Kraftigt försämrat säkerhetsläge i Afghanistan

Den väpnade oppositionen med talibanrörelsen som främsta aktör visar sig fortsatt offensiv.

– En stor del av det internationella stödet, både det civila och militära, har dragits tillbaka de senaste två åren. Staten fungerar inte och det går bara sämre och sämre för regeringsstyrkorna, säger Klas Bjurström, handläggare strategisk ledning på Svenska Afghanistankommittén.

Ökad IS-närvaro

Samtidigt har konflikten också kommit att bli alltmer komplex. Islamiska Staten, IS, ökar sin närvaro i regionen. Det har förstärkt den etniska dimensionen i konflikten då de ofta riktar in sig på shiamuslimer med civila som mål.

Under 2016 drabbades landet av en rad högprofilerade attacker och enligt FN:s särskilda organ för Afghanistan, Umana, har omfattningen vad gäller antalet döda vid terrorrelaterade sprängdåd ökat med 15 procent sedan årsskiftet.

Därutöver sker en ökad inblandning av Ryssland och Iran, som i sitt stöd i kampen mot terrorgruppen, underlättar för talibanrörelsen att inta nya territorium.

Humanitär katastrof

Utmattningen är total efter tre decennier av krig, menar Klas Bjurström – och parallellt med konflikten gror en humanitär katastrof. The Asia Foundations årliga undersökning 2016 visar att den månatliga hushållsinkomsten reducerats kraftigt de senaste åren.

En tredjedel av befolkningen lider av någon form av undernäring och som ytterligare börda har Afghanistan dessutom drabbats av en rekordstor flyktingkris med 1,8 miljoner på flykt inom landet.

– Det här betyder att man också har en eskalerande ekonomisk kris. Något som eldar på konflikterna mellan olika grupper i landet, säger Klas Bjuström.

– Det finns knappt några delar av landet längre som kan anses stabila, det finns konflikter och fickor av motstånd i alla områden.

Talibanfästet och provinsen Helmand i landets södra del anses värst drabbad. Där räknar Migrationsverket med att alla och envar riskerar att drabbas av våldet och flyktingar därifrån uppfyller automatiskt kriterierna om alternativt skyddsbehov.

Men våldet har eskalerat så kraftigt att mer eller mindre hela landet uppges lida av en inre väpnad konflikt. Bara i tre av landets 34 provinser pågår ”andra svåra motsättningar”, enligt myndighetens definition.

”Inga möjligheter till internflykt”

Men trots omständigheterna bedömer Migrationsverket att det finns möjlighet för asylsökande att fly inom landet – och många får därför avslag på sin asylansökan. Framförallt hänvisar myndigheten till städerna Kabul, Herat och Mazar-e Sharif. Trots att alla tillhör provinser som lider av inre väpnad konflikt menar de att risken för att civila drabbas av våld där är relativt låg.

Madelaine Seidlitz på Amnesty International menar att det, i varje fall i delar, strider mot den internationella flyktingrätten.

– Enligt UNHCR:S riktlinjer finns det som huvudregel inte interna flyktalternativ i ett land som befinner sig i en väpnad konflikt. Och Migrationsverkets sätt att bedöma provins efter provins är problematiskt på flera sätt, säger hon.

Dessutom måste det interna flyktalternativet vara rimligt och också på längre sikt, menar Madelaine Seidlitz, något som är svårt att avgöra när säkerhetsläget förändras kontinuerligt.

Migrationsverket uppger att de hela tiden följer utvecklingen i Afghanistan, trots att det senaste rättsliga ställningstagandet togs i december 2016, och att mycket har hänt sedan dess.

– Säkerhetsläget skiftas så oerhört snabbt att det är i princip omöjligt att som svensk myndighet vara uppdaterad hela tiden. Därför menar vi att riktlinjerna gällande internflyktingalternativ borde tillämpas på ett annat och mer korrekt sätt, säger Madelaine Seidlitz.