Boris Johnsons höst har kantats av flera skandaler.
Bild: Frank Augstein/AP/TT
Dagens ETC
Ett förtroende så skadat att det inte går att reparera, en våg av smuts så stor att inte ens Boris Johnson kan hålla sig flytande längre. Efter veckor av upprepade skandaler sitter den brittiska premiärministern kanske lösare än någonsin.
– Med tungt hjärta måste jag konstatera att vi inte kan fira jul som planerat.
Det är december 2020 och fem dagar kvar till julafton. Den brittiske premiärministern Boris Johnson säger under en presskonferens att smittspridningen har tagit ny fart i London.
Följden är att en helt ny fjärde nivå av restriktioner införs i huvudstaden, östra England och sydöstra England. Bara några dagar tidigare infördes nivå tre, den då högsta nivån, i stora delar av landet. Nu gäller isolering. Storskaligt umgänge är uteslutet.
Ett år senare: flera källor berättar om en julfest som ska ha hållits för premiärministers medarbetare i ministerns lokaler på Downing Street i London kvällen innan Boris Johnsons presskonferens om den fjärde nivåns restriktioner. Enligt The Mirror ska 40 till 50 personer ha umgåtts i ett ”normalstort rum”, helt i strid mot coronarestriktionerna.
Även BBC har fått uppgifter om festen, där det serverades både mat och dryck och kalasades till långt efter midnatt. Boris Johnson-administrationen förnekar att festen ägt rum. Men i onsdags släpptes så en video, inspelad den 22 december förra året, av vad som verkar vara en fejkad presskonferens. Stämningen är uppsluppen. Boris Johnsons dåvarande pressekreterare, Allegra Stratton, säger skrattande:
– Är ost och vin okej?
Och sedan:
– Den här påhittade festen var ett jobbmöte ... och det var inte socialt distanserat.
Exploderande ilska
Videon har tolkats som en övning inför ett möjligt avslöjande. Skulle uppgifter om den eventuella festen komma ut, att de struntat i covid-reglerna, väntade förmodligen en skandal. Nu har precis det hänt, även om det dröjde ett år. Sedan videon fick spinn i de brittiska medierna tidigare i veckan har ilskan mot premiärministern exploderat.
Kritiken kommer från alla håll – oppositionen, befolkningen, men också från de egna leden. Roger Gale, som länge suttit i parlamentet för Tories, säger till BBC att Boris Johnson nu tydligt måste förklara vad som egentligen har hänt, och menar att det kan komma krav på premiärministerns avgång om det visar sig att han medvetet vilselett underhuset. Men Boris Johnson förnekar.
– Jag ber om ursäkt för intrycket klippet ger. Men jag har om och om igen – sedan dessa anklagelser kom – försäkrats om att ingen fest har ägt rum, inga covid-regler har brutits, sa han i underhuset i onsdags.
Förnekandet tycks dock inte hjälpa. Inte heller att Allegra Stratton nu har avgått. I medierna är analysen samstämmig – den här gången lyckas Boris Johnson kanske inte borsta av sig dammet. I The Telegraph skriver Janet Daley att oavsett vad Johnson säger kan förtroendet för regeringen vara skadat för gott, och Luke McGee gör för CNN analysen att enstaka skandaler inte sänker en ledare, men ”en flodvåg av smuts kan få dem att drunkna. Johnson kan ha passerat den punkt där det är möjligt att hålla huvudet ovanför ytan.”
Droger och förvirring
Just tidigare händelser har stor betydelse för den massiva ilskan, säger Nicholas Aylott, statsvetare på Södertörns högskola och expert på brittisk politik.
– Han har haft en tuff höst. Vissa saker som har hänt är sådana som hade varit svåra att hantera för vilken regering som helst, som migranterna över engelska kanalen. Men annat är mer policykatastrofer som förknippas med nuvarande regering, och framför allt med premiärministern.
Tidigare i veckan berättade Dagens ETC om en av dessa saker – drogfynd i parlamentet. Några veckor dessförinnan fick ett tal Boris Johnson höll inför den brittiska industriorganisationen CBI stor uppmärksamhet, där Johnson pratade om barn-tv-karaktären Greta Gris och verkade smått förvirrad.
Men det är inte de händelserna som enligt Nicholas Aylott gör att Boris Johnsons förtroendekapital redan innan julfestskandalen legat på minus. Mer handlar det om anklagelser om korruption, och den nyss avgångna parlamentsledamoten Owen Paterson. För en dryg månad sedan kom det fram att han ägnat sig åt lobbyverksamhet för två bolag som betalat honom nästan tre gånger hans årslön i arvode. Ett tydligt brott mot lobbying-reglerna.
– Regeringen försökte rädda honom genom att ändra reglerna kring lobbying mitt i den här processen. Jag skulle säga att det är den mest spektakulära politiska missbedömningen på många år. Händelsen understryker signalerna man får nu i samband med julfesten – det finns regler som vanliga människor förväntas följa, men de reglerna tycks inte gälla för den högsta kretsen, säger Nicholas Aylott.
Avleder med nya restriktioner
Owen Paterson avgick självmant innan han hann bli avstängd. Men skadan var redan skedd.
– Det syntes ganska direkt i opinionsmätningarna. De konservativa har tappat hela hösten, men efter det här var det en tydlig dipp, säger Nicholas Aylott.
Boris Johnson har inte heller en trygg, lojal, kärna runt sig, så som en premiärminister brukar ha. Missnöjet är stort mot honom även internt. Inte minst är delar av partiet kritiska till hans hantering av pandemin. De nya restriktioner som Boris Johnson gick ut med strax efter att julfestskandalen briserat, enligt vissa som ett sätt att avleda och flytta fokus, lär inte göra dem mer nöjda.
– Boris Johnson är en ovanlig politiker på många sätt. Bland annat för att han inte har byggt upp en lojal falang. Därför kommer kritik från massa olika håll i partiet. Den libertarianska högern är missnöjda med restriktionerna, andra över upprepade skandaler, säger Nicholas Aylott.
Men trots allt – Tories är fortfarande större än Labour. Lyckas de vara det även fortsatt tror Nicholas Aylott att Boris Johnson kanske klarar sig.
– Situationen är väldigt svår, men det här är ändå en person som har vunnit ett val och han gjorde det stort. Så länge han leder i opinionsmätningarna, så har han den här vinnandepotentialen med sig. Det är hans största fördel. Men det finns också en gräns när skandalerna blir för många, när känslan av orättvishet mellan eliten och vanliga människor blivit så stor, att det inte räcker. När den känslan börjar visa sig i opinionsmätningarna är han i fara.