– Var kan man röka?
Hon tar upp ett paket Rothmans International och går ut på balkongen. Innan jag hinner hämta kaffet har hon tagit tag i en wettexduk och börjat torka bordet.
Vad gör du?
– Det var dammigt. Sådär!
Leila Khaled är världens första kvinnliga flygplanskapare. 1969 kapade hon ett plan med en AK47:a och en handgranat. Under namnet "Kommando Che Guevara" tvingade hon piloten att landa i Damaskus, såg till att passagerarna kom i säkerhet och sprängde sedan planet. Men först bad hon piloten att flyga över Haifa. Det var första gången hon såg sin födelseplats efter att ha tvingats fly som fyraåring tillsammans med sin familj.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Efter den kapningen hamnade hennes foto över hela världspressen. För att kunna fortsätta gjorde Leila Khaled sex ansiktsoperationer för att inte bli igenkänd. I sin självbiografi beskriver hon hur plastikkirurgen först inte ville operera – han tyckte det var emot hans yrkesheder att göra människor fulare. Men Khaled var besluten att göra det, "andra opererar sig för att få en vackrare utsida, jag ville ha en vackrare insida" och bara under lokalbedövning så hon kunde se vad som hände. Nästa kapning slutade tragiskt - hennes kamrat Patric Arguello sköts till döds på planet och själv togs hon till fånga.
I dag bor hon i Amman, Jordanien med sin man och sitter i PFLP:s, Folkfronten för Palestinas befrielses, politbyrå. Hon har just fyllt 72 år.
Firar du fortfarande inte din födelsedag? Du skriver i dina memoarer att du svor att inte fira den förrän ni kunde återvända.
– Jag brukar inte fira den så mycket. Jag är sjätte barnet i en familj på tolv. När vi tvingades lämna Palestina med endast de kläder vi hade på oss, så var födelsedagar inte så viktiga, jag tror inte ens mamma mindes när alla 12 barn fyllde år. Jag föddes 9 april, vilket är också datumet för massakern i Deir Yassin 1948.
Hur ser ditt liv ut idag?
– Jag fortsätter arbeta för Palestinas frihet. Mitt ansvarsområde just nu är flyktingfrågan – rätten att återvända. Det finns mer än sex miljoner palestinier utanför landet. Jag åker runt och talar till dem. Jag säger: ena er. Glöm inte ert land. Lär era barn språket, friska upp deras historiska minne. Och så har jag blivit mormor!
Hur ser du på situationen i Palestina just nu?
– Israel bygger bara fler och fler bosättningar. Oavsett hur många avtal som ingås. De bryr sig inte. Just nu är det 600 000 bosättare på Västbanken. Situationen i Gaza är fruktansvärd, de har knappt el och bara smutsigt vatten. Cancerfallen ökar till följd av ständiga attacker. Inne i Israel breder apartheid ut sig. Det nya är segregering på sjukhus. En palestinsk kvinna med israeliskt medborgarskap får inte föda i samma rum som en judisk kvinna. Israeliskornas makar har klagat: "Jag vill inte att mitt barn ska födas brevid ett barn som kommer att döda det." Förstår du - att etniskt segregera ett sjukhus!
Har du någonsin varit tillbaka i Palestina sedan du tvingades fly?
– Jag har aldrig fått återvända hem, men jag har lyckats komma in i Gaza två gånger, senast 2012. Det var så känslosamt. Jag grät när jag kom över gränsen. Det spöregnade och vid gränsen stod massor av människor och tog emot mig. En pojke på sex år som hade fått sina ben avhuggna av en israelisk raket sa: "varför kom du inte förr? Du hade kunnat kapa planet så hade det inte träffat mig." Två år senare dödades han och hela hans familj i bombanfallen. En så fin pojke.
Varför slutade du kapa plan?
– Ha! Du menar att jag skulle fortsatt? Nej, centralkommittén beslutade 1970 att vi skulle upphöra med de aktionerna. De hade nått sina mål. Meningen var bara att ringa i klockan, att säga: Vi finns! Vilka var palestinierna fram tills dess? Flyktingar. Nu började de ta våra krav på allvar. Men sedan fann vi inte kapningarna användbara längre.
Var du besviken då? Saknar du inte spänningen?
– Nej, jag var med och tog beslutet.
När jag läser om kapningarna slås jag av hur lätt det verkade. Ni gick bara in med pistoler och handgranater, jag menar fanns det inte metalldetektorer?
– Jo, fast vi hade studerat hur de fungerade. De som konstruerade detektorerna hade också svaret på hur man skulle undvika att bli upptäckt av dem. Så vi hittade ett sätt. Men ja, det var enklare då. De flesta plan hade inte säkerhetspersonal.
En del debattörer här i Sverige är emot att du kommer hit. De menar att det du gjorde var våld och likställer det med IS.
– Vi hade stränga instruktioner att inte skada någon. Däremot blev många av oss dödade.
