Hösten 2014 var det Islamiska statens jihadistkrigare som attackerade dem i ett militärt slag som uppmärksammades över hela världen. Den här gången kommer hotet istället från Natolandet Turkiet, som tycks förbereda en attack.

– Turkiet vill att den kurdiska befolkningen ska fortsätta vara förtryckt och sakna rättigheter och representation i Syrien, precis som under Baathregimen, säger Ferhan Hajj Issa, medordförande i Kobanes verkställande råd, till Dagens ETC.

Risk för invasion

Det västallierade kurdiska självstyret i Syrien, som Kobane tillhör, försöker fortfarande navigera i den nya situation som uppstått sedan Bashar al-Assad störtades och islamistiska Hayat Tahrir al-Sham tog makten i Damaskus. Man har påbörjat dialog och säger sig vilja spela en roll i byggandet av ett nytt Syrien. Men nyckelspelaren Turkiet finns fortfarande kvar på den syriska marken och vill diktera landets framtid.

I måndags publicerade Wall Street Journal uppgifter från högt uppsatta källor i USA:s administration om att Ankara mobiliserat krigare från de islamistgrupper man kontrollerar i Syrien, samt egna turkiska arméstyrkor med artilleri, nära gränsen norr om Kobane. Det finns en överhängande risk för en invasion, enligt källorna. 

Rasat hårda strider

Dagens ETC har tagit sig fram med bil genom norra Syrien för att nå Kobane. Färden har behövt ske på småvägar, på behörigt avstånd från floden Eufrat där det rasat hårda strider mellan de kurdiska SDF-styrkorna och Turkietkontrollerade syriska islamister om kontrollen över en viktig bro. Turkiet har också genomfört ett flertal bombningar i området.

Den politiska ledning som vi träffar i Kobane tycker det är tydligt att Turkiet har satt allt sitt fokus på att utsläcka kurdernas politiska självstyre.

– Syrien genomgår stora förändringar och Turkiets viktigaste mål nu är att underminera vår administration, innan situationen förändras ännu mer, säger Ferhan Hajj Issa.

President Recep Tayyip Erdogan har ställt orimliga krav på kurderna i Syrien. Han har krävt en total avväpning och demobilisering av SDF-styrkorna, som har beväpnats av den USA-ledda koalitionen, samt att alla syriska kurder som haft en roll i självstyret måste lämna Syrien.

De Turkietstödda islamisterna, som går under namnet Syriens nationella armé, har också redan innan Bashar al-Assad flydde landet genomfört anfall mot kurdiskstyrda territorier. Man har erövrat nästan hela den västra sidan av Eufrat och försöker nu ta sig över till den andra sidan. 

Det skulle också betyda att människor inte har någon möjlighet att fly.

Målet, fruktar man här i Kobane, är att nå fram till det område i norra Syrien som Turkiet redan ockuperar sedan en invasion 2019. Det skulle innebära att Kobane blev omringat.

– Syftet är att belägra och strypa den här regionen, det är därför de vill ta bron över Eufrat. Det skulle också betyda att människor inte har någon möjlighet att fly, säger Mizgin Khalil, den andra medordföranden i Kobanes verkställande råd.

”Rädda för en massaker”

De lokala myndigheterna uppskattar att det finns 200 000 människor i Kobane och nästan lika många ute på landsbygden. Siffrorna har svällt eftersom internflyktingar nyligen anlänt hit från erövringarna på andra sidan Eufrat.

När Dagens ETC rapporterade från Kobane för tio år sedan, i samband med IS-jihadisternas attack, varnade den politiska ledningen för att stadens invånare stod inför ett folkmord. Det är en varning man nu upprepar. 

– Folk vill stanna kvar i sina hem här och göra motstånd, säger Mizgin Khalil. Men de är också rädda för att drabbas av en massaker, av folkmord.

Den kurdiska ledningen menar att islamisterna som anfallit dem har samma mentalitet som IS hade. Men nu finns också Turkiet med i bilden. Dess väpnade proxygrupper hjälper Ankara avancera sina intressen. President Erdogan har i ett helt decennium krävt att det etableras en ”säkerhetshetskorridor” under turkisk kontroll i norra Syrien, längs med den turkiska gränsen.

– Den ska vara 30 kilometer bred, söder om gränsen. Men det är precis inom det området som det kurdiska folket bor. Turkiet vill tömma hela området på oss. Vi har redan sett hur det hände i Afrin som invaderades 2018, där finns knappt några kurder kvar. Turkiet vill inte ha en kurdisk befolkning här, säger Ferhan Hajj Issa.

