Så många skott har träffat husen att de näst intill är oigenkännliga: fasaderna är helt perforerade. Av andra hus finns mest bara förkolnade rester kvar. Spåren efter Hamas terrorattack den 7 oktober ger en fingervisning om hur brutalt våldet mot de boende i kibbutzen var. En man och en äldre kvinna visade runt när en delegation från EU-parlamentet var på besök för några dagar sedan. Båda var där under attacken. De hör till de få som överlevde, och berättade hur de blev vittnen till våldet och desperat – och utan framgång – försökte ringa efter hjälp innan det var för sent.
– Det var många som dog under tiden. De såg och hörde skotten, och hur husen brändes…
Det säger Carina Ohlsson, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna, och tystnar i några sekunder. När Dagens ETC pratar med henne är hon precis hemkommen från Israel och Palestina. Hon är märkbart påverkad av erfarenheten.
– Jag var i Bosnien strax efter kriget där och då var det en del hos som såg ut så här, så det har jag sett hur det ser ut efter krig förut. Men nu skickas också bomberna i väg härifrån. Det blir så dubbelt.
”Fruktansvärt mörkt”
En kibbutz är ett samhälle i miniatyr. Här lever människor sina vardagsliv, ibland bara några kilometer från gränsen till Gaza. Från den nu oigenkännliga kibbutzen avfyras raketer som slår ner i Gaza, i någons hem, i en skola eller på en plats där många personer har sökt skydd.
– Så många har drabbats här. Och samtidigt så skickas det i väg bomber, vi hörde dem landa och såg rökpelare och då tänker man att det är ju människor som bor i det området där de här bomberna landar. Det är fruktansvärt mörkt. Det måste till en vapenvila omedelbart.
Det kan nog vara lätt att förblindas av ilska och sorg i den här situationen. Men var den här dubbelheten du upplevde något som människor du mötte reflekterade över?
– Då var det mer fokus på att berätta vad som hade skett där. Men de beskrev också att de som bott här hade varit öppna för att leva tillsammans.
Människor hanterar saker på olika sätt, säger hon.
– Jag pratade med en ung kvinna vars kusin är en i gisslan. Hon var inte hatisk mot palestinier som grupp, men däremot mot Hamas – och de som utförde attacken. Vi såg också att det var under den korta pausen i striderna som flest i gisslan kunde släppas. Det är en av många anledningar till att en ny vapenvila behövs.
”Känner skam”
Carina Ohlsson är noga med att påpeka att hon fördömer Hamas brutala attack, men samtidigt också att de urskillningslösa israeliska bombningarna. Det civila lidandet är sällan överträffat.
När vi pratar har FN:s generalförsamling ännu inte röstat om ett krav på vapenvila. Hon poängterar att närapå hälften av de över 18 000 dödade är barn.
– Jag känner en slags skam, eller förakt, mot vår regering som i förväg inte ens kan säga tydligt hur de ska rösta i FN om det behövs en vapenvila. På plats fick vi också tydligt se att det behövs ett ökat bistånd: EU har tredubblat sitt humanitära bistånd, vi hade gärna sett att Sverige gjorde samma sak. I stället har Sverige skurit ner på stödet till UNRWA.
Sverige röstade under tisdagskvällen för en vapenvila i FN:s generalförsamling. En majoritet av länderna gjorde det, och här har USA inget veto att lägga in. Men till skillnad från säkerhetsrådets resolutioner är de från generalförsamlingen inte bindande.
Vapen överallt
Från Gaza till Västbanken är det drygt åtta mil. Det är inte långt, och även om en palestinier från Gaza knappast kan besöka Västbanken, är de båda delarna av Palestina nära sammanlänkade. På Västbanken har våldet från bosättare mot palestinier ökat sedan den 7 oktober. Antalet dödade där närmar sig 300, hur många som dödats av IDF respektive bosättare är oklart.
Dagens ETC har tidigare berättat om att Israel har gjort det lättare för bosättare och andra civila israeler att beväpna sig. Den som hade licens för ett lättare vapen, får nu bära tyngre vapen och den högerextrema ministern Ben-Gvir har också delat ut gevär till bosättare. Det råder i stort straffrihet. Carina Ohlsson berättar att hon lade märke till att många till synes civila nu bär runt på vapen.
– Det leder till en mycket laddad situation. Israel har ett ansvar för att ta kontroll över de militanta bosättarna, säger Carina Ohlsson.
Baserat på det du såg på plats, tycker du att Israel tar det här ansvaret?
– Nej det gör de inte, då vi ser att våldet ökar och antalet bosättningar blir fler. Då behöver det också kollas på sanktioner mot militanta bosättare. Jag frågade om reglerna för att få bära vapen, och det svar jag fick var att många är reservister. Många är också mycket unga – det tycker jag är väldigt oroväckande.
”Djupt stötande”
Den känsla som Carina Ohlsson mötte mest av – på båda sidor – är förtvivlan. Det har kommit rapporter om grovt sexuellt och könsbaserat våld under Hamas terrorattack, något som har gjort många oroliga för kvinnorna i gisslan.
– Och en känsla av att man inte riktigt vet hur den här situationen ska kunna lösas. Vi vill ju se en tvåstatslösning. Men människor har blivit brutalt mördade, innebrända. Och samtidigt fortsätter människor att dö i Gaza och på Västbanken. Det är djupt stötande att människor inte har mat för dagen.
Efter att kriget är slut har premiärminister Netanyahu sagt att Gaza ska vara under israelisk kontroll – något som mötts av skarp kritik. Andra förslag är att den palestinska myndigheten, för vilken stödet är svagt, ska ta över efter att Hamas har om inte tillintetgjorts så i alla fall störtats.
Men samtidigt visar Hamas terrorattack, och Israels svar, att det är den enda ”realistiska” vägen ut ur den invecklade labyrint som konflikten mellan Israel och Palestina är, säger Carina Ohlsson.
– Och det arbetet måste påbörjas nu, även om det är väldigt svårt.
