Issam Belbaisi möter mig inne i Studiefrämjandets lokal i den lilla staden vid Vättern och är vid gott mod. Han bjuder på kaffe och pepparkaka och presenterar mig för en ung flykting från Syrien. Vi småpratar lite om Sveriges erkännande av Palestina. Relationen mellan Sverige och Palestina har Issam bra koll på. Han är medlem i Socialdemokraterna och när han fick sitt svenska medborgarskap för tre år sedan lade han till förnamnet ”Olof”.

– Om Yassir Arafat hade levt i dag hade han tyckt det var perfekt. De var goda vänner, han och Palme, säger han med ett leende.

– Arafat, Palme, Nelson Mandela och Gandhi. Jag ser dem som de största ledarna i världen. Det var en stor sorg när Palme blev mördad.

För Issam, i dag 51 år, har det varit svårt att få jobb i Sverige. Trots sin unika kompetens inom säkerhetsfrågor kunde han inte få anställning inom något säkerhetsföretag. I stället ville arbetsförmedlingen att han skulle utbilda sig till busschaufför.

– Men jag klarar inte av det. Jag är inte en busschaufför, säger Issam.

Nu arbetar han tillsammans med Studiefrämjandet med ensamkommande flyktingbarn. Hans jobb går ut på att vägleda ungdomarna in i det svenska samhället.

Flydde till Kuwait

Men Issam Belbaisis historia börjar år 1963. Han föddes i Palestina och flydde med sin familj till Kuwait 1967 när sexdagarskriget mellan Israel och flera arabländer bröt ut. Flykten innebar att familjen förlorade allt de ägde. I Issams familj var alla medlemmar i Fatah, Palestinas nationella befrielserörelse, som grundades av Yassir Arafat på 50-talet. 1978, när han var 14 år, tog han sitt engagemang ett steg längre och träffade för första gången mannen som senare skulle bli Palestinas första president.

– Jag hade ett projekt tillsammans med 72 andra ungdomar. Vi åkte från Kuwait till Beirut för att leva med milisen där under två veckor. Vi ville veta hur de levde och bli starka som de. Arafat kom till basen där vi var och folk berättade för honom att här fanns ett gäng ungdomar som ville leva som milisen i Beirut.

Issam berättar hur han blev handplockad av Arafat. I dag är han runt två meter lång och väger en bra bit över 100 kilo. Redan då var han stor till växten.

– Arafat kom fram till mig och frågade om jag verkligen var 14 år. ”Ja”, svarade jag, men han sa ”Nej, kom med mig. Du är ledaren för alla här, och du är min ledare”. Om du skulle möta Yassir Arafat skulle du känna att han är som en gudfader.

Två år senare korsades deras vägar igen. Issam Belbaisi hade beslutat sig för att han ville kämpa för ett fritt Palestina.

– 1980 arbetade jag med Arafat för första gången. Jag var 16–17 år gammal och mellan hans andra livvakter var jag ett barn. Många var dubbelt så gamla som jag, men jag var större. Han sa till mig att jag var ledaren, han kände igen mig från Beirut. Arafat glömde ingenting. Om han har träffat dig kunde han berätta 10–15 år senare var ni träffades och vad ni pratade om. När jag var 17 visste han att jag behövde en gudfader. Han sa ”Följ med mig och var med oss”.

Gick två år på militärskola

Träningen för att bli elitsoldat påbörjades. Arafat skickade Issam Belbaisi på kurser i Vietnam, Egypten och Tjeckoslovakien. Han gick två år på militärhögskola i Irak. År 1985 var han redo att gå med i Force 17, Palestinas elitstyrka. Bland annat Israel har hävdat att Force 17 var en terroristorganisation, men det är ett påstående som Issam Belbaisi tillbakavisar bestämt.

– Force 17 var inte en terroriststyrka. Det var Yassir Arafats specialstyrka, en styrka som fungerade som skydd för vårt folk. Redan 1970 i Libanon när palestinier förtrycktes skapades Force 17 på uppdrag av Arafat. Ali Hassan Salameh skapade styrkan. De skyddar vårt folk.

