Det säger den 25-åriga Mathilde Caillard som blev världsberömd ­häromveckan efter en av årets tolv ­­­storstrejk- och demonstrationsdagar i Frankrike. Hon och några av hennes kampsystrar stod längst fram i Alternatiba Paris demonstrationståg och dansade till det rytmiska skanderandet:

”Pas de retraités sur une planète brûlée. Retraite, climat, même combat!”

Det rimmar på franska: 

Inga pensionärer på en uppbrunnen planet. 

Pensioner, klimat – samma kamp!

”Vad ska vi ens arbeta för?”

Alternatiba är landsomspännande ­miljörättsrörelse som organiserar ­protester och aktioner för just klimatet och social ­rättvisa. Deras aktivism har varit noterbar och välorganiserad genom Frankrikes många ­kriser – som senast före pandemin med de Gula västarna. Det var en lös och utspridd proteströrelse vars gnista var de höjda ­bränslepriser som Emmanuel Macrons ­dåvarande regering försökte driva igenom – som en del av sin klimatpolitik. Alternatiba fokuserade då som alltid på att miljökamp enligt dem bör gå hand i hand med den sociala kampen. På den tiden var slagorden snarlika dagens:

”Slutet på månaden, slutet för planeten – samma kamp!”

– Det är inte bara slagord utan en verklighet som våra politiker tycks ha svårt att ta in. Vad ska vi ens arbeta för menar de när vi håller på att förstöra alla förutsättningar för existens, säger Mathilde Caillard till Dagens ETC.

Vill ge en annan bild

Hon var inte ensam dansare på gatan, det är ett högst medvetet tilltag. På sociala medier hette hon redan före berömmelsen “MC Danse pour le climat” – det vill säga hennes initialer plus dansa för klimatet.

– Det är ett sätt att visa att man kan protestera på olika sätt. Och det är ett sätt att kommunicera till ungdomar. Du vet säkert vad jag menar. Du vet vilka bilder som kablas ut i pressen om våra demonstrationer? Jag vet att även internationell press fungerar på samma sätt, det är bilder av kravallpolis, tårgas, brinnande sopor, maskerade svarta blocket-demonstranter, krossade fönster. Vi läser om oskyldiga som skadas, om polisvåld. Bilderna av mig när jag dansar är något helt annat och ändå är det precis så det är för mig varje gång.

”Unga skräms av våldet”

Hon menar att det ligger i regeringens intresse att visa upp protesterna och motståndet som något som antingen är eller genererar våld. Men att det i själva verket oftast är väldigt isolerade händelser.

– Alternatiba är en antivåldsrörelse och kommer i kontakt med många unga som inte deltar i demonstrationerna för att de är rädda för just våldet. Därför menar jag att videon som spridits på mig och även på andra är viktigare än man kan tro för kampen, säger Mathilde Caillard.

Hon säger att hon, även inom rörelsen och av andra klimataktivister, fått kritik för att dansen skulle uppfattas som tramsig och ta udden av allvaret.

– Jag personligen har alltid älskat att dansa men dans är också något som använts historiskt inom sociala rörelser, särskilt av kvinnor. Vissa kritiker menar att kampen måste vara hård, att den handlar om att stå upp för och stå emot något. Det är ofta män som kritiserar dansen, det ska sägas.

Men hon vill samtidigt understryka att hon inte är motståndare till mer “hårda” aktioner.

– Jag själv deltar i blockader och civilt motstånd-aktioner. Det ena står inte i motsats till det andra. Men jag vill inte avfärda dansen som kampmetod. Dans, sång och kreativitet generellt tror jag är väldigt viktigt för kampen. Det samlar många olika människor och har kraften att nå utanför våra aktivistcirklar, vilket det faktum att jag pratar med dig idag bevisar, säger Mathilde Caillard.

Riskabelt att protesterna

För det är inte så att medierna ljuger om våldet. Hon säger att de olika kreativa uttrycken också är viktigt för att orka hålla ut.

– Det är ett sätt att stå ut med att kliva upp dagen efter man har blivit tårgasad, påpucklad och kanske fängslad. Att orka fortsätta ­kampen. Om du har följt protesterna här i Frankrike har du sett det med egna ögon: Du vet att även en dansande demonstrant, en förbipasserande eller en journalist riskerar att pressas, gasas och pucklas på av polisen. 

Just nu är det Macrons pensionsreform de protesterar emot. Reformpaketet innebär bland annat att pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år och att antalet arbetade år för att få full pension ska utökas. Två tredjedelar av den franska befolkningen motsätter sig reformen och den fick inte heller stöd i nationalförsamlingen. 

Den franska premiärministern Elisabeth Borne använde sig därmed av en paragraf i grundlagen som tillåter regeringen att driva igenom ett förslag utan omröstning. Och så till slut var det dags för Frankrikes författningsråd, som till skillnad mot det svenska lagrådet har makt att ogiltigförklara ett lagförslag. Men det gick igenom även där. 

”Hållbart för planeten”

Nu är det bara det så kallade “gatans ­parlament”, det vill säga de strejkande och ­aktivisterna kvar. De har lyckats stoppa ­reformer förut.  

– Den här reformen är symptomatisk för vad som är fel i vårt samhälle. Vi ska ­arbeta snabbare, hårdare och längre. Det som behövs och det vi klimataktivister kämpar för är att vi saktar ner, lever långsammare och på ett sätt som är hållbart för planeten. För att orka med det behöver vi mer dans, inte mer arbete.