BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Precis vid avfarten från den lilla vägen väntar en man i orange väst, en sådan som vägarbetare brukar ha eller parkeringsvakter på evenemang. Han gör en rörelse med handen och tar ett par steg i riktning mot bilen. Jag vevar ned rutan.

– Ska du träffa någon här?

– Ja, jag ska till kvinnokliniken.

En hand och en broschyr dyker in genom det öppna fönstret. En bild på ett foster taget med ultraljud och texten "en människa är en människa, oavsett hur liten hon är".

– Läs det här först. De ger dig inte all information och alla valmöjligheter. De vill bara tjäna pengar!

När jag parkerat ser jag mejlet från Kim Chiz, chef här på Allentown Women’s Center, en av runt 40 mottagningar i Pennsylvania som utför aborter. "En av demonstranterna står här utanför i dag, stanna inte för honom."

Demonstranter ofta närvarande

Det är ganska ovanligt att demonstranter dyker upp på en tisdag, på helgerna är däremot 5–10 personer här.

– De flesta är lugna och håller upp plakat eller radband och pratar med dem som stannar. Men han som är utanför i dag kan vara verbalt aggressiv och skrika både rasistiska och homo- och transfobiska saker. Han har demonstrerat utanför abortkliniker sedan 1980-talet, hos oss de senaste 7–8 åren och även anhållits för olaga intrång, förklarar Kim Chiz inne på mottagningen.

I början av 1990-talet stiftades en lag, "FACE act", som säger att det är förbjudet att blockera ingången till vårdinrättningar. Men eftersom lagen är federal är det svårt för lokal- och delstatspolis att se till att den följs. De flesta som protesterar vet var de får befinna sig och accepterar det. En och annan nykomling knackar på hos mottagningen och ber att få låna toaletten.

Entrédörren hålls låst och en lapp uppmanar besökare att inte släppa in okända. På väggen i väntrummet hänger lapptäckeskonst och pro-choice-planscher men även ett foto där Bill Clinton skakar hand med George Tiller, en abortläkare som sköts till döds 2009 i samband med en gudstjänst.

– En antiabortaktivist stegade upp bakom honom och sköt honom i huvudet.

Konstitutionell rättighet

Det senaste attentatet i USA skedde 2015 då tre personer i Colorado dödades av en abortmotståndare med maskingevär. En undersökning från Guttmacher Institute visar att 52 procent av abortklinikerna i USA utsätts för regelbundna hot.

Samma dag som besöket på kliniken presenterar Donald Trump sin nominering till Högsta domstolen, Neil Gorsuch, som är tänkt att ersätta avlidne Antonin Scalia, den domare som allra hårdast motarbetade rätten till fri abort. 

Rättsfallet Roe mot Wade från 1973 slog fast att abort är en konstitutionell rättighet som inte kan förbjudas av enskild delstater. Abortmotståndarna koncentrerar sig numera istället på att minska tillgängligheten genom lagstiftning på delstatsnivå. Många kliniker har fått slå igen de senaste åren vilket främst drabbat fattiga kvinnor på landsbygden. 

Flera delstater, däribland Pennsylvania, kräver till exempel att mottagningar som utför aborter ska vara fullt utrustade operationssalar trots att de bara genomför mindre ingrepp. Allentown Women’s Center fick uppdatera sina lokaler för 800 000 dollar, berättar centrets läkare. Han brukar ha demonstranter utanför sitt hem varje helg och vill inte framträda med namn.

– Exempelvis måste korridorerna numera vara breda nog för att för att två bårar ska få plats i bredd. Vi har inte ens några bårar. Och så skulle plattorna i taket bytas ut, säger han.

Olika beroende på delstat

Hur länge man kan göra abort skiljer sig mellan delstater, I Pennsylvania fram till 20:e veckan. Kim Chiz tror att gränsen kan få motsatt effekt än vad lagstiftarna tänkt sig.

– Lagen innebär främst problem för dem som väljer abort av medicinska skäl. Genetiska tester och viss typ av ultraljud görs inte förrän i 18–19:e veckan. Jag tror att ett förbud efter 20 veckor kan tvinga patienter att fatta snabba beslut som de kanske inte tagit om de haft mer tid på sig att tänka igenom alternativen.

Stort stigma

Bethlehem-bon Sarah blev gravid som 26-åring trots att hon åt p-piller. Eftersom Pennsylvania har en väntetid på 24 timmar från första kontakten till dess själva ingreppet får göras så fick hon komma tillbaka nästa dag.

– En abort var det bästa för mig och för graviditeten. Det var strax efter den ekonomiska krisen, jag hade ingen examen ännu och befann mig i en svår situation ekonomiskt. Det liv jag kunde erbjuda var inget bra liv.

Det finns fortfarande ett stort stigma, säger hon. 

– Jag vill prata öppet om min abort för att bidra till en förändring, men det finns personer jag inte skulle säga det till av rädsla för att det skulle ändra deras uppfattning om mig, berättar hon. 

Vi har slagit oss ner i ett samtalsrum. En plastmodell av en kvinnas underliv står på skrivbordet bredvid en hurts fylld av informationsmaterial om allt från p-piller till adoption, pro life-rörelsens återkommande lösning på oönskade graviditeter. 

– Visst, adoption är något jag hade kunnat välja. Men det hade inneburit stora förändringar i mitt liv och jag hade missat minst en termin i skolan. Förresten befinner sig 395 000 barn i det amerikanska fosterhemssystemet nu. Var är alla pro life-aktivister som skulle kunna ta hand om dem?