”Jaha, kan kvinnliga amatörer idrotta i offentligheten?”
Louna är en av kvinnorna i olika åldrar och med olika bakgrunder som träffas varje vecka för att spela basket på en utomhusplan.
Bild: Emma Sofia Dedorson
Dagens ETC
De är i olika åldrar, kommer från olika kvarter och varje onsdag samlas de i Parisförorten Saint-Ouen för att spela basket på en offentlig basketplan. Det har inte gått obemärkt förbi; de väcker spänningar och förundran. Media pratar om dem och politiker solar sig i deras glans.
– Det är kul att spela men det är också en del av en medveten aktivism, det har en förändrande kraft, säger initiativtagaren Carole Cicciu.
Kommunen hoppas att damernas närvaro ska bättra på kommunens rykte inför OS 2024.
En stor graffitimålning pryder en av Parisförortens Saint-Ouens offentliga basketplaner. Det är ett porträtt av herrbasketlegendaren LeBron James i färd att sätta en slam dunk. Amatörbasketföreningen Comète club värmer upp på planen – förbipasserande stannar upp.
– Det är väl som det ska men jag har aldrig sett flickor, jag menar kvinnor, spela här, säger en av de förbipasserande damerna, Selma, 53.
Gatudambasket ovanligt
Det är som det ska att ett basketlag värmer upp, svettas, kämpar och tävlar. Det är bara det att det här basketlaget sticker ut. De är kvinnor i alla möjliga åldrar och från olika bakgrunder och nej, det är inte en vanlig syn. Dambasket är visserligen inte något ovanligt i Frankrike. Det finns över 200 000 registrerade dambasketspelare – ungefär en tredjedel av antalet herrspelare. Det är gatubasketen som är ovanlig, för helt vanliga kvinnor att ta plats i det offentliga rummet.
Förutom den här tiden, mellan sju och halv nio varje onsdagskväll, är det bara pojkar, killar och män som spelar här. Och så ser det ut i hela Parisregionen Île-de-France. Damer och flickor använder sig av 15 procent av tiderna på Frankrikes alla offentliga idrottsplaner och i storstadsmiljö rör det sig bara om en ynka procent.
Det är sommarvarmt, åskan ligger i luften men tycks aldrig komma. Minsta ansträngning får svettdroppar att tränga fram i pannan. Här hålls inget tillbaka.
Kravallerna pågår
När Dagens ETC besöker en av klubbens träningsmatcher pågår de kravaller som uppstått efter att en polis dödade en sjuttonåring i en förort till Paris. Enligt den mediala bilden av Parisförorter som Saint-Ouen påminner det om ett inbördeskrig. Det talas om att hela Frankrike brinner. Men trots att det sker på många platser samtidigt så är det väldigt isolerat i tid och rum. Vardagen pågår vid sidan om, i förorten som i innerstaden. Och i just den här förorten tar kvinnor allt mer plats i det urbana rummet.
Det kan verka banalt, men Dagens ETC fick nys om basketklubben via den stora dagstidningen Le Parisien. På plats i Saint-Ouen finns idag ett filmteam från den stora tevekanalen TCI. Det här basketlaget är en ovanlig syn.
Carole Cicciu berättar för Dagens ETC att det var hon som fick idén, hon hade spelat basket men insåg att kvinnor i princip aldrig spelar utomhus så här och kontaktade Saint-Ouens kommun och borgmästare – som tyckte att det var en bra idé.
– Det var 2021 och vi beslutade att boka det här tidsspannet varje onsdag. Att ha en överenskommelse med kommunen har varit viktigt när någon kommer och undrar vad vi gör här, säger Carole Cicciu.
”Börjat vänja sig”
Och det händer ofta, särskilt i början. Manliga basketspelare som kom och undrade vad de gjorde där. Då kan de berätta om överenskommelsen och det blir svårare att ifrågasätta.
Mathilde Barthelat tränar laget tillsammans med Carole och hon säger att det som i början var 4-5 kvinnor och tjejer som spelade har växt till att nu vara ett fyrtiotal. De spelar ute hela året, sommar som vinter berättar hon.
– Nu har de börjat vänja sig vid vår närvaro och det är många kvinnor som sett oss och då frågat om de kan få vara med.
– Det blir ett slags uppvaknande. Jaha, kan kvinnliga amatörer också idrotta i offentligheten? säger Mathilde Barthelat.
Carole Cicciu fick idén för att hon själv, när hon ville spela, förpassades till att spela med killar.
– Det är inte samma sak, de spelar på ett annat sätt och det är inte lätt att hävda sig bland dem. Att få med sig andra tjejer och spela med killarna är dessutom i princip omöjligt, säger hon.
Att utöva lagsport i den urbana offentligheten har blivit manligt kodat. De kvinnliga spelarnas blotta existens ändrar på det. Det visar om inte annat det stora mediala intresset.
Den manliga reportern från tevekanalen filmar när Carole och Mathilde talar spelstrategi inför träningsmatchen.
– Jaha, så ni damer tänker också spelstrategiskt, frågar han.
– Eh, ja, svarar Mathilde.
– Självklart.
Viktigt för imagen inför OS
Än idag stannar folk till och tittar häpet. Tjejer, kvinnor och tanter som dribblar och slam-dunkar, som svettas och hojtar.
Paris biträdande borgmästare för idrott och de Olympiska spelen, Lamine Amimer, är på plats. Han har fått veta att media, även internationell media (Dagens ETC) ska komma. Det satsas stort på att putsa upp länets rykte med anledning av de Olympiska spelen 2024, som till stora delar ska hålla till i Saint-Ouen och hela Seine-Saint-Denis.
– Fotbolls- och basketplaner ockuperades i princip enbart av manliga spelare. När Carole kom till oss med sitt initiativ förstod vi genast hur viktigt det var. Det är ett sätt för flickor som växer upp här att se att de här platserna är till för dem också säger Lamine Aimer.
Han menar att det under OS, när internationella medier kommer, blir viktigt att visa att i Frankrike är idrotten till för alla. Carole Cicciu säger att det mediala intresset redan inspirerat damer i Marseille och till och med Marocko.
– Det är därför det är så viktigt att synas, säger hon.
Efter all uppståndelse har kommunen beslutat att utvidga beslutet och satsa ytterligare på att kvarterens damer i alla åldrar ska lockas till basketen. Detta med hjälp av basketdamerna i basketklubben Comète club.
Spelare om initiativet
”Jag har alltid gillat lagsport, det är ett bra sätt att umgås, att hålla sig i form och samtidigt förmedla ett budskap. Jag har varit med Carole från starten.”
–Aurélia Outurquin har sin 10-årige son som åskådare och är en av lagets stjärnspelare
”Jag blev häpen när jag fick syn på dem när de spelade, så jag gick fram och frågade om jag kunde skriva upp mig och det kunde jag. Det här är mitt favorittillfälle i veckan. Det får all annan stress i livet att kännas obetydlig. Och sedan känns det bra att inspirera tjejer i kvarteren.”