I lördags firade spanjorerna. Glädjeyran visste inga gränser när en ny politisk tideräkning kunde börja i Madrid, Cádiz och Barcelona – där olika så kallade medborgarinitiativ tog över makten efter lokalvalen 24 maj.
– Om fyra år kommer Madridborna ha mycket mer makt än vad de har i dag, lovade Nacho Murgui från Ahora Madrid, som nu styr huvudstaden i samråd med de sociala rörelserna.
Att de nya vänsterlistorna vann flera städer är en fortsättning på vänsterpartiet Podemos framgångar i EU-valet förra året. Gemensamt för alla de olika partierna och initiativen är att de vill förändra Spanien från grunden.
– Det måste vi göra. Vi kan inte ha det som nu, säger Alicia de los Santos som är en av Podemos medlemmar i Madrid medan solen letar sig in mellan de öppna balkongdörrarna i hennes lägenhet i centrala Madrid.
Vinden står stilla och luften vibrerar i värmen. I den trånga gränden utanför avbryts människors samtal av en motorcykel som startar. Här har Alicia de los Santos bott i över 20 år och hon trivs. Numera delar hon lägenheten med två yngre tjejer, annars skulle det inte gå ihop ekonomiskt, berättar hon. Liksom många andra spanjorer har hon sett sina inkomster sjunka och sina utgifter öka sedan finanskrisen 2008.
–Jag gillar verkligen att bo här. Det är bara att gå utanför dörren så händer det något politiskt. Om jag var med i 15M-rörelsen 2011? Självklart. Det hände ju utanför min dörr. Det jag gillade med mötena på torgen var att alla kunde säga och tycka vad de tänkte, säger Alicia de los Santos som varje dag går på olika möten, både med partiet, med feministiska grupper och med sin grannföreningen.
– I 15M förenades vi äldre, som har erfarenhet av politisk kamp, men sådana som aldrig förut hade hållit på med politik, fortsätter hon.
Under flera år före det att 15M-rörelsen började ockupera torg 2011 hade stora manifestationer hållits mot nedskärningar i välfärden och mot de många vräkningar som följde i den ekonomiska krisens spår. På städernas torg samlades både äldre och yngre. 80 procent av befolkningen har sagt att de stödde 15M-rörelsens krav och det är i de spåren som vänsterpartiet Podemos bildades i början av 2014, mestadels av ett litet vänsterparti – Izquierda Anticapitalista – och en grupp intellektuella.
– Visionen var att skapa ett parti för de sociala rörelserna, att vara ett verktyg för dem istället för ett traditionellt parti, berättar 30-åringen Toni García som har varit med i Podemos sedan de första vacklande stegen.
Vi möts på en uteservering nära det lilla torget Torso de Molina. Där brukar aktivister samlas på kvällarna för att dela ut mat gratis till dem som behöver.
– När vi lanserade partiet var vi bara några få. Vi hade lärt känna varandra under 2000-talets början då det var stora studentmanifestationer, fortsätter Toni García.
– Sedan bara exploderade det. Jag hade aldrig trott att det skulle bli så stort.
Ny arbetsmetod
Gemensamma vänsterlistor i valen är ingenting nytt i Spanien. Under hela 2000-talet har olika initiativ lanserats, med knappa resultat. Att Podemos lyckat där andra misslyckats beror till stor del på hur partiet valde att jobba. Modellen lånade man från 15M. Podemos höll sina möten på torgen, dit vem som helst kunde gå och ansluta sig. Alla fick prata, alla fick bestämma.
Bara några månader efter att Podemos lanserats lyckades man få åtta procent av spanjorernas röster i EU-parlamentsvalet. Fem aktivister blev EU-parlamentariker.
Mycket av partiets popularitet har man också ledaren Pablo Iglesias att tacka för. Han hade före Podemos gjort sig känd som en skicklig vänsterdebattör i tv och tv-kanalerna hade märkt att tittarsiffrorna ökade så fort Pablo Iglesias var med.
Alicia de los Santos minns:
– Jag såg honom på tv och tänkte att jag ville rösta på honom. På valkvällen var jag hemma och såg resultatet för Podemos, över en miljon människor hade röstat på dem! Det var helt otroligt. Under så många år hade vi haft så stora demonstrationer med tiotusentals personer, men inget hade hänt i parlamenten. Förrän nu.
Alicia de los Santos lämnade soffan, klädde på sig och tog tunnelbanan till det torg där man firade segern mitt i natten. Hon får fortfarande rysningar när hon berättar om hur det var.
– Det var fullt av ungdomar, alla pratade om att det är nu det börjar. Alla sjöng El pueblo unido och andra sånger från 70-talet. Därifrån började mitt engagemang i Podemos, berättar Alicia de los Santos.
Sedan dess har ingenting varit sig likt i spansk politik, som sedan diktaturen har dominerats av högerpartiet Partido Popular och det socialdemokratiska PSOE. Nu har de fått förhålla sig till Podemos popularitet på olika sätt. Ett nytt, mer populistiskt, högerparti har bildats – Ciudadanos.
– Hur det än går för oss i regeringsvalet i november så har vi lyckats. Vi har ändrat spelplanen totalt och det kommer aldrig någonsin att bli som förr, säger Toni García.
För det är i november som det avgörs. Då hålls regeringsval. Podemos lägger just nu allt sitt krut på det. Vinner partiet har de lovat att skapa en ny konstitution – tillsammans med folket. Den konstitution som Spanien har nu går tillbaka till tiden precis efter Francos diktatur och förbjuder bland annat mer än 20 personer att träffas på gatan för att diskutera politik.
