De är blandad skara: familjer i flera generationer, aktiva i ungdomsrörelsen Hillel, ukrainska judar som kom till Kraków på flykt från Rysslands fullskaliga invasion, israeler som blev kvar i Europa efter Hamas terrordåd den 7 oktober, eller judar som flyttat hit från länder som Frankrike eller Tyskland, där de inte längre känner sig trygga. 

Vid hedersbordet kivas tre rabbiner, däribland Polens chefsrabbi Michael Schudrich,i sällskap med Förintelseöverlevaren Bernard Cohen, 91.Telefonerna är bortlagda, nu är tid för vila, gemenskap och eftertanke. 

Ungdomsledaren Błażej Tatarek tar sig an Dagens ETC och förklarar hur det går till på en sabbat.

– Vi börjar den här måltiden med en bit challah, säger han, bryter av änden på en limpa fluffigt bröd och doppar det i lite salt som han hällt upp på sin tallrik. I egenskap av ett oförstörbart konserveringsmedel symboliserar saltet det eviga bandet mellan Gud och Israel.

”Upptäckt sin familjs hemlighet”

JCC bildades 2008 för att samla spillrorna från före kriget, men också senare generationer som först nyligen upptäckte sin familjehistoria. Även vem som helst som är nyfiken är välkommen hit för att lära sig mer om judendomen. Visserligen har det sällan varit goda nyheter för judar när omvärlden har varit väldigt intresserad av dem, men öppenheten är samtidigt ett sätt att bekämpa antisemitiska stereotyper, säger Sebastian Rudol, vicechef på centret.

– En annan anledning är att vi aldrig kan veta vem som kommer hit som har judiskt ursprung. Någon har kanske precis upptäckt sin familjs hemlighet och kommer hit för att försöka förstå vad det innebär. Då vill vi vara välkomnande. 

Under kvällen turas rabbinerna om att förklara utdrag ur Toran, retas med varandra och leda sångstunder ur en hebreisk psalmbok. Dagens ETC sjunger med och gör det tydligen ganska bra, för plötsligt frågar en annan av bordsgästerna:

– Har du någonsin provat att baka din egen challah? 

Anlände redan på 1000-talet

De första judarna kom till Kraków på 1000-talet, på flykt från förföljelse på tyska marker. 1334 gav dem den dåvarande kungen – Kazimierz den store – långtgående rättigheter, däribland handelsprivilegier och religionsfrihet. Dagens stadsdel som fortfarande bär hans namn grundades under hans regeringstid, på vad som då var en ö mellan det kungliga slottet Wawel och Vistulafloden. 

Judar var troligen bland dess första invånare, och med tiden fick de som bodde här rätt till självstyre. Under seklen invandrade allt fler judar från fler platser, på jakt efter en fristad eller på initiativ av kungligheter, även om de ibland också fick uppleva sämre tider – till exempel under den ”svenska syndafloden”, eller Karl X Gustavs polska krig där hans soldater plundrade Kazimierz.

På tröskeln till andra världskriget bodde cirka 64 000 judar i Kraków, och utgjorde en fjärdedel av befolkningen. De flesta mördades i Auschwitz, 70 kilometer härifrån, eller i något av nazisternas andra koncentrationsläger. 

Av det fåtal som överlevde ville de flesta bara så långt bort som möjligt, från allt som påminde dem om Förintelsen. På grund av efterkrigspogromer, varav en ägde rum den 11 augusti 1945 på Kazimierz gator, kunde de heller inte känna sig säkra i Polen. 

– Många såg att det enda sättet de kunde leva kvar i Polen var genom att dölja sin judiska identitet, överge religionen eller utöva den på ett väldigt diskret sätt, förklarar Edyta Gawron, forskare i judiska studier vid Jagellonska universitetet, som Dagens ETC träffar på Galiciens judiska museum, där hon är ordförande.

Det gällde inte minst efter år 1968, när 15 000 judar, eller hälften av Polens dåvarande judiska befolkning, lämnade landet eller kastades ut av den kommunistiska regimen, som tog till en antisemitisk fördrivningskampanj som ett svar på inrikes missnöje.

Samtidigt började Kazimierz att förfalla. De hebreiska bokstäverna som en gång prytt husväggar bleknade. Kyrkogårdar växte över, gravstenar välte, bönehus och synagogor började vittra sönder när ingen tog hand om dem. Avsaknaden av de tidigare invånarna ekade mellan kullerstensgränderna

Årets stora händelse

Klipp till idag. Kazimierz lever sitt bästa liv. Den forna spökstaden har blivit Krakóws hjärta. Rucklen har rustats upp och rymmer konstnärsateljéer, nattklubbar och naturvinbarer som lockar turister och partysugna. Men även judar. 

