Tittar man på innebörden i lagarna så påminner de mycket om den terroristlagstiftning som införts i en rad länder, med två undantag: de har en starkare inriktning mot ”utländska krafter” och de är mer svepande mot vad som kallas bristande respekt för det kinesiska samhället och dess symboler. Lägg till den avgörande skillnaden: de administreras av en totalitär regim.

Det allvarliga för Hongkong är att Kina valt väg, i takt med Hongkongs minskande ekonomiska betydelse har man i stället prioriterat den politiska kontrollen. Regimen är uppenbart orolig över att tendenser från Hongkong ska spridas till finansiella och tekniska centra i Kina. Taiwan är också en spridningsplats som regimen är ökat fientlig mot. Det gäller inte heller i första hand demokrati­frågor, med delvis undantag för Hong Kong, utan i stället att den nya medelklassen och kapitalistklassen vill ha rätt till egendom, arvsrätt och äganderätten till sina företag fastslagen i lag. De vill också ha rätt till internationell finansiering som är oberoende av statens prioriteringar.

Ekonomiskt har Hongkong i dag fortfarande betydelse som finanscenter och plats där banker, även statsägda kinesiska banker, kan finansiera stora åtaganden i dollar eftersom den kinesiska valutan inte är fullt konvertibel.

Internationellt är Kina knappast skakat av protesterna. Det handlar där framför allt om USA och åtgärder som man räknar med att Trump-­regimen kommer införa oavsett allt. I FN och bland sam­arbetsländer i tredje världen räknar Kina med fortsatt stöd. Det råder ingen tvekan om att alla FN-resolutioner mot de nya lagarna i Hongkong kommer att röstas ned.