Det var i onsdags förra veckan som Spaniens premiärminister Pedro Sanchez, efter att en domstol beslutat att utreda korruptionsanklagelser mot premiärministerns fru Begoña Gómez, aviserade att han tar en paus och ”tid för reflektion”.

På måndagen, efter fem dagars betänketid, meddelade Pedro Sánchez att han tänker stanna kvar på sin post – eftersom han anser att anklagelserna mot hustrun är en politiskt motiverad kampanj, att oppositionen ägnar sig åt så kallad ”lawfare”, alltså krig med lagboken, ett utnyttjande av rättsväsendet för politiska syften. Allra mest aktiva på den fronten har traditionella högerpartiet Partido Popular (PP) och högerextrema Vox varit.

Men flera av anklagelserna – sådana har haglat ända sedan det i oktober stod klart att Pedro Sánchez socialdemokratiska socialistparti PSOE skulle kunna bilda regering med hjälp av yttervänstern och flera baskiska och katalanska separatistpartier – har visat sig vara falska och Pedro Sánchez har med bevis i hand kunnat avfärda dem.

Advokaten Miguel Bernard från organisationen Manos limpias (Rena händer), den som lämnat in den senaste stämningen mot Sanchez hustru, är inte heller opolitisk. Han ledde tidigare det fascistanstrukna, spanska Nationella fronten, grundat av den gamle Franco-ministern och ultrakatolikern Blas Piñar. 

Manos limpias är kända för att systematiskt stämma politiska motståndare – i praktiken olika vänsterpolitiker eller politiker från regionala separatistpartier. För det mesta läggs fallen ned. Ibland, som nu, tas de vidare. 

Utöver att reflektera med sin familj har Sanchez i fem dagar också kunnat kolla hur mycket juridiskt kött på benen Miguel Bernard har denna gång.

Spanien är ett korrupt land, ligger på plats 36 av 180 länder i världen, enligt Transparency Internationals korruptionsindex. I jämförelse har Sverige halkat ned till plats sex, en placering vi själva anser skandalös. Varannan dag i snitt avslöjas en spansk korruptionsskandal. Det parti med flest skandaler är högerpartiet PP som på senare år ligger bakom några av de mer spektakulära, men strax därefter kommer Sánchez parti PSOE. 

Spanjorerna har därför svårt att chockas av ett visst mått av korruption. Anklagelserna mot Pedro Sánchez hustru – att ha favoriserat vänners företag – är inte heller av det mest spektakulära slaget. Framförallt är det svårt för väljarna att tro att oppositionspartierna på något vis skulle vara mindre korrupta.

Efter otaliga politiska krumbukter ser Pedro Sánchez ut att klara sig igen. Och istället för att tala om korruptionen har oppositionen i dagarna hånat den “oseriösa” Pedro Sánchez för hans “sentimentala dravel”, något som inte anses vara värdigt en statsman. 

Men Pedro Sánchez vet vad han gör. Å ena sidan har han fått kommunicera till världen hur spansk höger utnyttjar rättssystemet när valresultaten inte går deras väg. Å andra sidan att han egentligen inte alls bryr sig lika mycket om makten som han till exempel älskar sin fru. 

Och stannar kvar gör han inte för sin egen skull – utan “för demokratins skull”, för att inte “låta desinformationen och lögnerna vinna”.

Vad ska man säga? Hatten av!