– Det beror på att den politiska situationen i Frankrike är så spänd. Många upplever att de måste engagera sig för att göra en annan politik möjlig, säger Coline Maigre, Jean-Luc Mélenchons pressansvariga, som guidar genom vad som liknar ett festivalområde.

Det okuvliga Frankrike (LFI) har vuxit kraftigt sedan det socialdemokratiska Socialistpartiet (PS) kollapsade i samband med presidentvalet 2017. Jean-Luc Mélenchon har ställt upp som kandidat de tre senaste presidentvalen. De två senaste gångerna var han bara någon procentenhet från att gå vidare till andra omgången och bli den som, med 22 procent av de franska rösterna, mötte Emmanuel Macron istället för Marine Le Pen.

Rörelsen har nu 75 platser i nationalförsamlingen. Det är också största parti av de fyra som bildat koalitionen Nya folkfronten – tätt följt av Socialistpartiet. Sammanlagt har de 180 platser och är därmed störst.

Mer demokrat än Macron?

Mélenchon har precis skapat rubriker genom att lova att aktivera artikel 68 i grundlagen och försöka avsätta president Macron om denne inte tillsätter den rödgröna koalitionen Nya folkfrontens kandidat, socialistnära Lucie Castets, som premiärminister.

Sist Dagens ETC träffade Mélenchon var under presidentvalskampanjen 2022. Då var han en stressad och lätt aggressiv politiker som gjorde skäl för ryktena om ett Trump-aktigt agg mot journalister. 

Idag är det en uppsluppen partitopp som glider in i mötesrummet i Valence.

– Fransk press försöker utmåla mig som en antirepublikan och antidemokrat, trots att vi är mer republikaner och demokrater än vår president. Vi tror på allmän rösträtt och på att respektera valresultat, säger Jean-Luc Mélenchon.

Vi är en liten grupp från den internationella pressklubben APE – några reportrar och fotografer.

–  Tack för ert intresse, det tyder på gedigen professionalism som inte ens sommaren rår på, berömmer Jean-Luc Mélenchon – uppenbart mån om att skapa god stämning.

Augusti är industrisemester i Frankrike, med skolstart först i september. Efter att ha försökt få till en träff hela våren var det plötsligt Mélenchons team som hörde av sig och ville ordna intervjuer mitt i sommaren.

– Om man bara läser fransk press kan man få saker och ting om bakfoten, menar Jean-Luc Mélenchon som främst vill kommunicera två saker.

Kräver röd premiärminister

Först: Hur oansvarig han tycker att Macron är som ännu inte utsett någon ny premiärminister när vi träffas snart en månad efter parlamentsvalet, och som dessutom hintar att han inte tänker gå med på de rödgrönas krav att tillsätta Paris socialiststyrda kommuns finansvariga, 38-åriga Lucie Castets, som premiärminister. 

Sedan: Att det inte alls råder ett politiskt lugn i Frankrike som det kan verka.

– Det är odemokratiskt att inte bry sig om ett valresultat! 

Det högerextrema partiet Nationell samling blev största parti i Europaparlamentet i juni, med nästan dubbelt så många röster som Macron-koalitionen Tillsammans som kom på andra plats. “Vänstern” – Frankrikes rödgröna partier – gick då till val separat. 

Resultatet sågs främst som ett underkännande av Macrons politiska linje och fick presidenten att upplösa parlamentet och utlysa nyval bara tre veckor senare – till de flestas förvåning.

Vi upplever en extrem politisk spänning i Frankrike, unik i landets historia.

– De säger att jag skapar kaos. Men det är Macron som är kaoset, säger Jean-Luc Mélenchon och spärrar upp ögonen vid ordet “kaos”.

 – Vi upplever en extrem politisk spänning i Frankrike, unik i landets historia. Aldrig har vi under en så lång period haft en regering som endast hanterat löpande ärenden. Detta kan hända i andra länder, som i Tyskland, där det tog åtta månader av förhandlingar, eller i Belgien, där det pågick ett år. Men inte i Frankrike.

Mélenchon menar att det är särskilt skandalöst att presidenten själv är involverad i en “konsultationsprocess som inte ingår i hans befogenheter”. Enligt den franska konstitutionen utnämner presidenten premiärministern – men inte fritt, menar han.

– I andra europeiska länder blir den politiska formation som vinner valet ombedd att försöka bilda regering. 

Han påminner om att Nya folkfronten blev största grupp i parlamentet och menar att det faktumet borde ge dem första tjing på att bilda regering. De fick dock inte absolut majoritet – för det krävs det 289 mandat och NFP fick 180 platser i parlamentet. Detta är vad Emmanuel Macron anser ger honom utrymme att hävda att ”ingen har vunnit” – att andra koalitioner kan skapas. 

