Plötsligt dyker två okända bilar upp. Fönstren är mörka och bilarna saknar registreringsnummer. Märket är Toyota Hiace. I Uganda kallas dessa snabba bilar för ”drönare” och används ofta av landets säkerhetsagenter.
Män i civila kläder kommer ut. De har keps, ansiktsmask och bär vapen. Tre av männen ställer sig runt biljardbordet. En av dem tar ett fast grepp om midjan på Abbey Bagenda, byns ordförande, som sitter och pratar i telefon.
Männen använder våld för att få honom bort från platsen. Han försöker bryta sig loss, men de håller ett fast grepp och börjar slå.
– Vem är du och vad har han gjort?, ropar Kiberu till en av männen, som svarar med att hota honom med sitt vapen.
Fler män kliver ur bilarna och börjar skjuta vilt runt sig. Bagenda lyckas slita sig loss och springer för livet. Han får ett skott i axeln när han försvinner in i en gränd.
Kiberu kommer inte undan. De drar in honom i en av bilarna, där han får en bindel för ögonen och armar och ben binds med långa rep. Männen sparkar honom tills han svimmar.
– Ni är rebeller som vill störta regeringen! Berätta var ni gömmer era vapen, ropar männen mellan sparkarna.
Flera andra från området, bland andra mandazi-säljaren Muhammed, kidnappas också denna kväll. De vet inte än att det här är början på en två månader lång mardröm i en tortyrkammare på okänd plats.
Hot och mutor
Några dagar tidigare går folk in och ut från Abbey Bagendas lilla kontor i Kisowera. Ordföranden är upptagen med pappersarbete och förberedelser inför valet, som väntar om fyra veckor.
Han är medlem i oppositionspartiet National Unity Platform, NUP, Robert Kyagulanyis parti, mer känd som Bobi Wine. Men nu mobiliserar han för en valkampanj för en annan NUP-politiker: advokaten och oppositionspolitikern Abdallah Kiwanuka, som kämpar om en plats i parlamentet i årets val.
Strax före lunch kommer beväpnade män i civila kläder in på kontoret.
– Kom, du måste följa med oss. Han väntar på dig, säger en av männen.
Mannen de pratar om är en nyckelpolitiker från det regerande partiet National Resistance Movement, NRM. Bagenda får en dålig magkänsla och vägrar. Det går dåligt. Snart sitter han i bilen på väg till politikerns lyxvilla.
– Varför stöttar du inte mig? Varför är du på Bobi Wine och Abdallahs sida?, frågar politikern i samma ögonblick som Bagenda kommer in i huset.
Samtalet som följer är fullt av order och hot.
Innan Bagenda lämnar huset och förs tillbaka till kontoret av säkerhetsvakterna får han något att tänka på.
– Du vet att jag kan göra vad som helst för att få det jag vill. Jag kan slå, jag kan döda och jag kan utplåna hela byn om du inte ser till att folk röstar på mig, säger NRM-politikern och stoppar 200 000 shilling, knappt 500 kronor, i ordförandens ficka.
Bagenda vet att det är allvar. Han har vid ett flertal tillfällen bevittnat vad politikern kan göra.
Kidnappad och fängslad
På kvällen den 3 december 2020 var hans kollega Boogere Abdurahmaan, koordinator för NUP i Mukono-distriktet på väg hem från kvällsbön i moskén. På vägen möter han en konvoj av politiker från regeringspartiet NRM.
– Där är han, den jävla förrädaren!, ropar någon genom fönstret på en av bilarna.
Abdurahmaan ser samma NRM-politiker i en av bilarna. Han börjar springa och söker tillflykt i vardagsrummet till en okänd familj, men snart står männen utanför dörren. De visar sina vapen och säger att det är bäst att Abdurahmaan följer med dem.
Han placeras i NRM-politikerns bil och tas med till hans villa. Där börjar flera män i civila kläder slå honom med batonger. Abdurahmaan berättar att NRM-politikern står en bit bort och ger order om hur de ska slå.
