Den smala bergsvägen i östra Nevada är slingrig. Som en extra spänningshöjare dyker det då och då upp vildhästar i vägrenen. Efter några mil förändras landskapet. Det kuperade ersätts av ett flackt ökenlandskap. Plötsligt syns ett villaområde utkastat i terrängen.
Gatorna är tomma och flera tomter är belamrade med skrot och rostiga husbilar. Men i en trädgård med välansade häckar smattrar en blå-vit-grön flagga i vinden. På uppfarten står en vinkande man i svarta solglasögon och paraduniform.
– Välkommen till Republiken Molossia!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ända sedan idén om nationalstaten började vinna mark har det funnits människor som av olika anledningar valt att grunda sina egna länder, så kallade mikronationer.
Drivkrafterna bakom de gör-det-själv-betonade statsbildningarna varierar. Vissa hoppas att deras länder på sikt ska erkännas av världssamfundet. I den kategorin finns Sealand, grundat 1967, vars territorium består av ett övergivet havsfort i Nordsjön.
För andra kan utropandet ske som en del av ett konstverk, exempelvis Lars Vilks Ladonien. Eller som en kombination av konst och politisk protest, som till exempel Leif Elggrens och Carl-Michael von Hausswolffs fiktiva nation Konungarikena Elgaland-Vargaland.
Mikronationens form har också används i allt från marknadsföringssyfte, som det franska furstendömet Aigues-Mortes, till feministisk BDSM-monarki, som den tjeckiska mikronationen Other World Kingdom.
Fäbless för politisk satir
För Kevin Baugh – som 1977 grundade Grand Republic of Vuldstein som senare bytte namn till Republic of Molossia – är arbetet med mikronationen förknippat med hans fäbless för skev humor och politisk satir. Han har inga ambitioner att bli erkänd av världssamfundet eller att bryta sig loss från USA:
– Det finns flera separatistiska organisationer i USA, men vi har inget med den rörelsen att göra. Vi betalar vår inkomstskatt men väljer att kalla den för utlandsbidrag istället. Vi ser oss mer som en slags familjenation, säger Kevin Baugh.
President Baugh är landets envåldshärskare. Av ”praktiska skäl” hålls inga fria, demokratiska val i Molossia. Republikens medborgarantal är 35 och utgörs av familjen Baugh samt deras släktingar. Kevin Baughs hustru Adrianne Baugh är republikens första dam och deras dotter Lexi Baugh har axlat rollen som polismästare.
– Vi får in drygt 200 medborgaransökningar per år trots att vi är tydliga med att Molossia är en nation för vår släkt. Jag bör kanske tillägga att alla medborgare inte är lika intresserade av landet som jag är, säger Kevin Baugh och ler.
Nya mikronationer varje dag
Den moderna kommunikationsteknologins framväxt har gett tändvätska åt det geokulturella fenomenet. Nya mikronationer grundas varje dag. I dagsläget finns det mellan 400 och 500 stycken på land, i världshaven, på internet, vid polerna och i rymden. Men merparten av mikronationerna existerar bara under en kortare tid vilket gör Kevin Baughs republik till en av de mer anrika och välkända i världen. Sedan Kevin Baugh lanserade Molossias hemsida 1998 har riket fått många nyfikna följare från hela världen.
– Under de senaste åren har intresset för mikronationer ökat markant. Vi har diplomatiska förbindelser med många mikronationer över hela världen och flera regenter har blivit våra privata vänner, säger Kevin Baugh.
Förutom boningshuset utgörs republiken av den 5 000 kvadratmeter stora tomten med flera hemmasnickrade skjul och uthus som fungerar som tullhus, bank, post, presidentkontor, handelsbod och landets egen Tiki-bar. Precis som många andra mikronationer producerar Molossia egna sedlar och mynt samt frimärken som säljs för att få in lite pengar i statskassan. Kevin Baugh sköter all design själv och har lagt ner mycket kraft på alla andra detaljer för att Molossia ska framstå som en stat.
– Vårt mål är att skapa en småskalig men realistisk nation utan att lägga ner mycket pengar. Vi vill att de som besöker Molossia ska känna att de faktiskt kommer till ett annat land, säger Kevin Baugh.
Mikronationen har även en egen mikroturism. Varje år besöker ett drygt hundratal personer republiken. Webbsajter som kretsar kring obskyra turistmål bidrar till att fler får upp ögonen för det udda besöksmålet. Turistsäsongen varar från 15 april till den 15 oktober och besökare måste meddela sin ankomst i god tid via Molossias hemsida. Målet är att republiken ska få fler besökare än världens i dag minst besökta ”riktiga” land, ön Nauru i Stilla havet.
– I går inledde vi turistsäsongen med en grupp på 16 personer. Under kommande år siktar vi på att dubbla antalet årliga besök till 200 så att vi i alla fall slår Nauru, säger Kevin Baugh.
Försökt närma sig erkännande
Under åren har Molossia genom olika utspel försökt att närma sig stater erkända av FN. På landets hemsida står det bland annat att Molossia var en av de första staterna som erkände Kosovo, bara en dag efter att landet utropades självständigt. Och enligt Kevin Baugh är Molossia tekniskt sett fortfarande i krig med Östtyskland.
Många år efter murens fall hittade han en gammal krigsförklaring han skrev på 1980-talet. Efter lite efterforskningar visade det sig att det fortfarande finns en liten ö i Karibien som tillhör Östtyskland eftersom den skänktes till östtyskarna av Kuba under det kalla kriget.
– Humor och politisk satir har alltid funnits med i Molossias historia. Det är roligt att retas med de större länderna eftersom mycket av det de sysslar med är ganska dumt, säger han.
De humoristiska inslagen finns även i landets lagstiftning. Glödlampor och plastkassar är olagliga i Molossia eftersom produkterna är skadliga för miljön. Av oklar anledning är även lök, färsk spenat, och valrossar förbjudna. Det är också olagligt att föra in havskatt i landet. Detta eftersom en redaktör på en tidning en gång ställde en artikel om Molossia till förmån för ett reportage om en man som fångade havskatt med händerna.
Trots att Kevin Baugh snart har lagt ner 40 år av sitt liv på mikronationen så har han inga planer på att trappa ner. Det finns alltid något officiellt uttalande att skriva eller någon förbättring i trädgården att snickra på. En genomsnittlig vecka lägger han åtta till tio arbetstimmar på Molossia och ibland betydligt mer.
– Man skulle kunna kalla det en hobby, men för mig betyder det här landet så mycket mer. Molossia har blivit en del av mig. Jag älskar min familj, och så älskar jag Molossia, säger han.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