Natos näst största arme

Erdogan likställer de ledande kurdiska organisationerna i självstyret med den förbjudna PKK-rörelsen, och motiverar angreppen mot självstyret med det.  Men främst handlar allt om att självstyret kan inspirera till större krav på demokratiska, kulturella rättigheter för kurder i Turkiet. I slutändan är det här en så viktig politisk fråga att Natos näst största armé nu går till angrepp mot en aktör som själv är allierad med – och beskyddas av – Natos största armé.

Det var under slaget om Kobane hösten och vintern 2014–2015 som den USA-ledda koalitionen bildade en allians med det kurdiska självstyret för att gemensamt besegra IS. Alliansen finns kvar och spelar nu framför allt en viktig geopolitisk roll, då kurderna är en av få kvarvarande västtillvända aktörer i Mellanöstern.

Under veckan har ett antal av de cirka 900 amerikanska soldater som är stationerade i nordöstra Syrien anlänt till Kobane, för att med sin fysiska närvaro försöka förhindra ett turkiskt-islamistiskt angrepp. Amerikanska sändebud har åkt skytteltrafik mellan sidorna för att försöka mäkla. Vid midnatt mellan tisdagen och onsdagen trädde en sju dagar lång vapenvila i kraft. Den bröts av nya stridigheter redan första dagen, i och med nya islamistiska framryckningar.

Vi vågar inte hoppas på för mycket.

Men hur länge kan kurderna i Syrien förlita sig på att den amerikanska närvaron finns kvar? Det frågar sig också Ismail Kobane, medordförande i Kobanes militärråd.

– De amerikanska soldaternas närvaro här är väldigt viktig i dessa tider. Men vi måste också lära av det som hänt tidigare. 2019 drog Trump tillbaka soldaterna och lät Erdogan invadera vårt område. Trump har sagt flera positiva saker om den militära närvaron här under sin valrörelse, men vi vet inte vad han kommer göra framöver. Vi vågar inte hoppas på för mycket.

”Kostade oss 12 000 döda”

Självstyrets utrikesminister Ilham Ahmed, som Dagens ETC intervjuade i Stockholm i förra veckan, har den här veckan skickat ett brev till Trump där hon varskott honom om vad som står på spel.

Ismail Kobane kan inte berätta någonting om hur han och högre uppsatta har organiserat det militära försvaret. Att bekämpa Turkiets armé vore en helt annan sak än att ta sig av IS.

Vi är trötta på krig och blodbad.

– Vi skulle inte ha något annat val än att kämpa emot, även om de har mycket mer avancerade vapen och teknologi. Vi är väldigt tacksamma för de segrar vi uppnått de senaste åren tillsammans med koalitionen, men det kostade oss 12 000 döda martyrer. I den här stunden skulle vi därför vilja se tydliga försäkringar om att vi inte offras och blir massakrerade. Vi är trötta på krig och blodbad.

Striderna i Kobane, som ledde till att IS förlorade sitt första slag, lämnade staden i ruiner. Sedan dess har man mödosamt och med bristande internationellt stöd byggt upp samhället igen, bara för att nu kanske på nytt behöva förlora allt.

Ingenstans att fly

När det blivit kväll besöker vi familjen Ali som bor i ett litet betonghus bara några hundra meter från gränsen mot Turkiet. På andra sidan den mur Ankara låtit resa skymtar en stor militärbas ute på en kulle, redo att spy ut stridsvagnar och soldater.

Dagens ETC träffade den 23-åriga dottern i familjen, Silava, också när det förra kriget rasade i närområdet. Då var hon en mycket ung fotograf som hjälpte lokala kurdiska medier dokumentera vardagen. Idag är hon poet, publicerad författare redan vid 17 års ålder och arbetar som vägingenjör för Kobanes kommun.

Hennes far Abdullah har bestämt att familjen ska stanna kvar i sitt hem, trots de stora osäkerheterna och den snabba utvecklingen. 

– Precis som alla andra flydde vi in i Turkiet när IS attackerade oss, men det kommer vi inte kunna göra den här gången. Och vi kommer inte kunna ta oss någon annanstans heller, säger han.

Jag vill rikta mig till resten av världen och ber om att ni känner med oss.

Det är välkänt att redan existerande internflyktingar som nyss anlänt fått en mycket svår tillvaro, med lite hjälp av få. De kurdiska myndigheterna är hårt pressade av både mängden utsatta och av självstyrets isolering. Hundratusentals nya flyktingar från Kobane kommer förvärra den humanitära krisen.

– Vi har inget annat val än att stanna kvar här. Jag vill rikta mig till resten av världen och ber om att ni känner med oss, i den här stunden.