– Nu avgör världens regeringar vilka företag som skall räddas och vilka som inte skall det. Nu visar de om klimatpolitiken är på riktigt eller om man bara tänker rädda flygbolag.

Hur ser du på de ekonomiska åtgärder som redan vidtagits i Sverige?

– Hittills saknas politisk strategi. Som delägare vill staten rädda SAS, men hur går det för alla mindre lovande företag som var på väg att få expandera förnybar energi, elektrifiera transporter och ersätta fossila bränslen i industrin? Låter man dessa slås ut och räddar SAS borde väljarna byta regering.

Vad bör man konkret göra så att räddningspaketen hjälper, och inte stjälper, en grön omställning? 

– Man kan skynda på genomförandet av de färdplaner som Fossilfritt Sverige tagit fram tillsammans med stora viktiga industrisektorer. Det är en fantastisk svensk möjlighet eftersom vi har planerna färdiga. För att göra det behövs investeringar och en del nya lagar och regler. Men kanske ännu viktigare är att snabbt se till att inte små växande företag med nya tekniska lösningar med potential att minska globala växthusgasutsläpp slås ut. I båda fallen kan staten investera, inte lämna bidrag, så att skattebetalarna också får igen pengarna.

 Många jämför med finanskrisen. Men corona-krisen ser annorlunda ut. Hur påverkar det de här tankarna om en grön ny giv?

– Pandemin och politiken för att minska hälsoeffekterna skadar den reella ekonomin som också drabbar den finansiella. Många av världens rikaste har blivit mindre rika. Det är ovanligt.

– Men det viktiga är att skattebetalarna via sina valda politiker nu har makten att avgöra framtidens industristruktur. Det är en fantastisk möjlighet till demokratiskt inflytande. Hur klimatpolitiken bedrivs de kommande sex månaderna avgör mer än de senaste sex åren. En sådan chans till politikens inflytande för att undvika risken för ohanterliga klimatförändringar kommer inte igen. Det finns bara nu!