stora resursbrister, där Turkiet ockuperar omfattande kurdiska områden. Det har också länge rått en konflikt med den kurdiska högeroppositionen, som inte accepterar det politiska systemet. Icke desto mindre är allt ännu igång som ett unikt jämställdhetspolitiskt experiment i Mellanöstern.
Det är den här utvecklingen – snarare än vem som burit vapen i kriget – som har betytt att kvinnor kommit att ta allt mer plats i den vardagliga, socio-politiska sfären i nordöstra Syrien. Det manifesterades exempelvis i slutet av februari, genom en så torr händelse som att lokaladministrations- och miljömyndigheten i Rojava presenterade områdets projektplan för tiden efter coronapandemin. Istället för att det var en kostymklädd gubbe som lade fram planen, var det en ung kvinna.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