”Exceptionell mobilisering”

Mélenchon menar att väljarna behöver veta på förhand vilka koalitioner man röstar och att deras koalition blev störst, vilket den blev 

Macron försatte oss i en situation som nästan liknar en kupp.

– Han (Macron) har inte lyckats få majoritet, vilket innebär att detta är tredje gången han förlorar ett val. Folk tycks glömma att han förlorade majoriteten i parlamentet redan 2022. Samma kväll som EU-valet, som han förlorade, förklarade han att han ville utlysa nyval för att klargöra den politiska riktning som det franska folket avsåg med sin röst. Detta var, trots allt, ett respektabelt agerande i linje med principen om allmän rösträtt, vilket överraskade oss alla.

Så vad är problemet?

– Han försatte oss i en situation som nästan liknar en kupp. Normalt sett hålls det utlysta valet ungefär två månader efter att parlamentet upplösts. Vi fick bara tre veckor! Som politisk observatör förstår du skillnaden mellan tre veckor och två månader. Vissa, som inte är insatta i politik, kanske tror att det inte spelar någon roll. Men vi skulle alltså på tre veckor lyckas samla oss, utforma en strategi och ett program och föra kampanj. 

Mélenchon menar att det är första gången en president påstår att det inte finns någon vinnare eller förlorare, och därför kan göra som han vill. 

– Sedan 1958 års konstitution har fransmännen vant sig vid en presidentmakt med monarkiska drag, med befogenheter som ingen annan statschef i Europa har. Utifrån det skulle man kunna tro att fransmännen skulle låta detta passera. Men så är det inte. Landet befinner sig just nu i ett tillstånd av skarpa politiska spänningar, och framgången för vårt sommarforum bekräftar detta. Mobiliseringen i Frankrike är just nu helt exceptionell.

Ute vid sjön håller tekniker på att förbereda stora scenen för tal och konserter. 

Mélenchon tror att det rör sig om felbedömning från Macrons håll, att denne trodde att vänstern skulle förbli splittrad och att högern skulle tvingas stödja honom och han däremot skulle kunna fortsätta som tidigare.

– Men det var högern som splittrades, en del allierade sig med Nationell samling vilket kullkastade hans planer. Nu påstår han att ingen har vunnit eller förlorat. Det är historiskt skamlöst. Vi i vänstern enade oss trots att alla att det var omöjligt.

Högre skatt för rika

Det handlar om att motarbeta vänsterpolitik, till varje pris, menar vänsterledaren. Att det inte spelar någon roll om det sker demokratiskt eller ej. Att valresultat enbart respekteras “om extremmitten vinner”.

Det är den extrema mitten som franska folket har röstat bort.

– Det talas om extremer till höger och vänster, men det är den extrema mitten som franska folket har röstat bort, säger Jean-Luc Mélenchon med ett pekfinger i luften.

Beskriv vänsterpolitiken du menar motarbetas.

– En vänsterpolitik är för alla, vi har borgare som röstar på oss även om Det okuvliga Frankrike har sin lojalitet hos arbetarna. Men jag ska ta ett konkret exempel.

Han gestikulerar med båda händerna – den ena symboliserar ”intäkter” och den andra “utgifter”.

– EU har placerat Frankrike på listan över länder som har för högt budgetunderskott. Högern menar att vi därmed måste skära ned på de offentliga utgifterna.

Han gestikulerar med utgiftshanden och säger att vänstern menar att man snarare måste öka de offentliga utgifterna och för att finansiera det – han höjer intäktshanden –  även öka inkomsterna.

– De som har möjlighet att betala, ska göra det. 

Beskatta de rika?

– I korta drag, ja. Det är ett val mellan två olika politiska strategier och högern försöker övertyga oss om att det bara finns en enda.

I Nya folkfrontens program finns flera ekonomiskt radikala förslag som att reformera arvsskatten, göra den progressiv och sätta ett tak, att “motarbeta EU:s åtstramningspolitik”, öka de offentliga utgifterna och återinföra "solidaritetsskatt" på stora förmögenheter och så vidare.

Mélenchon säger att denna linje också är den som LFI:s kollegor i Nya folkfronten, inklusive deras premiärministerkandidat Lucie Castets och de ekonomer som arbetat med budgetförslaget, driver. Detta är anledningen till att han står bakom henne och programmet – även om LFI, som Macron menar är för "extrema", inte får plats i regeringen.

”Israel är en pariastat”

Men enigheten inom vänstern är bräcklig. Mélenchons utspel om att avsätta Macron “om han inte respekterar väljarna” fick socialdemokraten Raphaël Glucksmann, som ingår i NFP, att säga att de “måste gå vidare utan Mélenchon”.  LFI och Mélenchon anses för radikala, även för stora delar av vänstern. 

