Det är den 12 december 2015. Klimatförhandlingarna i Paris har just avslutats. Norges statsminister Erna Solberg är uppenbart nöjd när hon twittrar från mötet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Parisavtalet är en vändpunkt. Det råder inga tvivel om att Norge har spelat en nyckelroll, skriver hon i ett uttalande en stund senare.

Norge var också ett av de första länderna som presenterade sina nationella klimatmål inför förhandlingarna. En viktig signal till omvärlden, menade dåvarande klimat- och miljöminister Tine Sundtoft. Och även när avtalet skulle ratificeras låg Norge i framkant.

I april 2016 blev landet det första av världens industriländer som formellt skrev under Parisavtalet. Återigen poängteras Norges framträdande roll i klimatarbetet.

– Norge är pådrivande för att få så många länder som möjligt att så snart som möjligt ratificera Parisavtalet, så att det formellt kan träda i kraft, säger klimat- och miljöminister Vidar Helgesen efter att avtalet skrivits under.

Nya licenser för oljeborrning

Men samtidigt som de norska ministrarna framhåller landets betydande insatser för att få igenom klimatavtalet, och därmed för att hejda en klimatkris, börjar det koka inom den norska miljörörelsen. Bara några veckor efter att klimatavtalet skrivits under delar den norska regeringen ut licenser för oljeborrning i Arktis.

För första gången på 20 år kommer nya områden öppnas för oljeborrning. Det på en plats som anses särskilt känslig, och som länder som USA och Kanada därför tagit beslut om att förbjuda ny olje- och gasutvinning på. Men nu ger den norska staten 13 olika oljeföretag fritt fram.

– Regeringen skriver under ambitiösa klimatmål med den ena handen och borrar efter olja med den andra. Resten av världen får nu se hur Norge förlänger fossilåldern så långt som möjligt. Det är pinsamt, säger Fredrik Hauge, chef för den norska miljöorganisationen Bellona i ett uttalande.

Strider mot grundlagen

Också Greenpeace och den norska ungdomsorganisationen Natur og Ungdom är upprörda. De anser att beslutet inte bara går emot Parisavtalet, utan att det också kan strida mot landets egen grundlag.

Lagen uppdaterades 2014 med en miljöparagraf (se fakta) där det står att staten ska värna om natur och miljö för kommande generationer. Att borra olja i Barents hav innebär motsatsen, menar Ingrid Skjoldvær, talesperson för Natur og Ungdom.

– Paragrafen säger tydligt att staten har ett ansvar för de som lever i dag och för framtida generationer. Att dela ut rekordmånga nya licenser för oljeborrning är motsatsen till att ta ansvar. Dessutom är Norge en av världens största exportörer av klimatgasutsläpp, att då öppna för mer oljeutvinning är att gå emot allt vi ålagt oss att göra, säger hon.

För drygt ett år sedan lämnade Natur og Ungdom tillsammans med Greenpeace in en stämningsansökan mot norska regeringen. När rättegången startar i morgon kommer Truls Gulowsen, chef för norska Greenpeace, att vara på plats.

– Det är första gången vi har ett miljömål av det här slaget i Norge. För mig är det självklart, borrningarna strider mot grundlagen, jag hoppas att rätten kommer att komma fram till det också, säger han.

Liksom Ingrid Skjoldvær menar han att de nya licenserna visar landets hyckleri.

– Norge är schizofrent. Å ena sidan har vi en väldigt klimatmedveten befolkning och en väldigt levande klimatdiskussion, å andra sidan ökar faktiskt utsläppen, och vi fortsätter pumpa upp olja – vi letar till och med efter ny olja. Vi kräver inte att all utvinning ska stoppas omedelbart, men vi måste i alla fall sluta leta efter mer olja, säger Truls Gulowsen.

Satsar på omställning

Norrmännen har de senaste åren gjort sig kända framför allt för att satsa på en omställning av biltrafiken. Norge är det land med högst andel elbilar –  i år är nästan var femte nyregistrerad bil en elbil. Framgången beror till stor del på generösa subventioner.

Norge har också legat i framkant när det gäller satsningar på koldioxidlagring. Redan för tio år sedan presenterade dåvarande statsminister Jens Stoltenberg sina storslagna visioner. Ett norskt månlandningsprojekt, kallade han det. Totalt 100 miljoner ton koldioxid skulle avskiljas och lagras vid Statoils största oljeraffinaderi i Mogstad.

Men det visade sig att prislappen blev för hög, och projektet sköts upp. Sedan dess har det ändå fortsatt satsas på att utveckla en storskalig anläggning, men i år har den nuvarande regeringen minskat anslaget betydligt, från 360 miljoner norska kronor förra året, till 20 miljoner i år.

Och samtidigt som den norska regeringen fortsätter att lansera Norge som en föregångare när det gäller att ta klimat­ansvar, ökar utsläppen.

Ökade utsläpp

Mellan år 1990 och 2015 har Norges utsläpp ökat med fyra procent, enligt landets statistiska centralbyrå. Ännu större är ökningen inom sektorn olja- och gasutvinning. Truls Gulowsen säger att Norge måste börjar ta sina egna ord på allvar. Ökad oljeutvinning är inte förenlig med klimatmålen.

– Man ser inte sitt eget klimat­ansvar. Även om vi har kommit långt inom vissa områden, som när det gäller elbilar, räcker inte det för att kompensera för den klimatpåverkan oljan står för. Vi måste ju också räkna in de stora utsläpp som export av olja och gas leder till.

En stor anledning till att den norska regeringen trots allt forsätter satsa på oljenäringen är, enligt Truls Gulowsen, att man vill värna de norska jobben.

– Man uppfattar att norsk ekonomi är så beroende av arbetstillfällena i oljeindustrin. Därför forsätter oljenäringen stimuleras, trots att det är ödeläggande för klimatet, säger han.

Lobbar i EU

Den norska regeringen gör heller ingen hemlighet av sin ståndpunkt – Norge ska fortsätta satsa på olja.

I våras kom Greenpeace över dokument som visar hur norska politiker lobbar i EU för att oljeborrning i Arktis inte ska förbjudas, och landets oljeminister Terje Søviknes har vid flera tillfällen försvarat satsningarna på olja.

– Jag upplever att den politiska debatten i Norge har varit präglad av många känslor och förakt för norsk olja och gas. Nu måste vi tillbaka och se på vilka möjligheter och värden som finns i norsk olja och gas, sa han till NRK i januari.

Truls Gulowsen och Ingrid Skjoldvær har en annan förhoppning. När regeringen inte ser problemet med oljeborrningen i Arktis hoppas de att domstolen kommer att göra det.

– Staten har en skyldighet att hålla sina löften om klimatet och ta hänsyn till framtida generationer. Då kan vi inte exploatera nya områden för att få fram ännu mer olja, säger Ingrid Skjoldvær.