“Vi kan inte längre låta Kubas framtid hållas gisslan av vad som hänt i det förflutna”, sade USA:s president Barack Obama när han på en presskonferens i början av juli, efter 54 års diplomatisk permafrost, meddelade att USA:s och Kubas ambassader slår upp portarna igen.
Att detta är ett historiskt steg framåt står fullständigt klart. Hur stort steg det handlar om är lite grumligare. Från väst finns förhoppningar om en demokratisering av landet. Från kubanskt håll står ökad handel på agendan. Men det första är det få som tror på, och det andra är omgärdat av flera problem.
Till exempel är det nödvändigtvis inte en tro på demokratisering som fått president Obama att sträcka ut handen.
– Han har nog snarare insett att de fört en misslyckad politik. Latinamerika, liksom de flesta andra länder, har länge tryckt på för lättnader. Att det sker nu har att göra med att Obama är inne på sin andra mandatsperiod och inte har något att förlora. Uppgörelsen med Kuba liksom med Iran visar att diplomati och hopp om normala relationer är effektivare än hot och sanktioner, säger Pierre Schori, diplomat och före detta statsråd.
Ökad handel
En möjlighet är att Kuba tar den kinesiska vägen, mot en kapitalistisk kommunism, men det håller inte Eva Björklund, före detta ordförande för Svensk-kubanska föreningen, för troligt.
– Kuba har öppnat marknaden inom vissa sektorer - service, tjänstesektorn och för småföretagare. Men infrastrukturen, hälsovården, energisektorn och de strategiska företagen kommer inte att privatiseras, säger hon.
Det kubanerna själva framför allt hoppas på är ökad rörlighet och handel. I dag importerar Kuba 80 procent av sin mat, delvis på grund av den tidigare förda, misslyckade jordbrukspolitiken.
Ett beslut om att häva handelsembargot ligger dock hos USA:s kongress, där det visserligen fortfarande finns ett stort motstånd. Men samtidigt ropar nordamerikanska jordbruksföretag efter lättade sanktioner och förenklade regler för att kunna handla med Kuba.
– Man får inte heller glömma att USA inte är särskilt intresserade av en kubansk ekonomisk kollaps med stora kubanska flyktingströmmar som följd, säger Pierre Schori.
Ökad handel har å andra sidan en baksida. Kuba är idag världsledande när det gäller ekologiskt jordbruk, trots att stora jordbruksarealer står outnyttjade. Bekymrade röster har därför påpekat att friare handel kan leda till ökad import av kemikalier och konstgödsel, vilket riskerar att slå ut en viktig ekologisk förebild för resten av världen.