– Enda anledningen till att hon fortsatte var bonusen, säger Yunier Santana till nyhetssajten Bloomberg.
I april införde National Beef en bonus motsvarande 5 000 kronor i veckan för anställda som fortsatte jobba under pandemin. Detta har varit vanligt inom köttindustrin under våren, trots uppmaningar från folkhälsomyndigheten CDC om att upphöra med utbetalningarna.
Den 6 maj dog Aleja Perez av covid-19. Två veckor senare mötte två av hennes kollegor samma öde. Yunier Santana sitter nu med sjukhusräkningarna och säger till Bloomberg att ingen på National Beef svarar på hans samtal.
I USA har över 27 000 anställda i köttindustrin smittats av covid-19, och 86 har dött. Läget är liknande på flera håll i världen. På en av Europas största köttfabriker, Tönnies i tyska Rheda-Wiedenbrück, har 1 300 av de cirka 6 000 anställda testats positivt för viruset. Nu sitter samtliga anställda i karantän och delstaten har blivit en av Europas värst virusdrabbade platser. Även Storbritannien, Spanien och Frankrike har haft virusutbrott på köttfabriker.
Kalla och fuktiga lokaler
Viruset trivs i fabrikslokalerna, eftersom de är kalla och fuktiga. Det är också svårt att hålla säkerhetsavståndet när djurkropparna far förbi på löpande bandet. I USA beror smittspridningen på fabrikerna till stor del på ökade krav på lönsamhet, enligt Ben Lilliston på forskningsorganisationen Institute for Agriculture and Trade Policy.
– De anställda jobbar väldigt tätt intill varandra och en anledning till det är att tempot i produktionslinjen har höjts, säger Ben Lilliston till Dagens ETC.
Aleja Perez jobbade med att plocka bort märken från kotungor, mindre än en meter från sina kollegor.
– När varje kadaver rör sig så snabbt behövs det fler personer på det löpande bandet som utför varje arbetsmoment. Det gör att folk måste stå väldigt tätt intill varandra i de här jättelika fabrikerna, säger Ben Lilliston.
Hög andel migranter
En annan faktor är att arbetskraften vid köttfabrikernas löpande band – som redan innan pandemin bröt ut var ett av USA:s farligaste jobb – till hälften utgörs av immigranter. Samma fenomen rapporteras från Tyskland, där många av de som arbetar i köttfabrikerna är migranter från Rumänien och Bulgarien, som ofta bor tillsammans i sovsalar efter arbetsdagens slut.
– Många av de som arbetar på amerikanska köttfabriker pratar inte engelska och det påverkar kommunikationen kring de här frågorna, säger Ben Lilliston.
– Det leder också till att många av dem inte vågar säga ifrån om arbetsförhållandena är otrygga.
Färre inspektioner
Fyra stora företag står för 80 procent av den amerikanska köttindustrin: Tyson Foods, Cargill, National Beef och JBS SA. Sedan pandemin bröt ut har de gradvis infört skyddsåtgärder, som att sätta upp plexiglas-skydd mellan de anställda, dela ut skyddsutrustning och införa feberkontroller. Men de har inte gjort tillräckligt, menar Ben Lilliston.
– De måste se över hela sin affärsmodell och sakta ner tempot i produktionslinjen, så att de kan sprida ut arbetarna mer.
President Donald Trump har varit angelägen om att hålla köttproduktionen igång trots virusutbrotten i fabrikerna. Han har också skurit ner på OSHA, en myndighet som kontrollerar säkerheten på charkfabrikerna, vilket gjort att antalet inspektioner minskat. Den 28 april utfärdade Trump en order som klassar köttproduktion som ”väsentlig infrastruktur” som måste hållas igång under pandemin. Beslutet väckte stark kritik från fackföreningen United Food and Commercial Workers, UFCW, som organiserar köttindustriarbetare.
– Presidentens order tog inte hänsyn till de anställdas säkerhet, säger Kim Cordova från UFCW till USA Today.
– Om det inte finns tydlig lagstiftning kommer företagen göra minsta möjliga.
De ledande köttfabrikörerna är stora donatorer till Republikanerna, och står dessutom för många arbetstillfällen i delstaterna. Det ger dem stor makt, menar Ben Lilliston på Institute for Agriculture and Trade Policy.
– Företagen har stort inflytande över guvernörerna i hela Mellanvästern. Väldigt få makthavare har stått upp mot dem.
