– Jag var stolt över vad jag hade gjort när den bilden togs, säger 41-åringen.
På bilden är Amir Abdillah en 34-årig fånge som riskerar att dömas till döden eller livstid bakom galler. Han bär en vit särk, en vit prayercap och skägg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det är en jihadist-look, säger han. I dag har han gjort sig av med den utstyrseln. Istället har han jeans, en blå tröja och en keps. Det enda han har kvar sedan fotot är skägget, som nu delvis har blivit grått.
– Jag är en annan människa i dag, säger han.
– Jag vill inte längre döda västerlänningar.
Han säger det med en lugn och okänslosam ton, nästan som om han pratar om att ha kommit över ett trivialt begär. Men att döda västerlänningar, var hans dominerande ambition i flera år.
Och 2009 fullföljdes hans önskan då han deltog i en bombattack mot två lyxhotell i Indonesiens huvudstad Jakarta. Nio dödades och mer än 50 skadades.
Fotografiet av Amir Abdillah är nu sju är gammalt och togs under hans rättegång 2010, där han dömdes till åtta års fängelse för sin roll i terrorattacken och hans del i en plan att mörda presidenten.
Han fick ett relativt milt straff eftersom han gav polisen information som gjorde att de kunde gripa eller döda andra medlemmar i hans terrorcell. Han släpptes också tidigare, efter mindre än sex år bakom galler, eftersom myndigheterna betraktade honom som avradikaliserad.
Nu kör han runt på samma gator i Jakarta där han tidigare kört al-Qaidas sydostasiatiska ledare. Men nu är hans passagerare vanliga indoneser.
Han kör för Go-Car, en lokal transporttjänst liknande Uber. Men även om Amir Abdillah ser annorlunda ut och han uppger att han har förändrats, kommer det förflutna ofta i fatt honom.
– Jag träffar fortfarande människor som betraktar mig som en hjälte på grund av attacken, berättar han medan hans Toyota står stilla på de hårt trafikerade vägarna i den indonesiska huvudstaden.
Den vita bilen är invändigt klädd med Hello Kitty-bilmattor. Det står ett paket näsdukar på instrumentbrädan och ett radband hänger i backspegeln. Amir Abdillah försöker undvika människor från det förflutna. Men det är svårt.
– De vill hylla mig. Det är lockande – eftersom resten av samhället har vänt mig ryggen – men jag vänder bara och går när de börjar prata om heligt krig och vill dra mig tillbaka in.
Terrorister igen
Indonesiska myndigheter skulle beskriva Abdillah som en framgångsrikt avradikaliserad terrorist. Men det finns också många misslyckanden i landet med störst antal islamistiska terrorister bakom galler.
De senaste 15 åren har 1 200 personer fängslats för terrorism och de senaste åren har ett hundratal släppts varje år. Vissa av dessa nyligen frisläppta dömda terrorister har begått nya terrorhandlingar kort efter de återfått sin frihet, vilket väckt oro kring myndigheternas avradikaliseringsarbete.
I januari 2016 attackerade fyra terrorister med band till Islamiska staten poliser, ett kafé och en galleria i centrala Jakarta – två av dem hade släppts ur fängelse bara ett par månader tidigare efter att ha dömts för deltagande i ett terrorträningsläger. Kort innan attacken hade samtliga fyra inblandade sökt råd från en fängslad radikalislamistisk ideolog.
En lokal organisation, Institute for International Peace building, som stödjer släppta terrorister, uppskattar att 40 procent av dömda militanta islamister återgår till en extremistisk miljö efter avtjänat fängelsestraff.
Hamidin är brigadgeneral och ansvarar föravradikaliseringsprogrammet på den indonesiska anti-terrorbyrån. Han medger att de endast lyckas avradikalisera två tredjedelar av dömda terrorister och då endast ”till viss del”.
– Alla lämnar inte fängelset som bättre individer, säger han.
Amir Abdillah började fascineras av det heliga kriget i början av 2000-talet. De flesta blev förskräckta av 2002 års bombattack på turistmålet Bali, som dödade 202 människor.
Men Amir Abdillah blev inspirerad. Han sträckkollade på videor som mässade om det rättfärdiga i att döda, speciellt amerikaner då amerikanska trupper dödade oskyldiga muslimer i Afghanistan.
– Det var rätt att döda de otrogna. Det var det rätta att göra som sann muslim, berättar Amir Abdillah.
På hans dåvarande arbetsplats, ett hotell i Jakarta där han jobbade i köket, mötte han kollegor med liknande tankar. De brukade ses i hotellets bönerum och diskutera politik och religion.
En av kollegorna tillhörde den militanta gruppen Jemaah Islamiyah och senare - 2007 - introducerade han Amir Abdillah för Indonesiens mest eftersökta extremist, malaysiska Nurdin Mohammad Top, som var ledare för sydostasiens al-Qaida-gren och hjärnan bakom flera dödliga bombattacker.
– Han motiverade mig. Han sa att vi var i krig, det var tid för handling, säger Amir Abdillah, som då blev en fullvärdig medlem av terrorcellen.
