En kombination av israeliska attacker och Israels och Egyptens stängningar av gränserna har gjort att området inte har möjlighet att rena och ta hand om sitt vatten och avfall. Varje droppe vatten som dricks i Gaza, varje toalett som spolas, varje kur antibiotika, återvänder till naturen i orenad form.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När exempelvis en sjukhustoalett spolas, sipprar vattnet obehandlat genom sanden ner i grundvattnet. Där förenas det med vatten förorenat av bekämpningsmedel från jordbruket, tungmetaller från industrin och salt från havet. Det pumpas sedan tillbaka till kommunala eller privata brunnar och tillbaka till folks kranar, tillsammans med en liten andel färskvatten inköpt från Israel. Detta resulterar i utbredda föroreningar och odrickbart dricksvatten, varav 90 procent överskrider WHO:s riktlinjer för salt- och klorhalt.
Situationen är också på väg att bli värre, på grund av framväxten av ”superbakterier”. Dessa multiresistenta organismer har utvecklats på grund av överförskrivningen av antibiotika av läkare som kämpar för att behandla offren för vad som verkar vara ändlösa attacker. Ju större skada, desto större risk för komplikationer. Sämre tillgång till rent vatten innebär att infektioner sprids fortare, bakterier blir starkare, mer antibiotika skrivs ut – och offren försvagas än mer.
Toxisk ekologi
Resultatet är vad som har fått namnet toxisk ekologi, eller ”krigsbiosfär”, av vilken det förorenade vattenomloppet bara är en del. Med biosfär avses interaktionen mellan allt levande och de naturresurser de lever av. Sanktionerna, blockaderna och ett permanent krigstillstånd påverkar allt människor behöver för att leva och växa, vattnet och luften förorenas, jorden förlorar sin bördighet och boskap drabbas av sjukdomar. Gazabor som undsluppit bomber eller krypskyttar kan dock inte fly från biosfären.
Krigskirurger, hälsoantropologer och vatteningenjörer – däribland vi som skriver – har sett situationen utvecklas överallt där utdragna väpnade konflikter eller ekonomiska sanktioner pågår, som med vattensystemen i Basrah eller hälsosystemen i Irak och Syrien. Det är hög tid att städa upp.
Vatten finns – för vissa
Det är inte så att det saknas färskvatten i närheten för att underlätta situationen i Gaza. Bara några hundra meter från gränsen ligger israeliska jordbruk som till sina odlingar av örter som ska säljas på den europeiska marknaden, använder färskvatten som pumpas från Gennesaretsjön. Då sjön ligger 200 kilometer norrut och 200 meter under havsnivån, så används stora mängder energi för att pumpa upp dess vatten. Sjövattnet är också omstritt av Libanon, Jordanien, Syrien och palestinska Västbanken, som alla hävdar sin rätt till Jordanflodens utloppsområde.
Samtidigt avsaltar Israel så mycket havsvatten idag att det räcker och blir över. Överskott av avsaltat vatten används till att bevattna grödor, och landets vattenmyndighet planerar också att använda överskottet till att fylla på Gennesaretsjön – i ett bisarrt och irrationellt omlopp med tanke på att sjövatten samtidigt pumpas i motsatt riktning in i öknen. Det finns nu så mycket tillverkat sötvatten att israeliska ingenjörer kan stoltsera med att ”ingen i Israel upplever idag vattenbrist”.
Kretsloppet av skador fortsätter
Detsamma kan inte sägas om palestinierna, särskilt inte de i Gaza. Människorna där har tagit sin tillflykt till diverse sinnrika filter, kokare eller små avsaltningsstationer i bostadsområdena som behandlar vattnet. Men dessa insatser är oreglerade, ofta fulla av bakterier och ännu en anledning till att barnen får antibiotika utskrivet, vilket fortsätter cykeln av skador och komplikationer. Läkare, sjuksköterskor och VVS-arbetare kämpar för att göra det omöjliga med minimal medicinsk utrustning att tillgå.
De som förstör borde betala
Signalerna till de som investerar i Gazas ständigt förstörda vatten- och hälsoprojekt är tydliga. Att köpa nya ambulanser eller vattentanks kan fungera i akuta lägen, men de blir aldrig mer än ett plåster. Visst förbättras förhållandena kortsiktigt, men Gazaborna går snart på nästa generations antibiotika och fajtas mot multiresistenta superbakterier blandade med andra gifter.
Biståndsgivare måste i stället utforma program som fungerar i den allt genomträngande krigsbiosfären. Det betyder att många fler läkare och sjuksköterskor måste utbildas, mer mediciner tillföras och mer infrastrukturstöd till hälso- och vattenservice. Biståndsgivare borde också bygga upp politisk täckning för sina investeringar, kanske genom att kräva att de som förstör infrastrukturen också ska bekosta reparationen.
Det finns ett större budskap till oss andra. Vår forskning visar att krig är mer än arméer och geopolitik – det påverkar hela ekosystem. Om den avhumaniserande ideologin bakom konflikten konfronterades, och om Israels vattenöverskott leddes om till människor, snarare än till sjöar, skulle vi lättare kunna undvika de återkommande komplikationer som Gazaborna lider av. Och palestiniernas biosfär skulle bli betydligt hälsosammare.
Texten är tidigare publicerad i The Conversation
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