Efter misshandeln fraktas han till den lokala polisstationen där han placeras i en cell. Tre dagar senare släpps han mot borgen.
40 år vid makten
Två dagar efter valdagen den 14 januari 2021 tillkännager den nationella valkommissionen den sittande presidenten Yoweri Museveni som vinnare.
76-åringen, som har varit vid makten sedan 1986, vinner med 58,6 procent av rösterna, medan oppositionsledaren Bobi Wine får 34,8 procent. Musevenis seger innebär att han kan fortsätta som president tills han firar 40 år vid makten 2026.
Samtidigt som Museveni utnämns till valets vinnare sitter presidentkandidaten Bobi Wine i husarrest. Julias Kiberu och hundratals andra oppositionsanhängare utsätts för våld och övergrepp.
När Dagens ETC möter Kiberu i mitten av juni i år har det gått fyra månader sedan han återvände hem. Nästan två månaders kontinuerlig tortyr har lämnat djupa spår.
– Vi placerades i ett rum i konstant mörker på grund av ögonbindeln som aldrig togs bort. Vi var flera i rummet och de misshandlade oss i tur och ordning, säger Kiberu.
Han tar på ärret på huvudet som han fick efter slagen i bilen när han kidnappades.
– Blodet rann från huvudet. En av männen tog av ögonbindeln och lyste i mitt ansikte med en ficklampa. Jag försökte öppna ögonen, men de var hopklistrade av torkat blod. Sedan stannade de för att hämta medicinsk personal som sydde såret i huvudet, säger Kiberu.
Han berättar att de körde i timmar innan de placerades i ett rum. Där fortsatte våldet.
– De frågade oss upprepade gånger varför vi vill störta regeringen, och de använde olika metoder för att få oss att ge information om var vi förvarade våra vapen. Jag sa gång på gång att jag inte förstod vad de pratade om, men det gjorde bara allt värre. Det värsta var när de använde tång och slog med vapenhalsen.
Natten till den 14 februari 2021 dumpades Kiberu i en skog.
– Vi körde länge. Plötsligt stannade bilen. De lade mig på marken och täckte min kropp med löv och gräs. ”Försök inte ta dig härifrån, då är du död!”, sa männen innan de åkte iväg.
När bilen åkt blev allt tyst och Kiberu låg länge utan att röra sig. Trots förbundna ögon och rep runt både armar och ben lyckades han komma loss och springa och kom till slut fram till huvudvägen. Där hamnade han i polisens händer och först efter flera dagar i arrest släpptes han och kunde ta sig tillbaka hem.
– Varje gång jag tänker på det skär det som knivar i bröstet. Jag kan fortfarande inte förstå att jag överlevde. Det är många som aldrig har återvänt, säger han.
Internationell oro
Sedan förra året har hundratals människor kidnappats och bortförts i Uganda. I efterdyningarna av valet uppmanade president Museveni folket att ”ignorera samtalen om försvinnanden” och preciserade att sådana anklagelser var totalt oacceptabla enligt det styrande partiet NRM.
”Vi har anlitat en specialstyrka från Somalia, som tidigare har utplånat ADF:s (The Allied Democratic Forces) rebeller. Denna kommandogrupp har snabbt besegrat terroristerna som ville störa valet. De har dödat några och gripit flera av terroristerna”, sa president Museveni i ett tal till folket i mitten av februari.
Presidenten sa inte hur många som hade dödats, men erkände att 318 ”misstänkta terrorister” hade gripits sedan november 2020.
Flera internationella människorättsorganisationer har uttryckt oro över situationen i Uganda.
”Ugandiska myndigheter bör omedelbart vidta åtgärder för att stoppa de pågående kidnappningarna av misstänkta statliga agenter och oppositionspersoner och stoppa olagligt frihetsberövande”, sade Human Rights Watch i mars.
Biståndsorganisationen Legal Aid Service Providers Network dokumenterade 511 fall av ”godtyckliga gripanden och olaglig internering” bara mellan oktober 2020 och januari i år.