Han blev ansvarig för logistik och flyttade sprängämnen och övervakade möjliga bombmål.
– Jag var redo att bli en av självmordsbombarna, säger han. Men två andra valdes.
På morgonen den 17 juli 2009 sprängde de sig själva inom loppet av några minuter, en på hotellet JW Marriott och den andra på Ritz-Carlton. En indonesier, en Nya Zeeländare, två holländare och tre australiensare dog i attacken.
”Gud är stor”, viskade Amir Abdillah som stod i närheten och såg på. Med smällarna kände han anspänningen skingras.
– Jag var nervös den dagen. Vi ville alla leverera och vi var lättade efteråt. På kvällen firade vi attacken med en fest, minns han.
– Jag tyckte synd om en av självmordsbombarna, Dani, som jag hade lärt känna, men ledaren sa att han redan var i himlen.
Amir Abdillah och resten av terrorcellen gick under jorden och hyrde en bostad utanför Jakarta där de planerade nästa attack. Terrorledaren Nurdin Mohammad Top hade beordrat mordet på den dåvarande indonesiska presidenten, Susilo Bambang Yudhoyono, som hämnd för att han tillåtit tre militanta islamister att avrättas.
Planen genomfördes aldrig, då Amir Abdillah blev gripen. Enligt honom själv tillbringade han den följande månaden med ögonbindeln och handbojor, medan polisen slog information om hans kumpaner ur honom. Det ledde, en kort tid därefter, till att Nurdin Mohammad Top och andra ur terrorcellen dödades i en polisinsats.
Under rättegången fick Abdillah frågan om han skulle återgå till terror när han släpptes och han svarade endast: ”Allt bestäms av Allah.”
I dag hävdar han att han vänt ryggen till terrorn.
– Jag vet inte vad som hade kunnat hindra mig från att delta i en attack då. Jag var så övertygad om att det var rätt sak att göra, säger han.
– Det var först när jag såg de lemlästade offren jag började vända mig ifrån terrorismen. Vissa var bara arbetare på hotellet som jag och många var vanliga muslimer. Jag förstod effekten av bomber, att du inte kan använda bomber och välja dina offer med precision.
En ideologisk kamp
Indonesiens avradikaliseringsprogram fokuserar nästan uteslutande på religion - tanken är att muslimer blir terrorister för att de har förletts av fel tolkning av islam.
– De har en annan syn på islam. Det är en ideologisk kamp vi måste vinna, säger polisbrigadgeneralen Hamidin.
Bön och diskussion med imamer och psykologer ska få terroristerna att förstå att deras handlingar är fel och inte kan rättfärdigas av deras religion.
Men enligt den nationella byrån för terrorbekämpning, vägrar nästan hälften av de dömda terroristerna att ens delta i avradikaliseringsprogrammet.
Samtidigt anklagas Indonesiens fängelser för att vara en grogrund för islamistisk extremism och terror. I en färsk undersökning från Institute for Policy Analisys of Conflict, Ipac, en tankesmedja i Jakarta, visar att överfulla fängelser, med personalbrist och en hög grad av korruption, har gjort det lättare för fängslade extremister att rekrytera medlemmar. Särskilt bland unga fångar.
Enligt Ipac har minst 18 tidigare dömda kriminella varit involverade i terrorrelaterade fall i Indonesien sedan 2010 och merparten av dem blev radikaliserade i fängelse.
Brigadgeneral Hamidin medger att avradikaliseringsförsöken hämmas av att myndigheterna saknar ett formellt program för att hålla ett öga på dömda terrorister efter de släpps eller för att hjälpa dem bygga nya liv bortom andra extremisters inflytande. Det ansvaret tas istället av NGO:s.
– Det är svårt för jihadisterna att återgå till ett samhälle som ser dem som monster. Om de inte får stöd är risken mycket större att de åter sugs in i sina gamla terrornätverk, där de finner acceptans och gemenskap, säger Dete Aliah, från Institute for international peace building, en organisation som erbjuder före detta terrorister arbetsträning och små lån.
”De unga vill bli hjältar”
Tillbaka på Jakartas vägar, Amir Abdillah kör plötsligt in till vägrenen och stannar bilen. Det är dags för middagsbönen och i sina badtofflor går han till närmsta moské.
När han kommer tillbaka till bilen, med nytvättat ansikte och vattenkammat hår, säger han att han har haft tur. Hans familj stöttar honom, både ekonomiskt och psykologiskt.
– Utan familjens stöd hade det aldrig gått, säger han.
– Jag har träffat gamla vänner som fortfarande är rädda för mig. Jag förstår dem.
Amir Abdillah har bjudits in några gånger för att prata med ungdomsgrupper om sin erfarenhet för att avskräcka dem från att gå i hans fotspår. Detta då särskilt Islamiska staten har en massiv rekrytering riktad mot unga via internet.
– Jag kan inte göra så mycket, säger han.
– De unga vill ju också bli hjältar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
