Hela familjer flyr i panik. Efter sig lämnar de ofta döda släktingar. Människor är chockade, förvirrade, skräckslagna, rasande, förtvivlade.

– Jag tror att de tänker ha ihjäl så många som de bara kan, säger Zaigham, som ligger på en brits under en presenning i ett läger i Khan Younis när han talar med Dagens ETC, natten mot tisdagen.

”Blir ingenting kvar”

Zaigham intervjuades första gången för en månad sedan. Då var han kvar i Gaza City, trots intensiv beskjutning, eftersom han ombetts vårda en äldre släkting som inte orkade med transporten till säkrare områden. Han gav följande vittnesmål om effekten av den israeliska krigföringen:

– Vet du vad som blir kvar när armar och ben och ibland huvudet sprängs bort? Kött. Små barn blir köttklumpar. Jag ser det hela tiden. Vi som överlever det här fysiskt kommer att förlora förståndet.

Just detta med barnen hemsökte honom.

– De förstår ju ingenting av det som händer. De förstår inte ens när de håller på att dö.

Nu har även han gjort vandringen bort från den förstörda staden, till en ny stad som tycks stå inför samma öde. 

– Igår natt sköt de utan uppehåll. Det fortsätter nu. Snart blir det ingenting kvar här heller.

Hans morfar sprängdes

Zaigham är ensam på sin flykt. Han tror att andra familjemedlemmar lyckats ta sig till gränsstaden Rafah. Men den äldre släktingen är inte inte längre i livet. Zaigham hörde detonationen när han var ute för att komma över lite bröd. Han sprang tillbaka. Lägenheten var borta. Hela huskomplexet var borta, alla bärande väggar hade gett vika för krafterna.

 Är en flicka som är tre år med i Hamas?

– Många dog där, alla åldrar. Är en flicka som är tre år med i Hamas? Är någon som har rullstol, som min morfar, med i Hamas? 

Zaigam hittade delar av kroppsdelar, det blev något slags begravning, en söndersprängd 84-åring som rymdes i ett litet smutsigt lakan. 

– Det var fruktansvärt.

Han beskriver nu vad han ser och hör omkring sig i Khan Younis.

– Det är bomberna. Boom, boom. Ljudet och tryckvågen kommer genom marken. Sängen skakar. 

Vad gör människorna då?

– Det är nästan tyst, ingen skriker längre. Alla är så utmattade, och hungriga. Det finns ingen mat.

Litar inte alls på Israel

Israel hävdar att man förser Gazas civila med instruktioner om hur de ska kunna förflytta sig undan luft- och markangrepp. Det sker med flygblad med QR-koder och med digitala uppdateringar. Men ytterst få har stadig access till internet. De flesta ser inte uppmaningarna att fly vidare söderut mot gränsen till Egypten, eller västerut mot Medelhavet. Och ingen litar ändå på något som kommer från Israel.

Zaigam menar att intentionen är tydlig:

– De kommer att göra slut på oss, särskilt om vi ger oss av dit de vill att vi ska vara.

Han har noterat medieuppgifter om planerad fördrivning till Sinai och att ”decimera” den palestinska befolkningen innan grannländerna till sist anser sig vara tvingade att öppna posteringarna.

– Hamas dödade tusentals, Israel vill plåga ett helt folk, miljoner människor, säger Zaigam.

– Jag lovar dig, det är bara Hamas som kommer klara sig, de väntar ut allt det här i sina bunkrar, de spelar Xbox medan vi andra dukar under. Det här är en värld av idioter och mördare. Hamas är mördare. Israel är mördare. Vi är bara spelpjäser.

”Alla har övergett oss”

För en månad sa Maha Salama detta till Dagens ETC:

– Varför stoppar ingen Israel! Gud ser er.

Hon väntar fortfarande i Rafah, med sin make och sina föräldrar. Hon har gått snart en vecka över tiden med den dotter som alltså kommer födas när som helst, på sjukhus som översvämmas av bränn-, kross- och splitterskador. Striderna kommer närmre och närmre. Desperationen stiger bland alla som hoppas att Egypten förbarmar sig, eller att USA ska sätta press på Benjamin Netanyahu. Hon gråter.

– Gaza är borta, vi förlorar vårt land igen. Det enda vi har är tårar.

Vad ska hända nu?

– Alla har övergett oss. Men vi förbannar er, det här ska inte glömmas, aldrig någonsin.

Vad ska din dotter heta?

– Aisha, om gud vill.

Vad betyder det?

– Livet, att få leva.