Den 7 december 1941 bombade japanskt stridsflyg den amerikanska flottbasen Pearl Harbor. Attacken förändrade över en natt livet för USA:s japansk-amerikanska befolkning. FBI knackade dörr redan nästa dag och författaren Julie Otsukas morfar var en av dem som hämtades, misstänkt för spioneri. Han skickades snart vidare till ett interneringsläger i öknen i Utah, långt från hemmet i Kalifornien.

Julie Otsukas mormor, morbror och hennes då tioåriga mamma tvingades snart också iväg från sitt hem. Runt 120 000 amerikaner av japansk härkomst började under andra världskriget betraktas som statsfiender och placerades i taggtrådsinhägnade läger. Allt på grund av hudfärg, majoriteten var födda i USA och hade föräldrar eller far- och morföräldrar som emigrerat från Japan.

Misstänksamhet och hat

För ett par dagar sedan släpptes Julie Otsukas roman När kejsaren var gudomlig på svenska. Här berättar hon om tiden i och efter lägren. Ett anslag på postkontoret upplyser en tvåbarnsmor om att familjen ska förflyttas. Ingen säger adjö eller önskar dem lycka till när de traskar iväg mot tågstationen. Människor förlorade sina företag, sina gårdar, sina bostäder och stora delar av sina tillhörigheter. Framför allt så förlorade de sina medborgerliga rättigheter.

När de internerade släpptes tre år senare fick de en enkelbiljett till valfri destination och 20 dollar i handen. En slant som inte räckte långt eftersom ingen ville anställa ”japsarna”.

Julie Otsuka beskriver hur misstänksamhet och hat ofta väntade dem, oavsett om de återvände hem eller startade på nytt i en annan del av landet. Många gjorde sig av med sina japanska ägodelar och gjorde sitt bästa för att inte förarga någon i sin omgivning. Kanske låtsades de ha rötter i ett annat land. De återvändande amerikanska soldaternas historier från andra sidan Stilla havet gjorde allt än värre.

”Vi såg oss i spegeln och tyckte inte om det vi såg: svart hår, gul hud, sneda ögon. Fiendens grymma ansikte.

Vi var skyldiga.

Lägg det bakom er.

Onda.

Släpp tanken på det.

Ett farligt folk.

Ni är fria nu.

Som aldrig mer går att lita på.

Det enda ni behöver göra är att uppföra er väl.

På gatorna försökte vi undvika våra egna spegelbilder så gott det gick. Vi vände oss bort från blanka ytor och skyltfönster. Vi låtsades inte se främlingars blickar.

Vad är ni för sort? Japan eller kines?”

Reagan kom med ursäkt

Inte förrän under Ronald Reagans tid som president kom en officiell ursäkt från den amerikanska regeringen. 1988 beslutade också kongressen att de drabbade som fortfarande var i livet skulle få cirka 130 000 kronor i skadestånd.

En av dessa var skådespelaren George Takei, framför allt känd som Hikaru Sulu, styrman i den första Star Trek-besättningen. De senaste åren har han även blivit en stark röst när det gäller hbtq-frågor och en profil på sociala medier. En dokumentär om den nyblivne 77-åringen, To be Takei, hade för några månader sedan amerikansk premiär. Här får vi bland annat höra Takei berätta om hur han som femåring tillsammans med föräldrarna och sina två syskon skickades till ett läger i Arkansas träskmarker. De första månaderna, innan lägret hunnit byggas färdigt, placerades familjen i stallet till en hästkapplöpningsbana utanför Los Angeles. Upplevelsen har satt spår och han pratade nyligen med Democracy Now om den smärtsamma tiden.

– De kallade oss enemy non alien – fientlig icke-utlänning. Och vad är en icke-utlänning? En medborgare. Men de kunde inte ens kalla oss medborgare längre. På grund av det här, förklarar Takei i intervjun och pekar mot sitt eget ansikte.

Varje skoldag i lägret startade, ironiskt nog, med the pledge of allegiance – en trohetsed till den amerikanska flaggan.

Trauma till Broadway

Julie Otsuka använder romanen för att lyfta upp japan-amerikanernas öde, George Takei har valt en annan form för att berätta om sina upplevelser av lägertiden. Hösten 2012 var det premiär för musikalen Allegiance, byggd på hans berättelse.

– Det har varit min livsuppgift att öka USA:s kunskap om det här skamliga kapitlet i vår historia, förklarade han i en ­intervju med radiokanalen NPR.

Han säger i intervjun att han tror att samhällen lär sig mer av de perioder då demokratin hotats än från de ”ärorika kapitlen”.

– Jag tror att det är viktigt för amerikaner att känna till de tillfällen då vi misslyckats, och Allegiance berättar den historien.

Allegiance blev en publiksuccé i San Diego och George Takei jobbar nu hårt för att musikalen även ska sättas upp på Broadway i New York.