Hur går det för PFLP nu?
– Efter Osloavtalet var det som en jordbävning. Många trodde verkligen på att fred och rättvisa skulle skipas, en hel del lämnade PFLP också. Men vi är fortfarande starka, vi har tre baser: Gaza, Västbanken och i exilen. Det är inte helt lätt att kommunicera, vi kan inte ringa eller skypa eftersom vi är konstant avlyssnade, och träffas går inte då vi i exil inte får återvända och det är svårt att kunna resa mellan Gaza och Västbanken. Men vi har våra sätt. Vi är en viktig kraft då vi inte är religiösa utan marxister.
Vilka verktyg har den palestinska kampen idag?
– Just nu är det BDS, bojkottrörelsen. Den håller på att bli ett riktigt ekonomiskt hot. Israel har lyckats få Kanada och Storbritannien att anta lagar emot BDS, i Storbritannien ska organisationer som tillämpar bojkott kunna ställas inför rätta. Men många latinamerikanska länder stödjer en bojkott.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ni måste vara besvikna på Greklands regering, som har gjort en U-sväng i frågan och nu ingår avtal med Israel.
– Vi är mycket besvikna! Vi har skrivit till Syriza och gratulerat dem till vinsten, men vi frågar dem varför de gör såhär. De svarade att de fortfarande stöder vår kamp trots att de har samarbetsavtal med Israel. Jag menar det går inte ihop! Däremot är vi mycket glada över att Sverige erkänt Palestina. Er utrikesminister verkar bra, hon står upp för de förtryckta.
Hur är det med den väpnade kampen nuförtiden?
– Situationen är inte rätt för väpnad kamp just nu. Vi har inte det internationella stödet. Inte ens från arabländerna. Gulfrådet har just beslutat sig för att terroriststämpla Hizbollah. EU har fortfarande PFLP på listan över terroristgrupper. Jag tog upp det när jag mötte representanter för EU. Jag sa till dem: Enligt FN-stadgan har vi rätt att göra motstånd. Så varför kallar de oss terrorister?
Vad har Gulfrådet sagt om ISIS?
– Ha! Det är deras skapelse. Saudiarabien grundade Daesh med USA:s hjälp, Erdogan ger dem fri lejd och Israel behandlar sårade Daesh-krigare på sitt militärsjukhus i Golanhöjderna.
Varför skulle USA vilja stödja IS?
– De vill skapa kaos i Mellanöstern precis som de redan gjort i Irak. Syrien ska delas upp, konflikten mellan sunni och shia ska skärpas för att skapa stater baserade på religion. På det sättet kan Israel också rättfärdigas i längden. Det här kommer att ta tid – just nu håller de bara på att skapa rätt stämning. Men USA håller på att förlora det monopol de fick efter Sovjets fall. Nu finns det fler spelare på planen. Vi har Ryssland, Kina och Brics-länderna som kommer upp. 2008 års kris skakade USA rejält, jag tror att imperiet kommer rasa sönder inifrån. Förresten varför är lamporna tända på balkongen? Vilket slös på elektricitet. Var släcker man?
Jag vet inte faktiskt!
Leila Khaled går upp och letar efter knappen, hittar den inte och drar ut kontakten.
– Sådär. Var var vi?
Hur ser du själv på det som händer i Syrien?
– Se på vad som hände i Irak. USA ville ha bort Saddam, förevändningen var att sprida demokrati och stoppa massförstörelsevapen. Istället blev det kaos. Syrien riskerar att möta samma öde, därför menar jag att Assad måste försvara sitt land.
Men vad tycker du om hans metoder?
– Han har inget annat val. Han kämpar mot takfiri, fundamentalisterna i IS och Nusra fronten.
Vad kommer du att tala om i Stockholm och Göteborg?
– Om den nya intifadan.
Är det en intifada?
– Vi säger det. Fatah kallar det inte för en intifada, Abbas säger att det är en intifada men att han är emot den. Vi är för den.
Men det som sker nu är väl spontana uppror?
– Det kan man tro. Men det är vårt folk. Uppror kommer inte från ingenstans. Den israeliska regeringen säger själv att situationen är förvirrande. Ingen kan veta vem som har en kniv på sig. Varför använder de knivar? För att det är vad de har till hands. Första intifadan var folklig, då använde de stenar. Den andra var beväpnad. I den här använder de knivar för att i närkamp vet man att man skadar fienden. Men detta ska sägas: vårt folk går inte runt och hugger ner kvinnor på gatan.
Ni betalar ett högt pris för det också. För varje israel som dödas, dödar de fyra palestinier...
– Vem sa att friheten är gratis? Friheten har ett högt pris. För Algeriet kostade det 1,5 miljoner liv. Vi måste kämpa. När jag talar med människor i Gaza säger de: vi har förlorat våra barn men vi kommer inte åka härifrån. Även om vi alla dör. Då förstår du hur modiga dessa människor är.