Här ligger såväl Galiziens judiska museum som fakulteten för judiska studier och JCC, samt flera församlingar: från Judiska religiösa samfundet, som är den officiella arvtagaren och förvaltaren av det judiska arvet i Kraków med cirka 150 medlemmar, till två progressiva samfund varav en leds av en kvinnlig rabbi, och det harediska Chabad Lubavitch som verkar för återgång till ortodox judendom. 

För dem som bor här är årets stora händelse inte Förinelsens minnesdag i Auschwitz, utan den judiska kulturfestival som varje sommar uppfyller Kraków, som sägs vara störst i världen i sitt slag och som lockar tiotusentals besökare. Men under hela året spanar turistgrupper efter spåren av mezuzor i dörrkarmarna, vandrar mellan synagogorna och över bron till det gamla ghettot och Oskar Schindlers fabrik. Historien genljuder också från blottade husfronter med väggmålningar med Lejonet av Juda,eller kung Kazimierz älskarinna, den bildsköna judinnan Estera. 

På en minnesskylt över Helena Rubinstein, grundaren till skönhetsimperiet med samma namn och som föddes här före kriget, står hennes bevingade ord: ”Det finns inga fula kvinnor – bara lata.” Frukosten ofta av bagels, som faktiskt påstås ha uppfunnits här i Kraków, men det gäller att se upp på restauranger med ”judiskt” tema, där det inte är ovanligt att fläskrätter ingår i menyn. Att en av de gamla synagogorna, som ett judiskt trossamfund länge kämpade för att få ta över, istället omvandlades till ett klubbcafé, har också väckt upprörda känslor.

Unga driver pånyttfödelsen

Även om det utbud turisterna matas med inte alltid är kosher, så välkomnas det av de som Dagens ETC pratar med.Edyta Gawron berättar att det är hennes fakultet som utbildar guiderna som visar turister runt det judiska arvet. Många som vill veta mer har väldigt begränsade kunskaper om judendomen.

– Vi tar emot folk från till exempel Sverige, som vill veta skillnaden på en synagoga och en kyrka, och då berättar våra guider också om skillnaden mellan en ortodox och en progressiv synagoga. Eller så undrar turisterna varför judar ens går till synagogan och vad som utmärker en judisk begravningsplats, säger hon och försäkrar att det är helt i sin ordning.

– Ur mitt perspektiv som lärare, föreläsare och utbildare anser jag att det inte finns några dumma frågor. 

Samtidigt är det ibland svårt att ge enkla svar. Judarna i Kraków är idag en bråkdel av vad de varit, något fler än 1 000 personer, beroende på hur man räknar. Men de är tillräckligt många för att de ska träta sinsemellan.

– Som i varje stor familj, skrattar Edyta Gawron.

– Jag tror att vi över lag har en samsyn, men att vi kan se olika på religion och vad som är tillåtet. Men de flesta bråk handlar inte ens om det, utan om praktiska saker, som vem som får tillgång till en viss synagoga.

Något som de flesta faktiskt verkar överens om, är att det är de unga som är motorn i den judiska pånyttfödelsen i Kraków.

Den stolta Gimmel-generationen

Därmed är vi tillbaka på JCC, och de unga aktivisterna i Hillel, de som hjälpte Dagens ETC att uppföra sig på shabbat. Deras generation kallas Gimmel, den tredje bokstaven i det hebreiska alfabetet, som har gett namn till Förintelsens barnbarnsbarn. De som inte är rädda, utan stolta över sitt ursprung.

Maria Gershova, hon som undrade om Dagens ETC gör sin egen challah, är från Dnipro i Ukraina och kom till Kraków 2016 för att plugga. Nu är hon chef för ungdomsorganisationens Hillels lokalavdelning i Kraków.

Det som utmärker verksamheten i Kraków, från andra städer som Hillel verkar i,är det stora fokuset på att uppmuntra personer med judiska rötter att utforska sitt arv. Maria Gershova har själv en sådan bakgrund. När hon var liten brukade hennes farmor läsa Toran, men familjen var i övrigt sekulär. Det var först efter en resa till Israel med stiftelsen Birthright, som organiserar gratisresor för unga från diasporan, som hon började intressera sig för judendomen mer aktivt.

Błażej Tatarek, han som tog hand om Dagens ETC under sabbaten, kommer i sin tur från en mindre ort i det konservativa Silesien. Han växte upp som katolik, men med en farfar som var jude. När Błażej Tatarek flyttade till Kraków engagerade han sig i Hillel och berättar stolt att han hittills har övertygat ett 40-tal personer att ge den judiska gemenskapen en chans. Han letar upp dem på universitet och lite var som helst.

