När den svårt sjuke 93-årige presidenten Robert Mugabe avsattes genom en kupp fanns hopp om ett nytt Zimbabwe. Fria val skulle hållas och alla oppositionella skulle kunna ställa upp. När valen sedan hölls 2018 visade de sig inte vara så fria som man sagt. Mugabes efterträdare, den tidigare vicepresidenten Emmerson Mnangagwa, segrade och i protesterna mot valresultatet och anklagelserna om att det inte gått rätt till öppnade armén eld mot demonstranterna.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW, slår fast att regeringen och president Mnangagwa inte tagit meningsfulla steg för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och inte heller givit rättvisa till de som dödades efter valet 2018. Man pekar också på en rad fortsatta brott mot medborgarna från statens sida.

I sin World Report 2022 skriver HRW:s tidigare chef Kenneth Roth:

”Det har inte utkrävts något ansvar för mord, kidnappningar, våldtäkter och arresteringar under de folkliga protesterna. Det finns inget system för att anmäla och utreda övergrepp gjorda av säkerhetsstyrkorna, trots att konstitutionen kräver detta.”

”Andra människorättsangelägenheter som är oroande handlar om vatten- och avloppskriser, bland annat under pandemin, men också tvångsvräkningar, barnäktenskap och våldtäkter.”

Inte många hade heller trott att den nye 80-årige presidenten Emmerson Mnangagwa skulle innebära en stor skillnad gentemot Mugabe-tiden. Mnangagwa, kallad Krokodilen, var mångårig vän och förtrogen till Mugabe, han byggde upp landets hemliga polis, var försvarsminister och innan Mugabe avsattes, också vicepresident.

Zimbabwe är ett viktigt programland för Sverige och Sida. Under åren 2022–2026 kommer det svenska biståndet till landet att uppgå till 1 650 miljoner kronor. De svenska insatserna ska gå till att stödja mänskliga rättigheter, miljöarbete, hållbart utnyttjande av naturresurserna samt en inkluderande utveckling.

Det kommer dock att bli svårt att uppnå varaktiga och hållbara förbättringar med den nuvarande regimen. Det har blivit vissa ekonomiska förbättringar men fortfarande lever sex av landets femton miljoner invånare under fattigdomsgränsen och tre miljoner människor lider av akut matbrist. Demokratin går tillbaka, valfusk och korruption är vanliga och oppositionspolitiker utsätts för våld och övergrepp. Sida slår också fast att kvinnor och barn är särskilt utsatta.

Inflationen är mycket hög vilket drabbar de som har det sämst oerhört hårt och den tyska Bertelmanns-stiftelsen konstaterar i en rapport att Zimbawe under Mnangagwa militariserat de offentliga institutionerna och att repressionen fortsatt utan några betydelsefulla reformer. •