I tumultet som uppstod tog Shrouq Aila sin elva månader gamla dotter i famnen, och höll sin makes hand. Han skadades svårt, och det fanns ingen ambulans eller hjälp att få.
– Vi klarade oss, men Roshdi dog.
Liksom sin make är Shrouq Aila journalist. Hon berättar lugnt och sakligt om sitt arbete, både före och efter den 7 oktober. Den enda gången hon tar ett djupt andetag och hejdar sig är när hon ska berätta om sin man.
Roshdi Sarraj var den 23:e journalisten att dödas i Gaza sedan den 7 oktober. Sedan han dödades har 56 journalister följt efter. Totalt har minst 79 journalister dödats.
Master i journalistik
Shrouq Aila har en masterexamen från universitetet i Gaza och jobbar som researcher och producent på Ain Media, en liten nyhetsbyrå som Roshdi Sarraj grundade tillsammans med sin vän och kollega Yasser Murtaza 2012. Ain Media producerar material till flera internationella organisationer, gör dokumentärer och ibland nyheter.
I och med att Roshdi Sarraj dödats har Ain Media överlevt båda sina grundare.
– De stod varandra så nära, de var bästa vänner. När Yasser dog drev Roshdi vidare Ain Media själv.
Yasser Murtaza sköts av en israelisk krypskytt i april 2018 när han dokumenterade gränsprotesterna i Gaza, som blossat upp någon månad tidigare och tog slut först i december 2019. Demonstranternas krav var att palestinier i Gaza skulle få återvända till de städer och byar som deras förfäder bodde i innan de fördrevs av Israel.
Protesterna avslutades utan att kraven mötts. Bilder bekräftar att Yasser Murtaza bar pressväst när han sköts.
Återvände till Gaza
När kriget i Gaza startade var Roshdi Sarraj och Shrouq Aila på en jobbresa till Saudiarabien och Qatar. Tanken var att vara borta i över en månad, men det blev bara några dagar.
När kriget startade bestämde de sig omedelbart för att resa tillbaka till Gaza.
– Det var Roshdis initiativ att avbryta resan och åka tillbaka.
Shrouq Aila tystnar. Om de inte hade återvänt hade Roshdi levt. Men samtidigt: det var inte ett alternativ. Varken hon eller hennes man hade kunnat stanna i ett rikt Gulfland medan Gaza jämnades med marken.
Som journalist var Roshdi dedikerad och professionell.
– För honom var journalistiken en plikt. Som journalist är det ens uppdrag att dokumentera det som händer på marken, han sa att den enda platsen vi behöver vara på nu är i Gaza.
De kom tillbaka två dagar efter att Israel hade inlett sin militärkampanj.
– Vänner och familj sa att ”stanna där ni är, kom inte tillbaka nu, det är inte säkert”.
Att sörja bland bomber
Intervjun med Shrouq Aila görs mestadels via röstmeddelanden på Whatsapp. Det är lättast så, eftersom det inte alltid finns mottagning och för att det är svårt att bestämma en tid för att prata. Under ett par dagar skickas meddelanden fram och tillbaka. I bakgrunden hörs ljud: det arabiska sorlet i lägenheten som Shrouq Aila sover i tillsammans med minst 17 andra personer, en stökig gata och ett barn som gråter.
De har ont om mat, det finns ingenting som är färskt längre. Liksom ”alla andra i Gaza” äter de konserver och annat de får från hjälporganisationerna. I stora delar av Mellanöstern är det standard att ha gasspis, inte en elektrisk som i Sverige. Men gasen för att tända spisen har liksom mycket annat tagit slut.
– Vi använder trä och gör upp eld för att värma mat och vatten. Det vi äter är knappast hälsosamt.
Efter att hennes man dödades jobbade inte Shrouq Aila på ett tag.
– Det var svårt för mig att jobba då. Jag behövde tid för att sörja.
På frågan om det är möjligt att få den tiden i Gaza nu, svarar Shrouq Aila med ett kort textmeddelande:
”Du hittar lite tid när det inte finns internet och elektricitet, det finns ingenting att göra då. Men under de här tunga bombningarna går det inte att hitta tid för att sörja.”
Journalister ska skyddas
Under helgen som gick dödades ytterligare två journalister i Gaza. Den ena av dem var Hamza Dahdouh, son till Wael Dahdouh, Al Jazeeras chef i Gaza som tidigare förlorat sin fru, dotter, en yngre son och sitt barnbarn. Den andra journalisten som dödades var Mustafa Thuraya. En tredje journalist, Hazem Rajab, skadades allvarligt i attacken. Enligt Al Jazeera attackerades de tre journalisterna när de försökte intervjua civila som flytt undan tidigare bombningar.
Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige, menar att det är svårt att med säkerhet säga att journalister är måltavlor. Samtidigt har ”otroligt många journalister dött i kriget”. Liksom civila ska journalister enligt internationell lag skyddas i krig.
– Det är endast den som avfyrar raketen eller krypskytten som trycker på avtryckaren som vet om man siktar på en journalist eller inte, säger han.
Måste släppas in
Al Jazeeras chef i Gaza har blivit en symbol för de enorma förluster som drabbar civila i kriget. Filmerna från när Wael Dahdouh i helgen tog farväl av sin äldsta son är brutala att titta på.
Han har förlorat i princip allt. Men ändå fortsätter han att rapportera. Erik Larsson säger att för varje journalist som dödas tystnar en oberoende röst.
– Och då får extremister och propagandister mer utrymme. Det leder till avhumanisering. Det är därför det är så viktigt att släppa in internationella reportrar och fotografer så att de kan ta vid. Journalisterna i Gaza har fullt upp med att ta hand om sina familjer och sig själva, och jobbar utöver det. Så många har dödats och skadats att vi inte har en trovärdig bild – vi har sporadiska rapporter och skärvor av en sanning, säger Erik Larsson.
Dokumenterar allt
Ain Media har gått från att vara ett team på nio till fem. Redan under krigets första dag dödades en av deras journalister ute på ett uppdrag. Två andra medarbetare är sedan samma tillfälle spårlöst försvunna, antagligen döda.
– Så du kan se hur djupt det här kriget har påverkat oss, det är annorlunda än tidigare krig, och det pågår fortfarande. Jag menar, attackerna har inte upphört. Vem vet vad som händer i framtiden, säger Shrouq Aila.
De från Ain Media som ännu lever är på flykt, och inte på samma plats. Arbetet har anpassats utifrån den verklighet som råder.
– Vi fokuserar på att dokumentera, inte på att rapportera nyheter. Vi har tusentals terabyte i vårt arkiv.
Och arkivet fortsätter att växa, dag för dag. I början av kriget åkte de till platserna som bombats. Men det gör de inte längre, för nu är ”saker galna, alla är en måltavla, journalister är måltavlor”, skriver Shrouq Aila.
– Ockupationen är anledningen till att vi genomlever det här – belägringen och de pågående attackerna. Det är det grundläggande dilemmat för alla oss civila som lever i Gaza. Skulden vilar hos de som kontrollerar och begränsar våra liv och tillgången på fundamentala saker. Allt går tillbaka till ockupationen, fortsätter hon.