– Tre av dem hittade jag i katolska församlingar, skrattar Błażej Tatarek. 

Det är bara sin egen familj han inte lyckats övertala ännu, säger han med en suck

Vid bordet sitter också Shakaed Ben-Chorin, som kom hit från Israel i höstas, tillsammans med sin man som kom in på läkarlinjen i Katowice. Shakaed Ben-Chorin har fått jobb på JCC med att samla den israeliska diasporan, som efter Hamas terrordåd helst höll sig för sig själv, men nu känner ett behov av att umgås med andra judar i Kraków. Hon hjälper också till att svara på frågor från israeler som undrar om de kan få polskt medborgarskap. Sedan Polen gick med i EU år 2004 har över 30 000 israeler sökt och fått polska pass. 

Shakaed Ben-Chorin har själv bara lovord för sitt nya hemland. 

– Det är verkligen toppen här, säger hon med ett varmt leende, medan Błażej Tatarek skämtar om att det är hans ”guilty pleasure” att se hur antalet medlemmar i Facebook-grupper för israeler i Polen växer stadigt, inte minst efter den 7 oktober. 

Bara när Dagens ETC frågar om det inte är konstigt att bo här i Kraków, i skuggan av Auschwitz, vänds den glada stämningen till förvirring. 

Rädslan var påtaglig 

JCC vill sig vara en plats dit alla är välkomna och är den enskilt största judiska organisationen i Kraków, med cirka 850 medlemmar. Men även den mest konservativa delen är på vissa sätt överraskande öppen.

Det är inte svårt att hitta till Chabad Lubavitch, vars lokaler ligger vid en av Kazimierz huvudgator. Församlingens namn står på dörren, som är olåst. I bänkraderna sitter ett par män och väntar på att bli tio, så de kan dra igång sin bön. Rabbi Eliezer Gurary har en stämma som fyller hela synagogan när han sjunger några verser ur Toran för att förklara satsmelodin för några yngre församlingsmedlemmar. 

 Idag behöver vi inte gömma oss. Människor lever som judar och är stolta över det.

– Fram till för ett par år sedan var det svårt att hitta judiska platser. Det fanns inga skyltar eller andra tecken. Men idag behöver vi inte gömma oss. Människor lever som judar och är stolta över det, säger han till Dagens ETC, när vi sätter oss ned. 

Även han tillskriver utvecklingen till de unga.

– Dagens unga vill veta vad det är att vara jude, de vill lära sig och de är inte rädda. De kan skriva på Facebook att de är judar, de vill veta om sina förfäder, de vill veta hur de levde och gå i deras fotspår. De vill ge sina barn en judisk utbildning och de är inte rädda för att gå med sina barn på gatorna.

Ett 50-tal personer tillhör församlingen. 

– Om jag vill att alla ska förstå mig behöver jag prata fem språk: ryska, polska, hebreiska, engelska och franska, säger rabbinen. 

Chabad har drivit en förskola i 15 år och i höstas fick man också ihop tillräckligt många barn – tio stycken – för att kunna öppna en grundskola, den första judiska sådana i Kraków sedan andra världskriget. Där lär rabbinens fru Ester, som själv är mor till åtta barn, och två andra lärare barnen ur det vanliga polska skolprogrammet men även om judendom. En yttre betraktare kan få vibbar avhemundervisning, men rabbinen är mäkta stolt över skolan och ser den som en bedrift.

Det är stor skillnad mot när han kom hit, år 2006. 

– Då var det bara äldre judar som kom till synagogan eller till judiska aktivister. Personer över 70, som kom för att de hade upplevt judiskt liv före kriget. De kom ihåg hur de hade gått till synagogan med sina föräldrar, de visste hur man ber, de visste allt. 

– De var inte bara rädda, många yngre personer ville inte ha något med judendomen att göra. När jag kom hit såg jag bara gamla människor i synagogan eller andra judiska aktiviteter. Folk över 70, som var så gamla att de mindes tiden före kriget. De kom ihåg att de gick till synagogan med sina föräldrar.  

Det visade sig märkligt svårt att bygga en församling. 

De var judar i synagogan och när de gick därifrån skulle ingen veta att de är judar.

– Jag ville besöka människor för att veta vad de behöver, vad jag kan göra för dem. Men folk var rädda för att säga var de bodde. De ville inte att deras grannar skulle veta att de är judar. De vågade inte prata öppet med mig på gatan. De var judar i synagogan och när de gick därifrån skulle ingen veta att de är judar.