Det finns dokument på att Force 17 har utfört mord på israeler. I september 1985 dödade Force 17 tre israeliska medborgare på Cypern och i december samma år kidnappade och dödade de soldaten Moshe Levi. Israels underrättelsetjänst Mossad har också slagit till mot Force 17 och bland annat dödat ledaren Ali Hassan Salameh 1979. Issam Belbaisi kan avslöja att efter det följde en hämnd-operation.

– Mossad dödade Force 17:s ledare i Beirut 1979. Någon letade upp Mossads ledargrupp och dödade fyra eller fem personer som hämnd.

– Många i Force 17 är från andra länder än Palestina. Force 17 är den bäst tränade gruppen i den palestinska armén. Vår ledare hade goda kontakter runt världen för att få utbildning. Men det var inte en terrororganisation.

”Han var en diktator”

Flera gånger hänvisar Issam Belbaisi till Yassir Arafat som en far eller en gudfar. Han berättar historier om en man som alltid lyssnade och fanns där för sina palestinska bröder.

– Känslomässigt gav han dig allt du behövde. Om du var glad var han glad med dig, om du var ledsen var han ledsen med dig. Han pratade med dig, han frågade varför. Han kunde förklara allt för dig. Vid den här tiden var han inte gift och hade inga barn, men han behandlade oss alla som sina barn.

I början av 2000-talet lyftes intern kritik inom PLO mot att Yassir Arafat skulle vara korrumperad. År 2002 anklagade en före detta kassör honom för att tagit pengar som skulle gått till det palestinska folket och stoppat i egen ficka.

Märkte du några dåliga sidor hos honom?

– Ja, han var en diktator. När han ville en sak så skulle det bli så. Många tyckte att vissa beslut han fattade var fel, men i slutändan visade det sig att han hade rätt. Han kunde se fler steg än oss andra, kanske för att han hade större erfarenhet. En dålig sak som jag tycker att Arafat beslutade om var fredsförslaget med Israel, för den israeliska regeringen respekterar inte något. Jag sa det till honom, men han svarade bara att vi kan förändra den här situationen och det här folket. När israeliska fredsförhandlare kom sa han alltid att vi kan få dem att ändra sig.

Trots Arafats påstått höga tankar om israelerna är ändå Issam Belbaisi övertygad om att det var Mossad som till slut tog livet av presidenten.

– Mossad dödade Arafat och de hade gjort det tidigare om de hade fått chansen. Ja, jag är helt säker på det. Mossad dödade Arafat. De ville ha Arafat död eftersom han kunde samla alla palestinska miliser med sitt ledarskap.

Hur skulle mordet ha gått till?

– Det vet jag inte, men någon i den palestinska ledningen måste ha hjälpt till för att komma nära Arafat. Det finns fortfarande många frågor där som inte har några svar. Men jag tror att det finns en grupp människor som vet vad som verkligen hände.

Graven öppnades 2012

Issam Belbaisi är god vän med Tawfiq Tirawi. Tirawi var mellan åren 1999 och 2008 i ledningen för den palestinska säkerhetsstyrkan och har därefter fått huvudansvaret för utredningen kring Yassir Arafats död. I november 2012 öppnades Arafats grav och tester togs på kvarlevorna. För att vara säkra på vad som hände analyserades proverna i Schweiz, Frankrike, Ryssland och Palestina helt oberoende av varandra. Problemet var bara att när provsvaren kom ungefär ett år senare sa de olika saker. Schweiz kom fram till att Arafat troligen blev förgiftad, medan Ryssland hävdade att han dött av naturliga orsaker. Al Jazeera har gjort en dokumentär om orsaken till Arafats död och även där drivs tesen att han blev mördad. Några konkreta bevis har ingen ännu lyckats presentera. Men enligt Issam Belbaisi är Tirawi nära ett svar.

– Han säger att utredningen snart är färdig och att vi om två månader kommer få veta allt om vad som hände Arafat. Han har rest över hela jorden för att samla information.

Var befann du dig när Arafat dog?

– Jag var inte tillsammans med Arafat när han dog. Jag var i Jordanien. Den 1 maj 2004 åkte jag till Jordanien eftersom jag fick ett uppdrag där av Arafat. Jag skulle stanna i sex månader så i november när han dog var jag där.