Man har också lovat att höja skatten för de rika och för företagen, de som i dag betalar lägst skatt. Nivåerna ska höjas till det som är medel i EU, säger Podemos.
”En revolution”
Samtidigt har Podemos varit tydliga med att de bara är ett verktyg för förändring och att folket måste organisera sig själva om förändringen ska bli verklighet – det räcker inte med att rösta på dem.
– Vi kommer att vinna valet med vårt program, det är det som folk känner igen sig i. Vi har inte uppfunnit det själva, det är gjort tillsammans med facken och de sociala rörelserna, säger Alicia de los Santos.
– Det är ju de som jobbar på sjukhusen och skolorna som vet vad som fungerar och vad som måste förändras. Det är klart att de ska vara med och bestämma. Det är så vi ska förändra, genom att möta folk på gatorna, fortsätter hon.
För mig låter det väldigt socialistiskt. Vad säger du om det?
– Ja, för mig är det en revolution. Inom vänstern har vi en idé om vad revolution är – att det är när man tar över makten med militären – men den tanken är gammal. För mig är en revolution att vinna valet och regera för folket så att deras liv blir bättre. Vi kan inte ha det som nu när folk inte ens kan betala hyran, säger Alicia de los Santos.
”Här för att stanna”
De senaste opinionsmätningarna visar att partiet har stöd av 15 procent. För att få regeringsmakten behövs cirka tio miljoner röster. Alicia de los Santos är orolig för att de unga inte engagerar sig i Podemos som förr. I hennes lokala Podemosgrupp kommer numera bara äldre till mötena. Ändå är hon övertygad om att hårt arbete kommer ge resultat.
– Det är inte svårt att vinna valet, det gäller bara att övertyga folket, säger Alicia de los Santos som är rädd för att Podemos kommer att självdö om partiet inte lyckats i valet.
Den bilden håller inte Toni García med om.
– Nej, vi kommer inte att dö. Vi är en rörelse som är här för att stanna. Visst hoppas jag att vi vinner, men det kommer bli mycket svårt att förändra något om vi inte får egen majoritet. Att förändra ett samhälle är en lång process, säger Toni García som inte heller tycker att det är rätt av partiledningen att bara satsa på valet.
– Det är underifrån, med folket, som förändringen startar. Inte tvärtom.
Podemos har också fått kritik för att de inte vill kalla sig vänster. Alicia de los Santos berättar att hon har vänner som inte röstar på Podemos bara därför.
– Vi behöver ju mer än 15 procent för att lyckas, därför kan vi inte prata om höger eller vänster. Därför pratar istället Podemos om ”de här nere” och ”de där uppe”. ”Nere” är hela folket och ”uppe” är eliten. För mig som kommer från Argentina är det inget konstigt, där har man alltid pratat så.
Möten på gatorna
Ute på Madrids gator sitter fortfarande en del reklam från lokalvalet i maj uppe. Mestadels är det affischer och klistermärken från vänsterlistan Ahora Madrid som syns.
– Samtidigt som vi höll på och bildade Podemos fanns det andra från 15M-rörelsen som ville skapa ett politiskt verktyg för de lokala myndigheterna, man tänker att där tas de beslut som påverkar folk mest i vardagen, berättar Toni García som också har engagerat sig i Ahora Madrid.
Det är också på gatorna som den mesta politiska aktiviteten sker. Det är här man har sina möten, pratar politik och övertygar folk. Alicia de los Santos tar mig med till ett möte med Feminismo sol – en feministisk grupp som startade på Puerta del sol när 15M-rörelsen ockuperade torget.
Medan solen börjar gå ned över Madrid droppar deltagarna in, alla är försenade. Till slut är det fem yngre tjejer och Alicia de los Santos som sitter på ett litet torg, ett stenkast ifrån turisterna som nu befolkar Puerta del sol.
– Oftast är vi fler, men nu närmar det sig sommar, säger Almudena Alonso.
Under ockupationen av Puerta del sol 2011 träffades kvinnorna här för att ha separatistiska feministiska möten, då var de flera hundra. Nu är alla också engagerade i andra rörelser och partier, vilket gör att färre kommer hit.
– Det är klart att de nya politiska partierna har tagit tid från Feminismo sol. Men det som jag älskar med de här mötena är att vi utbyter information om vad som händer – alla feministiska möten, diskussioner och evenemang som finns, säger Guiomar Martin Sanchez samtidigt som en guidad grupp med engelskspråkiga turister ställer sig precis bredvid för att höra om torgets historia.
Det är så det funkar här i Spanien. Olika rörelser går ihop, flyter in i varandra. Det är rörelser för utbildning, för ekologi, mot vräkningar, för gemensamma utrymmen – för att bara nämna några. Gemensamt för dem är att de vill ha ett annat samhälle, som inte styrs av bankerna utan av folket. Och det är de krafterna som Podemos har lyckats samla.
Väl tillbaka i Alicia de los Santos lägenhet häller hon upp ett glas vatten. Temperaturen är fortfarande 28 grader, fast det är mitt i natten. Hon sätter sig vid köksbordet för att pusta ut och konstaterar:
– Under alla mina år som politiskt aktiv har jag aldrig sett ett sådant intresse för politik som nu. När jag är ute på gatorna och delar flygblad är det många som stannar och vill prata. De flesta tar med sig en bunt flygblad för att dela ut själv. Det är så vi ska vinna valet.