”Behöver inga säkerhetsvakter”

Eliezer Gurary är 40 år och föddes i Holon, Israel, in i en dynasti av hasidiska rabbiner. Att han hamnade i just Kraków var en slump.

– Jag valde inte att komma hit. Jag ville åka någonstans där jag kunde öppna en Chabad-avdelning. De bad mig åka till Kraków, och det var allt, konstaterar han lakoniskt. 

Hur som helst är han väldigt nöjd.

– Kraków är väldigt speciellt, även sett ur judiskt perspektiv. Alla stora rabbiner kom härifrån. Jag har känt till Kraków sedan jag var tio, eftersom staden hela tiden återkommer i våra böcker.

Synagogan är öppen, det är bara att gå in. Det är inte som i Sverige, eller Belgien.

Han fortsätter:

– Krakow är en väldigt bra plats att bo på. Det är frisinnat här, öppet för många kulturer. Invånarna respekterar judisk kultur. Varje år kommer tusentals människor till Krakow för att fira judisk kultur. Vi behöver heller inte säkerhetsvakter för att skydda oss. Synagogan är öppen, det är bara att gå in. Det är inte som i Sverige, eller Belgien, där man behöver gå genom metalldetektorer som om man vore på en flygplats eller polisstation. 

Vi behöver minnas allt. Men å andra sidan behöver vi blicka framåt. 

Var det inte konstigt att åka till en plats där du kontant påminns om Shoah, Förintelsen? 

– Det är sant att vi behöver minnas det som var här, det stora judiska samfundet och vad som hände dem. Vi behöver minnas allt. Men å andra sidan behöver vi blicka framåt. 

– Om vi bara ser tillbaka på det förflutna kan vi inte vända oss mot framtiden Jag ska förklara något för dig. Det finns en rabbin, i Ukraina. Där fanns ett berg som var väldigt halt. På andra sidan berget låg en mikva, en flod som folk gick till. Berget var stort. Det tog lång tid att gå runt. Men rabbinen gick över berget, han gjorde det varje dag. Folk sa: Om han kan göra det så kan vi göra det också. De försökte och de ramlade, de bröt benet, de sa: Vi klarar inte det. Och de frågade honom, hur gör du? Vi ramlar bara och du gör det här som varje dag. Du har samma skor som vi, du har inga pinnar eller något. Hur kan vi göra det? Så han svarade: Jag blickar mot himlen. Då faller jag inte ner. När ni tittar ned är ni rädda och ramlar. Jag tittar upp, inte ner. Och det är därför jag kan göra det.

– Så om vi tittar på vad som fanns här och vad vi har nu och jämför så känner vi oss ledsna. Vi måste komma ihåg hela tiden såklart. Vi måste prata om det, vi måste lära våra barn och allt. Men på daglig basis måste vi, vi måste lyfta blicken och vi måste se vad, vad vi bygger nu, vad vi öppnar nu, vad vi uppnår. Detta är vår plan.

Polen – en bra plats för judar?

Det är först efter ett tag som Dagens ETC förstår vad olika representanster för den judiska minoriteten menar när de säger att Kraków är säkert. 

Jag har min teori och det är att Polen, på gott och ont, inte har tagit emot så många migranter. 

Maria Gershova:

– Jag har min teori och det är att Polen, på gott och ont, inte har tagit emot så många migranter. Jag är för migration, jag bor ju själv utomlands, men ledarna för våldet mot israeler och judar är framför allt muslimer. Efter den 7 oktober bad pappa mig byta namn på Uber och andra appar till något mindre judiskt. Så jag gjorde det för hans skull.

– För oss från Ukraina var 7 oktober förra året som att uppleva den 24 februari 2022 igen. Alla i Ukraina har en släkting i Israel.

Sebastian Rudol beklagar att JCC efter 7 oktober har sett sig tvunget att stänga sin grind och ta in säkerhetsvakter.

– Polen är ett säkert land för judar. Det finns antisemitism i Polen, liksom i resten av världen. Det finns dock ingen fysisk antisemitism. Risken är mycket liten att någon kommer med en kniv eller en pistol. Men vi lever i ett gemensamt Europa och det finns en rädsla för vår säkerhet i det nuvarande klimatet, där antisemitismen ökar på grund av kriget i Israel, i Europa, i USA och över hela världen. I många år stod vår dörr alltid öppen. Efter den 7 oktober kände vi dock ett behov av att låsa och ta in vakter eftersom vi ansvarar för de personer som finns i byggnaden.

Känner ni er säkra för att det inte finns många muslimer i Polen?

