Koreakriget i korthet

Nordkoreanska styrkor intog snabbt stora delar av Sydkorea, bland annat huvudstaden Seoul. En kamp utbröt i FN där USA lyckades få säkerhetsrådet att besluta om att styrkor under FN:s befäl skulle sättas in.

Anledningen till att USA lyckades var att Sovjetunionen då bojkottade säkerhetsrådet på grund av att Taiwan fått Kinas plats i FN och kunde alltså inte lägga in sitt veto.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Stöd av Kina

I september hade FN-styrkorna under USA:s ledning samlat sig till en offensiv och i oktober intog de Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Sovjetunion beslutade sig för att inte sända trupp till kriget, utan gav sitt stöd med visst material.

I stället lyckades Nordkoreas ledare Kim Il-Sung, farfar till nuvarande ledaren Kim Jong-Un, få Kina och Mao Zedung att ingripa, landet skickade hundratusentals frivilliga till Nordkoreas stöd. De kinesiska styrkorna drev ut FN-styrkorna och intog Seoul för andra gången.

Efter en tid lyckades dock USA, framför allt genom sitt luftherravälde, tvinga tillbaks nordsidans trupper och den 38 breddgraden blev än en gång gräns mellan Syd- och Nordkorea.

Efter en tid fann båda sidor det för gott att underteckna ett vapenstillestånd och efter nära tre miljoner döda och ett Korea som mest bestod av en grushög var man tillbaka vid den ursprungliga gränsen.

Nära nå avtal under Clinton

Under åren efter vapenstilleståndet har töväder och spända relationer avlöst varandra. Det närmsta man varit en fred var under president Clintons sista tid vid makten. USA och Nordkorea var då nära att göra klart ett fredsavtal, men enligt många beslöt sig Clinton för att i stället prioritera Israel-Palestina och det blev inget avtal med Nordkorea.

När den nye presidenten George W Bush tillträdde inledde han sin presidentperiod med att utnämna Nordkorea tillsammans med Irak och Iran som ”ondskans axelmakter” och det var inte aktuellt med nya förhandlingar.