Hur stabil är egentligen enigheten till vänster?

– Jag säger inte att det inte finns meningsskiljaktigheter, det är självklart att det finns. Inom vår grupp finns socialdemokraternas högerfalang men vi står enade bakom programmet.

Stor kritik har också riktats mot LFI och Mélenchon gällande antisemitism, särskilt vad gäller partiets starka stöd till Palestina, men inte bara. 

Vi kräver att Frankrike ska sluta leverera vapen till Israel.

– Det är för det första enbart moralisk anständighet, inte antisemitism, att göra motstånd mot ett pågående folkmord. Vi i LFI går på FN:s linje, FN har godkänt två stater och vi är för två stater. Att kritisera Israel har med att Netanyahu har gjort Israel till en pariastat som drivit många israeler till krigsbrott, särskilt de yngre som involveras i barbariska handlingar som upprör hela världen. Netanyahu är den största katastrof som hänt Israel sedan dess grundande, vi kräver att Frankrike ska sluta leverera vapen till Israel, att hela Europa ska göra det och på EU-nivå vill vi införa sanktioner. Och Frankrike måste erkänna Palestina.

Han talar sedan om att han är för Frankrikes sekularism, la laïcité – men ”den ursprungliga”, inte den nya som enligt honom är ”ateism som hävdar att katolicismen är vår tradition”.

– Jag är för religionsfrihet. Allas religionsfrihet. Jag motsätter mig attacker mot moskéer, kyrkor och synagogor.

”Putin-vän? Det är löjligt!”

En annan kritik rör Mélenchons inställning till Ryssland. Bland annat på grund av ett uttalande där han (före den fullskaliga invasionen 2022) stöttade annekteringen av Krimhalvön. När Dagens ETC:s ber honom bemöta det blir han för första gången upprörd.

Småborgarna attackerar mig för att jag är deras motståndare.

– De säger att jag är Putin-vän, det är löjligt! Putin står snarare för en konservativ extremhögerpolitik. Men det är normalt, småborgarna attackerar mig för att jag är deras motståndare. Jag var i Moskva en gång för att träffa en av Putins motståndare. Med president Macrons hjälp såg vi dessutom till att Putin-motståndare fick asyl i Frankrike. Hur som helst var jag den första franska politiker att uttala mig mot och fördöma Rysslands invasion av Ukraina. Men…

Mélenchon menar att det måste finnas ett slut på kriget och därmed dialog.

–  Det oroar mig att Ukraina nu gått in i Ryssland, var ska det här sluta? Jag menar i ett första steg att en avmilitarisering kring kärnkraftverk måste säkras, vi i Europa var nyligen i Tjernobyls vindriktning. Och sedan, ska man föra dialog med Ryssland? Ja, självklart. Fredsförhandlingar sker alltid fiender emellan. 

Förutspår orolig höst

Nu förutspår Mélenchon att Frankrike kommer få en kaotisk höst.

– Räkna med det. Hårda tider börjar nu, med social oro och protest mot en allt mer auktoritär politik. Du såg under pensionsreformen. Nu har vi en sjukvård som går på knäna, föräldrar kommer att undra varför det inte finns tillräckligt med lärare i skolan och vattnet! Visste du att 500 franska kommuner har vattennöd? Att regeringen skickade 2 500 poliser för att “upprätthålla ordningen” mot demonstranter som protesterade mot privatisering av vatten i megabassänger. Det här är historierna som döljs bakom OS och sommarsemestrar.

Enligt dig, vart är Frankrike på väg. Går det fortsatt framåt för vänstern inför 2027? I Sverige har vi till exempel en bred högerregering med stöd från ett extremhögerparti. Tror du att fransk höger kommer att följa det exemplet?

– Sverige som vi såg som en social modell, för frihet och tolerans! Ingen av oss kunde föreställa oss att extremhögern skulle komma till makten med en höger som knappt längre går att skilja från extremhögern. Det hela började med att man började bryta det sociala välfärdssamhällena. Sedan ses extremhögern som det enda alternativet eftersom Socialdemokraternas vision inte längre skiljer sig från de så kallade socialliberalerna. Eller extremmitten som vi kallar dem. 

Delar av högern har redan bytt läger. Fler kommer att följa. Bara riktig vänsterpolitik kan vända detta.

Han upprepar det. Extremmitten.

–  Det är precis vad högern kommer att göra i Frankrike. De har redan börjat. Macron har infört separatist- och migrationslagen som är kopior av Nationell samlings förslag. Delar av högern har redan bytt läger. Fler kommer att följa. Bara riktig vänsterpolitik kan vända detta.