– Det är en faktor. Det är en av faktorerna. När man tittar på reaktionerna på vad som händer i Israel, så är det vi ser i Polen på en mycket lägre nivå än vad vi ser i Paris eller London, där den muslimska gemenskapen är mycket större.

Förra regeringen förnekade ansvar

Även om den nuvarande minoriteten känner sig trygg här så återstår det mycket jobb för att Kraków ska bli internationellt känt som en fristad för judar. För många i diasporan, framför allt i Nordamerika, har Polen ett dåligt rykte. Det handlar inte minst om att det tidigare regeringspartiet Lag och rättvisa har vägrat att ta ansvar för de katoliker som angav eller mördade judar såväl under andra världskriget som efteråt, i pogromer. 

Under sin senaste tid vid makten (2015-2023) byggde Lag och rättvisa monument över polacker som räddade judar, men vägrade att tala om dem som mördade sina grannar. Den antog även en lag som gjorde det olagligt att anklaga polacker för brott som inträffade under Förintelsen. Snart därpå sa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att polacker samarbetade med nazister under Förintelsen, vilket utlöste en diplomatisk kris. 

Men Lag och rättvisa hade också utmärkta relationer med Benjamin Netanyahus regering, inte minst då Polen fick köpa spionprogrammet Pegasus, som det israeliska företaget NSO bara säljer efter klartecken från Jerusalem, och som partiet använde för att avlyssna sina kritiker. 

När Dagens ETC frågar rabbi Eliezer Gurary om Lag och rättvisa försökte att revidera historien, säger han: 

– Det är en väldigt känslig fråga. En majoritet av de rättfärdiga som gömde judar under kriget var polacker. Å andra sidan fanns det också de som mördade dem och deltog i pogromer, liksom i alla andra länder. Ser man till den stora bilden så var Polen under hundratals år ett bra land för judar, och det är bra för oss idag även om det också finns de som är mot judar, säger han och tar riksdagsledamoten Grzegorz Braun, som släckte Channukaljus som brann i Sejmne med hjälp av en brandsläckare, som exempel. 

Men rabbinen tycker inte att det är värt att göra för stor sak av sådana händelser. 

– Jag skulle föredra en annan fråga, skämtar Edyta Gawron när Daegns ETC ber henne utvärdera Polens nuvarande och tidigare regeringar och vad de gjort för judar. 

Hon nöjer sig med att konstatera att det finns mycket man skulle kunna diskutera när det gäller Lag och rättvisas tid vid makten.

Alla försök att tabubelägga delar av historien, särskilt den del som gäller Shoah, har varit farliga. 

– Vad gäller den nya regeringen så hoppas jag att den kommer att se den judiska minoriteten som en självklar del av det polska samhället. För Polens historia är också de polska judarnas historia. Det gäller också här i Kraków, där judar utgjorde en fjärdedel av befolkningen före kriget. Och alla försök att tabubelägga delar av historien, särskilt den del som gäller Shoah, har varit farliga. 

Måste hantera det förflutna

Sebastian Rudol säger att den tidigare regeringen må ha försökt skriva om historien för sina politiska syften, vilket väckte protester, men att den samtidigt alltid stöttade den judiska minoriteten vid antisemitiska händelser. 

– Det är viktigt att säga det, tycker jag. För att inte förenkla att den tidigare högerregeringen var mot judar och att den nuvarande, liberala, är projudisk. 

– Jag hoppas över lag att Polen blir ett land som är öppet för mångkultur och mångfald. Inte bara för judar men för alla minoriteter som lever här. Vår gemenskap består vidare av olika minoriteter, som hbtq-personer eller kvinnor, vars rättigheter begränsas just nu i Polen. Vi har inte blivit särskilt attackerade i egenskap av judar, men däremot på andra grunder. Så jag hoppas att den nya regeringen väljer en annan väg.

Läka situationen mellan polacker och judar. 

–Med den nya regeringen, när dessa personer sist hade makten, tog Polen viktiga steg för att hantera sitt svåra förflutna. De pratade om pogromerna som ägde rum efter kriget och det fanns utrymme för en sådan öppen diskussion kring frågor som är öppna sår för både polacker och judar. Och vi hoppas att denna regerings återkomst till makten innebär att denna dialog kommer att fortsätta, och läka situationen mellan polacker och judar. 

Maria Gershova:

– Jag vet inte om jag kommer stanna i Kraków resten av mitt liv. Livet har lärt mig att det aldrig går att vara säker på något. Får jag ett bra jobb någon annanstans så kanske jag tar det. Men skulle jag en dag lämna Polen så kommer jag att se tillbaka på min tid här med mycket värme.