Rapporten Kanadamodellen presenterades på tisdagen. Utredaren Lena Svenaeus, arbetsrättsjurist och doktor i rättssociologi, menar att ett antal frågor som rör arbetet mot sexuella trakasserier på den svenska arbetsmarknaden bör lyftas in i kollektivavtalen. Den första handlar om reglerna för hur en utredning av sexuella trakasserier ska göras.

– Det står i diskrimineringslagen att arbetsgivare ska ha riktlinjer och rutiner, men det saknas närmare innehåll om hur en utredning ska gå till. Alla steg i utredningen saknas i svensk lag och det lämpar sig för kollektivavtal. För det råder osäkerhet hos arbetsgivare om vad som egentligen krävs av dem, och även hos fackförbund, säger Lena Svenaeus.

Den andra punkten är att hanteringen av trakasserier från tredje part, det vill säga kunder och brukare som arbetstagarna möter i sitt jobb, ska ingå kollektivavtalet.

– Jag tycker det är dags att utvidga diskrimineringslagen med en utredningsskyldighet och en diskrimineringsersättning för den typen av övergrepp. Men det bör också tas in i kollektivavtal.

Konsekvenser krävs

Lena Svenaeus vill också se konsekvenser när reglerna inte efterlevs.

– Det får man gratis om man träffar kollektivavtal eftersom kollektivavtalsbrott ger skadestånd. I dag har vi en tillsynsmyndighet som satsar väldigt mycket på att informera om lagen, men som inte följer upp om arbetsgivaren gör vad som krävs av dem, säger hon.

Vad har modellen gett för effekter i Kanada, kan man se att någonting har blivit bättre?

– Det är ju svårt att mäta. Men ett exempel är att det förts två jättelika grupptalan mot poliser som trakasserat kvinnliga kollegor men även andra på arbetsplatserna. Man ser också väldigt mycket utbildningsinsatser på arbetsplatserna. Jag kan inte påstå att det är bättre i Kanada än i Sverige, men frågan tas på största allvar. Tack vare kollektivavtal har man kunnat mobilisera på ett annat sätt.