Vi ses på dagen fyrtio år efter att Marocko ockuperade Västsahara. Samtidigt fyller Lena Thunbergs engagemang för konflikten trettio år.
Efter det första besöket i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet 1985 har det blivit flera resor och ett stort engagemang som påverkat både arbets- och privatliv. Hon blev väldigt imponerad över den västsahariska frihetsrörelsen Polisarios organisation i lägren.
Den sista kolonin
I dag är hon pensionerad lärare och lägger mycket tid på posten som redaktör för Tidskriften Västsahara och att på andra sätt uppmärksamma den något bortglömda konflikten. Du kan ha sett henne föreläsa på en gymnasieskola eller sätta upp en utställning på närmaste bibliotek. Det senaste året, med aktiviteter kopplade kring 40-årsdagen, har varit hektiskt.
– Västsaharierna har valt den tysta diplomatiska vägen. De har suttit tysta och tålmodiga i ett flyktingläger i fyrtio år, utan en enda våldsam aktion. Då får man inte medias ögon på sig. Det är väldigt krasst och hemskt. Om man följer reglerna och gör som man ska, då är inte media intresserade, säger Lena Thunberg.
Västsahara är Afrikas sista koloni. När kolonisatören Spanien skulle lämna landet 1975 fick Marocko och Mauretanien överta makten istället för västsaharierna själva. Ett befrielsekrig utbröt, där Polisario slöt fred med Mauretanien 1979.
Efter ett FN-beslut proklamerades ett eldupphör 1991, med löftet att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet. Folkomröstningen har ännu inte kunnat genomföras och Marocko har stadigt ökat sin kontroll över landet, med brutal repression mot västsahariska människorättsaktivister. Det är förbjudet att ens tala om Västsaharas rätt eller att vifta med en flagga.
Marocko är samtidigt en viktig partner för EU, som bland annat fiskar i de ockuperade vattnen och utnyttjar landets rika naturtillgångar. I början av hösten avbröt Marocko Ikeas etablering i landet och hotade med att bojkotta svenska företag.
2012 beslutade Sveriges riksdag att erkänna Västsahara, men varken den förra eller nuvarande regering har ännu gjort det. Skandal, tycker Lena Thunberg.
Vad skulle det betyda om Sverige erkände Västsahara?
– Jättemycket! Den marockanska reaktionen i september betyder ju att den här frågan är jättekänslig för Marocko. För skulle Sverige erkänna så skulle den få en helt annan tyngd och det skulle sätta press på Frankrike och EU. Det skulle kunna ge ett eko och väcka andra frågor, som fiskeavtal och det stora bistånd som Marocko får av EU.
Rapporter om tortyr
Lena Thunberg kallar EU:s politik cynisk, i det att det talas om mänskliga rättigheter samtidigt som man håller Marocko bakom ryggen. Sverige var det enda landet som röstade nej till fiskeavtalet med Marocko 2002, inklusive ockuperat vatten, när det först diskuterades.
– Västsahara är ett litet land och ett litet folk. Eftersom vi själva är ett litet land och ett litet folk så känns det rätt att kämpa för att de små har lika stor rätt.
I våras kom Amnesty med en rapport från Marocko och de ockuperade delarna som bekräftar grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är ett stort problem att ingen har mandat att rapportera om övergrepp som tortyr, rättsvidriga domstolsförhandlingar och kidnappningar av människorättsaktivister. Men Lena Thunberg tror på Västsaharas framtid.
Hur har du gjort för att hålla hoppet levande?
– Det är en intressant konflikt och det är givande att berätta om människor jag träffat i flyktinglägren. Människor blir väldigt intresserade. Men det är klart, det blir alldeles för mycket ibland. Det här året har varit extremt. Så nu hoppas jag på en paus, säger hon och skrattar.
– Men jag är hoppfull!
