– Vi vet att befrämjande av jämställdhet är grundläggande för såväl välstånd som fred  och säkerhet i världen, sade Chrystia Freelands talesperson Adam Austen till nyhetsbyrån AFP i samband med att mötet tillkännagavs.

– Detta första möte med kvinnliga utrikesministrar kommer att erbjuda en unik möjlighet att förstärka detta åtagande genom en allmän diskussion om nyckelfrågor i världen, såsom fred och säkerhet, klimatförändringar och terrorism, utöver att det också kommer att lyfta fram perspektivet hos kvinnliga ledare, lade han till.

I dag finns ett 30-tal kvinnliga ministrar i tjänst runt om i världen.

Mötet kommer att ledas av Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland och EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini.

Mötet hålls samtidigt som FN:s generalförsamling har sitt möte i New York, USA.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Yngsta någonsin

Hina Rabbani Khar blev i februari 2011 utnämnd till Pakistans utrikesminister. Därmed blev hon också, med sina 33 år fyllda, den yngsta i världen att inneha ämbetet. Noterbart är också att hon, trots Pakistans sedan länge ansträngda relation till grannen Indien, arbetade för ett närmande de två fienderna emellan.

Längst på posten

Med sina 14 år och 18 dagar – mellan 1994 och 2008 – är Barbados Dame Billie Miller den kvinnliga utrikesminister som suttit längst på sin post. Förutom detta rekord var Billie Miller också Barbados första kvinnliga advokat samt landets första kvinnliga regeringsmedlem.

Kortast tid på posten

Gloria Macapagal-Arroyo, Filippinerna, som satt endast en dag, från den 15 till den 15 juli 2002. Värt att notera är kanske att hon hann med en andra, något längre ämbetsperiod, mellan den 17 och den 23 december 2003. Å andra sidan tjänstgjorde hon redan som Filippinernas fjortonde president (2001-2010).

Senast att tillträda en utrikesministerpost

Epsy Campbell, Costa Rica, som gjorde sin första dag på kontoret den 8 maj 2018.

Första svenska

Karin Söder (1928–2015) var såväl Sveriges första kvinnliga utrikesminister – 1976, i regeringen Fälldin – som första kvinna att vara partiordförande för ett riksdagsparti – 1985, till en början tillfälligt efter att Torbjörn Fälldin avgått med omedelbar verkan, men 1985 som officiellt invald partiledare.

Färgstarkast

Indira Gandhi (1917–1984) är vid sidan av Storbritanniens Margaret Thatcher troligtvis en av historiens mest färgstarka kvinnliga politiker. I Gandhis fall bidrog möjligen det faktum att hon innehade både utrikes- och premiärministerposten samtidigt.

1971 ledde hon sitt land till seger i den väpnade konflikten med Pakistan.

1975 undgick hon avsättning genom att förklara undantagstillstånd, i praktiken genom att införa en tillfällig diktatur fram till kommande val.
Det var också hon som gjorde Indien till en kärnvapenstat.

1984 mördades hon av sina livvakter.

Först på posten

Ana Pauker (1893–1960) var både Rumäniens och världens första kvinnliga utrikesminister, en post hon tillträdde i december 1947. Dessförinnan hade hon under Andra världskriget och i sovjetisk exil varit ledare för Rumäniens första kommunistparti i Moskva. Väl tillbaka i ett av Sovjetunionen ockuperat Rumänien ombads hon vara kommunistpartiets formella ledare. Hon avböjde dock med hänvisning till att hon var kvinna, judinna och intellektuell.

Nobelpristagaren

"För hennes fredliga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter”.
Ungefär så löd norska Nobelkommitténs motivering till att Aung San Suu Kyi tilldelades Nobels fredspris 1991. Det var visserligen långt innan hon utnämndes till utrikesminister i Burma 2016, en post hon fortfarande innehar.

Frågan är om Nobelkommittén skulle fatta samma beslut idag, efter misstankar om inblandning i det som kan liknas vid ett folkmord på landets rohingyer.

Mest radikal

Margot Wallström, det är det namn som kommer att dyka upp flest gånger om du googlar efter "radical female foreign minister”. Bland det första hon gjorde som utrikesminister var att erkänna Palestina som stat och sedan förarga Saudiarabien genom en utskrift från ett tal hon tänkt hålla i Kairo, Egypten. Ett tal som visserligen inte nämnde Saudiarabien vid namn, men som krävde lika rättigheter för kvinnor och män.