Bortförandena fortsätter
Musevenis seger har inte stoppat bortförandena. Inför presidentens invigning den 12 maj i år var Kampalas gator fulla av säkerhetspersonal. Polisen och flera oidentifierade säkerhetsbyråer grep hundratals veckan före och efter invigningen, enligt bland annat The Guardian.
Flavia Byekwaso, talesperson för Ugandas försvar har sagt att så länge människor utför olagliga handlingar kommer de att arresteras. Polisens talesman Fred Enanga har sagt att Bobi Wines husarrest handlade om att han planerade en parallell invigningsceremoni.
”Vi vet redan att en av de tidigare presidentkandidaterna, som förlorade det senaste presidentvalet, planerar en parallell och falsk invigning på ett av hotellen i Iganga. Vi vill påminna honom och hans anhängare om att väljarnas röster blev tydligt hörda”, sa Enanga till media inför invigningen.
Men våldet mot oppositionen fortsätter. Bobi Wine-supportern Daniel Apedels kropp hittades dumpad vid bårhuset utanför
Mulago-sjukhuset i Kampala den 22 maj i år. Kroppen hade tydliga spår av tortyr, enligt vittnen. Polisen sa att 21-åringen hade dödats av en pöbel och att anklagelserna om att han hade mördats efter ett gripande var ogrundade.
Apedel hade berättat för sina vänner att han var under ständig övervakning av säkerhetsagenter och att han blev hotad när han tackade nej till erbjudandet om att arbeta för myndigheterna.
– Apedel är en i mängden. Vi har en lista med flera hundra bortföranden och siffrorna fortsätter att stiga. Mitt folk utsätts för grov tortyr. Kvinnorna våldtas och många män har kastrerats i fångenskap. Efter månader av tortyr förs de till militärdomstol och sedan häktas de. Det är specialstyrkornas kommando, ledd av Musevenis son Muhoozi Kainerubaga, som står bakom, säger Bobi Wine till Dagens ETC i en intervju i sitt hem i juni.
Det är ovanligt tyst i hans trädgård. Efter valet i januari gick han rättens väg för att bevisa att det president Musevenis seger skett genom valfusk. Han drog sig senare ur rättegången eftersom han var övertygad om att Högsta domstolen hade köpts av myndigheterna.
– De senaste åren har varit ett rent helvete för mig och striden är inte över. Jag är fortfarande under bevakning dygnet runt och mitt hus är omgivet av militärer i civila kläder, säger Wine.
Museveni, som har varit vid makten i 35 år, har länge uppfattats som en viktig allierad för västmakterna i Östafrika. USA och flera europeiska länder, däribland Storbritannien, har gett miljarder dollar i bistånd till Uganda under de senaste åren.
Bobi Wine säger att situationen i Uganda är västvärldens fel.
– Det är bara i Uganda som en president kan beordra en massakrer på 150 personer, inklusive kvinnor och barn, och dagen efter ger Internationella valutafonden miljarder i stöd till regeringen. Skulle det ha hänt i Europa? Aldrig i världen! Så varför låter ni det hända i Uganda? Sluta stödja diktaturer, säger Wine.
Blodspår i hemmet
Tillbaka i Mukono träffar vi Nakato Justine. Hon har inte sett sin make, Muhammed Kanatta som arbetade som konsulent i NUP, sedan den 23 december förra året. Paret hade tänkt att fira jul med familjen ute på landet. När hon kommit dit väntade hon hela kvällen på sin man som aldrig kom.
Samma natt väcks Nakato av telefonen. När hon svarar är det tyst i andra änden. Hon ringer upp och den här gången svarar en okänd röst. Sedan bryts samtalet. Nästa dag bestämmer sig Nakato för att återvända hem.
När hon kommer hem är dörren öppen och det är blodspår på väggar och golv. Grannarna berättar att de sett uniformerade män ta sig in sent kvällen innan. Sedan dess har ingen sett hennes man.
