– Men redan igår kväll – eller nej, egentligen inte då – utan först i morse (måndag) lugnade det ner sig. För vi hade flera personer som greps – eller de greps tekniskt sett inte men de kördes iväg i bussar – och vi letade efter dem till klockan tre på natten. Alla mår bra, allt är okej. Men du vet hur det är: Batterierna laddade ur och vi blev stressade, säger hon till Dagens ETC. 

Joana Cavaco är ordförande för den nederländska organisationen Erev rav, ett antisionistiskt judiskt kollektiv. Erev rav startades för två år sedan med målet att vara en plats för judisk gemenskap men samtidigt kritiska till staten Israel. 

Medlemmarna som bussades iväg under söndagskvällen deltog i en propalestinsk demonstration som genomfördes trots att polisen förbjudit demonstrationer under helgen. Under måndagskvällen var det nya protester i Amsterdam. Också dessa avbröts.

Förbudet var en konsekvens av förra veckans våldsamma sammandrabbningar mellan israeliska fotbollssupportrar och propalestinska demonstranter. 

”Oerhört provokativt”

Det finns olika versioner om vad som utlöste våldsamheterna i Amsterdam i förra veckan.

– Jag förstår ärligt talat inte att de tillät matchen, säger Joana Cavaco.

Delar av händelseförloppet är detsamma i de olika versionerna. Det israeliska laget Maccabi Tel Aviv spelade mot nederländska Ajax under torsdagskvällen. Någon dag innan anlände över 3 000 Tel Aviv Maccabi-supportrar till staden, inklusive lagets huliganer.

– De betedde sig oerhört provokativt. Från stunden de anlände till Amsterdam gick det att se att de inte hade för avsikt att sköta sig, säger Joana Cavaco.

I den officiella rapporten från polisen i Amsterdam var det provokationerna från Maccabi Tel Aviv-fansen som var den utlösande faktorn. Men i många medier i västvärlden beskrevs händelseförloppet som att propalestinska demonstranter attackerade Maccabi Tel Aviv-supportrar och att motiven var antisemitiska. Det var ”folk som gått på jakt efter judar”, sa Amsterdams borgmästare Femke Halsema. Flera europeiska ledare gick ut med uttalanden i sympati med de israeliska huliganerna. 

Det här ”triggade”

Dagens ETC har tidigare intervjuat en vanlig supporter, inte huligan, som berättade hur han fick löpa gatlopp till hotellet, översköljd av antisemitiska utfall:

– Jag hörde Anne Frank nämnas och Förintelsen och 7 oktober.

Joana Cavaco duckar inte för att antisemitism förekom – och att det är skrämmande – men hon håller inte med om att det var det som utlöste protesterna. Det var inga pogromer, betonar hon. 

– Våldet riktade sig mot Maccabifans eller personer på plats som kunde vara vara Maccabifans.

De har tillbringat ett år med att titta på bilder på barn som sprängs i bitar och människor i liksäckar. 

Det ”triggade” motdemonstranterna, fortsätter hon. 

– De har tillbringat ett år med att titta på bilder på barn som sprängs i bitar och människor i liksäckar. 

Tvingades ta ansvar

Amsterdam är en stad där människor från hela världen lever. Maccabifansen mötte någonting de inte är vana vid, menar Joana Cavaco. I Israel går det att skrika saker som ”död åt araberna” – vilket det är väldokumenterat att supportrarna gjorde – utan konsekvenser. I Amsterdam är det annorlunda: 

– De utkrävdes på ansvar på en nivå de inte är vana vid.

Det gör judisk säkerhet till ett vapen.

Alla har sin egen tolkning av vad som är antisemitiskt. I Amsterdam är frågan känslig. Man ska inte glömma att Förintelsen också pågick i Nederländerna, fortsätter Joana Cavaco. Och att det har varit ett svårt år för judar världen över.

– Det är som att alla pratar om dig utan dig närvarande, eller med en väldigt liten grupp, och säger att om du säger någonting negativt om Israel så är det antisemitism. Och det är farligt för det gör judisk säkerhet till ett vapen.

Pendlande pingisboll

Pendeln går fram och tillbaka. Judisk säkerhet blir en pingisboll som kan politiseras, menar Joana Cavaco. Israels befolkning är alla ättlingar till Förintelseöverlevare. De vet att samhället kan vända sig emot dem och att det kan innebära att hela deras familj dödas, fortsätter hon. 

– Jag försöker bara förklara från deras perspektiv. Det är den här vi mot dom-tanken. 

Men att hantera situationen så som Amsterdam och stora delar av världen har hanterat de våldsamma Maccabi Tel Aviv-supportrarna kommer slå tillbaka på judiskt liv, sammanfattar Joana Cavaco. Judar sätts ofta i rollen av offer – något ingen tjänar på i längden.

– Var ni (huliganerna) verkligen offer i det här? Nej, jag tror inte det stämmer.

– När du blandar ihop provokativt våld, och säger att den här personen får frikort för att den är judisk och antisemitism kan ha varit inblandat är det farligt. Då växer den verkliga antisemitismen i samhället. 

Idén om vad det innebär att vara judisk förvrängs, menar Joana Cavaco.

– Sammanblandningen av Israel och judiskt liv, att det är utbytbart, är farlig. Särskilt för judar som lever utanför Israel. Vi ska inte behöva åka till Israel för att vara trygga. Vi ska kunna känna oss trygga här, i våra hem. 

Från floden till havet

För Erev rav fortsätter nu arbetet med att skapa enighet, utbilda och informera. Men det råder inte något tvivel om att splittringen är stor – ilskan bubblar i Amsterdam. Att medlemmar från Erev rav deltagit i demonstrationer trots förbudet är en protest i sig. 

– Särskilt några av våra israeliska medlemmar var arga över att se hur man behandlade Maccabifansen. En sa till och med att det är som att Israel koloniserar Amsterdam, de var så arga över straffriheten. Och sedan skapades bilden av att det var en pogrom och att Amsterdam inte var säkert. Våra medlemmar ville demonstrera för att visa att judar är säkra i demonstrationer, att offentliga platser i Amsterdam är trygga, och att det största hotet är polisen – både när de gör för mycket och för lite. Det var därför några av dem greps.

På sociala medier visar Erev rav flitigt vattenmelon-emojis – en parafras av Palestinas flagga – och den omdiskuterade ramsan ”from the river to the sea”. Det är varken antisemitiskt eller komplicerat, säger Joana Cavaco.

– Det är ett uttryck för solidaritet med ett fritt Palestina, som inte ockuperas. Befria Gaza, befria Västbanken. Vi läser inte in någon intention om folkmord. Vi vill se ett fritt Palestina under vår livstid. 

Erev rav går balansgång på en mycket smal lina: somliga tycker inte de är radikala nog, andra tycker inte de kan räkna sig som judar.

– Vi måste hitta vår röst och prata med integritet. Men vi har en lång väg framför oss.