Arafat insjuknade hastigt under hösten 2004 och flögs till Paris för att få vård. Där hamnade han i koma och dog klockan 03.30 den 11 november. Vissa hävdar att han blev förgiftad av polonium, samma radioaktiva ämne som användes för att mörda den ryske ex-spionen Aleksandr Litvinenko 2006. En av omständigheterna som gjort att det varit svårt att fastställa dödsorsaken sägs vara att hans 34 år yngre fru Suha Tawil påstås ha stoppat obduktionen i Paris. Issam Belbaisi menar att så inte var fallet.

– Det finns sådana uppgifter, men jag är inte säker. Främst för att det inte var hennes beslut. Det var vårt, PLO:s, beslut. Det fanns en stor misstro mot läkarna där och att Mossad hade folk på plats.

Märkte du om Arafat var nervös tiden innan han dog?

– Nej, han var aldrig nervös. Varje gång vi frågade om han var rädd att dö svarade han att han var en shahid, en martyr. Han sa att han skulle dö för sitt land. Han tänkte inte på sitt liv som du och jag.

Utsattes för hundratals mordförsök

Under sin tid som politisk ledare i Palestina utsattes Arafat för hundratals mordförsök.

– Det var många som försökte döda honom. Jag minns en man, han är i Europa nu. Israelerna skickade honom till Arafat med en liten flaska med kemikalier som skulle döda honom inom fem sekunder bara han öppnade flaskan. Han kom fram till Arafat, och han visste att han var tvungen att döda honom, Men när han träffade Arafat kunde han inte göra det. Han sa ”Lyssna, jag har ett stort problem”, och Arafat svarade ”Ja, jag vet. Du har ett stort problem: du hatar mig”. Men mannen sa ”Nej, israelerna hatar dig. Om jag öppnar den här flaskan så kommer alla i det här rummet att dö”. Arafat lugnade honom och fick hans flaska. Vi skickade tillbaka den till Israel.

Under åren som gick blev säkerhetspådraget runt Arafat bara större. När han skulle åka till ett land skickades alltid Issam Belbaisi eller andra personer inom livvakten i förväg för att lägga örat mot asfalten och säkerställa att inga större hot fanns mot Arafats säkerhet. Själv var presidenten mycket försiktig. Det finns ett rykte att han aldrig sov två nätter i rad på samma plats.

– Det stämmer, det var för riskfyllt. Inte ens vi livvakter visste var han sov vissa nätter. Vi kunde tro att han var i ett rum och sov bara för att nästa morgon se honom komma gående från ett annat.

– Du kanske minns att han alltid hade en grön uniform på sig. Han sa att han kunde ta på sig en kavaj den dagen hans land inte längre var ockuperat. Han sa att det skulle komma en dag då han kunde vara en civil president, men just nu var han en krigare. Han var alltid beväpnad, även när han sov.

Tror du att han hade kunnat skapa fred mellan Israel och Palestina?

– Ja. När en israelisk man dödade Israels premiärminister Yitzhak Rabin 1995 försvann mycket hopp. Han var en väldigt stark man och jag tror att han och Arafat, om de levde i dag, skulle kunna skapa fred. Jag mötte Yitzhak Rabin två gånger och han var en bra man. Netanyahu, däremot, är som ett barn. Han har ingen politisk erfarenhet.

”Ser honom som en vän”

Efter Arafats död stannade Issam Belbaisi kvar i Palestina och blev chef över Palestinas polisstyrka. Efter valet 2006 blev situationen ohållbar. Hamas tog över ledningen och Fatah marginaliserades. Vissa ville slåss mot Hamas, men Issam valde att fly till Sverige.

– Det blev stora problem i Gaza i samband med detta. Många av mina vänner deltog i de interna striderna, men jag kunde inte delta. Jag kan inte döda mitt eget folk. Jag tycker inte om att döda israeler heller.

Efter 25 år tillsammans är Arafats död fortfarande något som plågar Issam Belbaisi. Han beskriver hur han förlorade hoppet när han fick dödsbudet. Än i dag saknar han honom.

– Jag ser honom som en vän. Han var en god vän och en god far. Jag tänker på honom som en gudfader. När du pratar med honom känns det som att du pratar med dig själv. Han är alltid nära ditt hjärta. Det var därför vi alla var så ledsna när han dog.