– Jag visste att något skulle hända. Vi har levt i rädsla länge och min man har fått flera hotsamtal om att han ska bortföras, säger Nakato och börjar gråta.
– Jag vet att han är död.
Tvåbarnsmamman jobbar som lärare, men coronakrisen och skolnedläggningen har gjort henne arbetslös. Det är hennes man som har försörjt familjen. Nu lever Nakato och barnen på det lilla de odlar i trädgården.
Dagen innan Dagens ETC:s möte med Nakato släpptes sju av mannens vänner efter nästan ett halvt år i fängelse.
– Det lilla hoppet jag hade om att han lever försvann i går när han inte kom tillbaka, säger hon.
Hoten är inget nytt. Det har varit inbrott i bostaden flera gånger. Det finns kulhål i väggar och tak. Nakato pekar ut samma NRM-politiker som hotade byns ordförande Abbey Bagenda och tillfångatog NUP-medlemmen Boogere Abdurahmaan.
– Han skulle ge min man en lyxbil om han lovade att inte rösta på Abdallah, men min man vägrade. Muhammad vägrade också att registrera sig som NRM-medlem, som så många tvingades göra. De visste att de inte kunde få honom att ändra politisk riktning och det kostade honom livet, säger Nakato.
Hon har sökt hjälp från både polis, domstol och myndigheter flera gånger utan framgång.
– Det finns ingen som tar ansvar för att hjälpa och de kallar mig för lögnare. Polisen säger att de inte kan registrera min anmälan
Förnekar bortförandena
Fatumah Ndisaba är distriktskommissionär, RDC, i Mukono, en roll som representerar och utses direkt av presidenten och bland annat leder distriktets säkerhetsarbete. Hon har kontor i en stor trädgård i utkanten av Mukono. När Dagens ETC ställer frågor om bortförandena i hennes distrikt slår hon först ifrån sig.
– Men kära du, det här är gamla händelser! Jag trodde att vi skulle prata om corona. Ska vi verkligen dra upp dessa gamla händelserna nu?
Det är fortfarande smärtsamt för många. Många har fortfarande inte återvänt.
– Var? I Mukono? Det är inte RDC:s uppgift att gräva i detta. Jag har inte hört talas om någon i Mukono som inte har släppts. Vissa människor har sina egna familjeproblem.
Så du känner till bortförandena av oppositionsmedlemmar här i Mukono?
– Jag var inte RDC innan valet så jag kan inte kommentera något som hände före valet. Jag kan inte heller tillhandahålla information som ska publiceras utanför Uganda. Sådan information kan inte komma från RDC.
Men tortyren och kidnappningarna efter valet då? Vad har du att säga om det?
– Allt jag vet är att alla har släppts nu. Det är ingen som saknar någon här i distriktet.
NUP-koordinatorn Boogere Abdurahmaan, som bortfördes och misshandlades inför valet, utsattes för våld och greps flera gånger mellan november och valdagen. Idag får han behandling för huvudskadorna.
– Jag har kronisk migrän och måste bära sjal och solglasögon dygnet runt. Jag lever med konstant rädsla. Kidnappningar kan hända när som helst. Berätta för världen om vad som händer i Uganda, säger han.
Julias Kiberu som kidnappades och torterades försöker komma tillbaka till vardagen igen, men elektrikerjobbet han hade innan kan han inte fortsätta med på grund av dålig hälsa.
– Jag kämpar både fysiskt och psykiskt och är för närvarande arbetslös. Den fysiska smärtan av tortyr är svår att leva med, men det värsta är att jag inte kunde rösta i valet. Det gör ont att jag inte kunde rösta för den förändring som landet så desperat behöver.
Reportaget är baserat på intervjuer med ett dussintal personer inom och utanför oppositionen. Dagens ETC kan inte bekräfta anklagelser från oppositionsmedlemmar om tortyr. Den politiker som anklagas för kidnappningarna i Mukono-distriktet har inte svarat på intervjuförfrågningar.
