På ena sidan står den erfarne finansministern och förre Hamburg-borgmästaren Olaf Scholz tillsammans med den relativt okända Klara Geywitz. De ses som mittenalternativet, som vill stå stadigt kvar i regeringskoalitionen med Angela Merkels kristdemokrater CDU.

De utmanas från vänsterkanten av duon Saskia Esken och Norbert Walter-Borjans. Paret, som kallas ”EskaBo”, positionerar sig hårdare i jämlikhetsfrågorna och öppnar för att lämna storkoalitionen.

– Debatten handlar om att det är mitten mot vänstern. Den stora frågan är om SPD ska fortsätta vara del av koalitionen eller inte, säger Philipp Fink, statsvetare och nordisk chef för tankesmedjan Friedrich Ebert Stiftung.

Ansågs progressiv

Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på den fackföreningsnära tankesmedjan Arena Idé, tycker att det är lite märkligt att Olaf Scholz fått en stämpel av att vara mittenpolitiker.

Med sin bakgrund som borgmästare i Hamburg, där han bland annat genomförde en satsning på billiga bostäder, sågs Scholz som progressiv och var väldigt populär.

– Scholz har alltid setts som en person som står till vänster inom partiet. Han var nära förbunden med Andrea Nahles team, och flera av dem som kommer från vänsterfalangen i ungdomsförbundet jobbar nu för honom. Han har en hel del stöd från vänster, men hans största problem är att han förkroppsligar business as usual. Han går inte till val på att avsluta koalitionen, utan på att fortsätta den. Tvärtemot vad ”EskaBo” står för, säger hon.

Kräver sociala reformer

Norbert Walter-Borjans har sagt att han endast kommer stödja en fortsättning i storkoalitionen om partnern CDU går med på ett investeringsprogram om 500 miljarder euro för att förbättra infrastrukturen och minska den sociala ojämlikheten. Något som Merkel knappast kommer gå med på.

Trots det är det långtifrån säkert att de kommer välja att lämna koalitionen, och utlysa regeringskris, om de skulle vinna partiledarvalet.

– Det finns definitivt på deras agenda, det har de sagt hela tiden. Och de kommer försöka få medlemmarna att ställa sig bakom det. Men om verkligen kommer att göra det i slutändan är jag inte alls säker på, säger Philipp Fink.

Lisa Pelling tror också att ”EskaBo” kommer vara avvaktande till att bryta sig ur koalitionen vid en eventuell partiledarvinst.

– Jag skulle inte tro att de gör det direkt. Jag föreställer mig att de ställer upp ett antal villkor, och får ny kraft att föra en annan politik, sedan väntar de ett tag och ser om de här kraven förändrar något i väljarnas beteende. Som det ser ut nu vore det ju en katastrof att gå till nyval, man skulle förlora hälften av väljarna, säger hon.

Katastrofsiffror

I vårens EU-val fick SPD bara 15,8 procent, det sämsta resultatet i ett val sedan 1887, då de ännu hette Socialistiska arbetarepartiet (SAP). De 20,5 procent som partiet nådde i senaste förbundsdagsvalet, 2017, var sämsta siffran sedan nazisterna tog makten 1933, men är nu – bara två år senare – rena drömsiffrorna för SPD som legat nere på 12 procent i vissa mätningar under sommaren.

I flera mätningar under hösten har högerextrema AfD varit större, och miljöpartiet De Gröna är nu nästan dubbelt så stora som det gamla statsbärande socialdemokratiska partiet i Tyskland.

Kommer siffrorna förbättras av att de lämnar storkoalitionen?

– Erfarenheten visar att man faktiskt har kunnat genomföra en hel del socialdemokratisk politik, men det har inte nått ut till väljarna ordentligt. Det räcker inte för att göra skillnad i människors liv. Det är svårt att vinna val på att man har förhindrat en försämring. Folk har högre förväntningar, säger Lisa Pelling.

Brant uppförsbacke

Sedan Gerhard Schröder avgick 2005 har SPD haft åtta partiledare och ingen har lyckats särskilt bra, förutom Martin Schulz som steg kraftigt i opinionen under en kort inledningsperiod på några månader våren 2017.

– Helt klart är att vem som än vinner så kommer det inte vara lösningen på SPD:s problem, säger Lisa Pelling som tror att det favorittippade paret tar hem segern.

– Jag tror att Scholz och Geywitz vinner. Men jag tror inte att de kommer vinna särskilt stort, vilket gör att de får en uppförsbacke i partiet direkt efteråt. Det är väldigt viktigt att de kan ena partiet, att de klarar av att göra en nytändning.

Philipp Fink tror också att erfarenheten avgör i slutändan.

– Det är en svår fråga, det är ju över 400 000 medlemmar som ska rösta, men jag tror att Scholz klarar det och vinner. Majoriteten är mer i mitten och vill ha stabilitet.