– Sedan skolorna stängde i fjol har mitt liv blivit helt förändrat. Jag älskade skolan och drömde om en utbildning, men sedan blev jag gravid, säger Resty och ser på sonen som sover vid hennes bröst.
Hon gick i åttan när pandemin stängde klassrummen över hela landet den 20 mars förra året. 15 miljoner ugandiska barn och lärare fick gå hem på dagen. Undervisningsministeriet började omedelbart att utforska olika metoder för att hjälpa barn med hemundervisning, bland annat via radio och tv. I början av maj var paket med läromedel klara att nå barn i landets grundskolor och gymnasier, men logistiska utmaningar innebar att distributionen tog längre tid än väntat och många barn fick aldrig materialet.
– När skolan stängde började jag sälja chips på gatan utanför vårt hus för att hjälpa min mamma med utgifterna. Det var långa arbetsdagar ute och det var så jag träffade Jeremiahs far, säger Resty.
Hon har inte sett barnets far sedan hon berättade om graviditeten.
– När han fick reda på att jag var gravid lämnade han mig omedelbart. Han var rädd för att arresteras av polisen för att jag är så ung. Det är jobbigt att jag måste stå ensam om allt, säger Resty.
15 miljoner barn utanför skolan
Hon är född och uppvuxen här i byn Mabombwe i distriktet Wakiso. Hennes mamma, Gertrude Namukwa, har varit försörjare för fem barn sedan hennes far dog när Resty var tolv år gammal. Den ensamstående mamman har i åratal gått upp tidigt för att sälja pannkakor, bananer och kol för att få pengar till mat och skolutgifter.
- När Resty sa till mig att hon var gravid rasade min värld. Jag blev också mamma som tonåring och det var det sista jag ville skulle hända min dotter. Allt är pandemins fel, säger Gertrude.
Stängningen av skolorna har haft stora konsekvenser för barn och ungdomar i många delar av världen. Mer än 168 miljoner barn världen hade i mars har varit utanför skolan i över ett år på grund av pandemin, enligt uppgifter från Unicef. Många länder håller fortfarande stängt. I Uganda har en ny lockdown i juni skickat hem skolbarn över hela landet och nu är 15 miljoner barn återigen hemma.
Tonårsgraviditeter har varit ett folkhälsoproblem i Uganda i många decennier. En av fyra ugandiska flickor i åldern 15–19 år fick barn eller var gravida 2016, enligt statistik från landets myndigheter. Enligt ett antal hjälporganisationer, regeringsrepresentanter och lokala ledare har pandemin ökat statistiken ytterligare.
– Tonårsgraviditet är vanligt, speciellt i fattiga områden, men pandemin har gjort att vi i dag har flera unga mödrar än någonsin. Det är också många flickor som har börjat sälja sex för att överleva. Dessa unga tjejer kommer aldrig tillbaka till skolan igen, säger Dick Gwamba som är ordförande för området Mabombwe.
Började sälja sex
Tio minuters promenad från Restys hus sitter Jackline Namubiru, 16 år, med sina syskon utanför familjens hus. I knäet har hon sin två månader gamla baby, Shadrack. Hennes berättelse påminner om Restys. Hon gick i skolan och hade drömmar om framtiden när pandemin förändrade vardagen över en natt. Med en arbetslös mor och en far som aldrig har tagit ansvar för familjen var Jackline tvungen att börja jobba för att försörja familjen. Innan hon blev gravid hade hon börjat sälja sig för att hjälpa sina bröder med skolavgifterna.
– Mina föräldrar har inte råd med skolpengar. Jag var tvungen att göra något för att hjälpa familjen. Jag tänker ofta på tiden då jag gick i skolan och sjöng i skolkören. Nu är livet helt förändrat, säger hon och ser ner i marken.
En kastrull med matoke, matbananer, står och kokar över öppen eld. När barnens mamma är borta är det Jackline och syskonen som lagar mat och sköter hushållet.
– Jag har alltid drömt om att bli sångare och artist. Min största dröm är att starta ett barnhem för föräldralösa barn. Det finns så många barn som inte har några vuxna runt sig och det vill jag göra något åt, säger hon.
Bytte skolan mot jobb
En halvtimmes bilresa från Jacklines hus ligger ett stenbrott där tusentals människor, många av dem barn, arbetar med att krossa stenar som bland annat används för husbyggen. Arbetet är krävande och mycket farligt. I början av året blev en 13-årig pojke krossad av ett stenblock här och dog, berättar folk i området. Stenbrottet har varit en arbetsplats för fattiga familjer i många år, men sedan pandemin ökade arbetslösheten har fler och fler sökt jobb här. Magorine Nakitende, 16 år, gick i åttan när skolorna stängde. Sedan dess har stenbrottet varit vardag för henne och fem av hennes syskon. Den yngsta är bara fem år gammal. Innan coronan kom gick alla familjens barn i skolan. Nu kan bara två fortsätta.
– Mina föräldrar har inte råd med skolavgiften. Nu jobbar jag hela dagarna för att spara pengar så att jag en dag kan komma tillbaka till skolan igen, säger Magorine.
Hon och hennes familj krossar stenblock till småsten med en hammare som lastas på stora lastbilsflak. För ett flak med sten får de 50 000 shilling, cirka 120 kronor.
– Jag var bonde innan pandemin, men det jobbet ger inte tillräckligt för att kunna betala skolavgiften till barnen. Nu arbetar hela familjen här för att få vardagen att gå runt. Jag oroar mig för mina barn som måste slita här, men vi har inget val just nu, säger Magorines mor, Annet Nalumansi, 37 år.
Rekordmånga barn i arbete
”De ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin, tillsammans med skolnedstängning och minimalt med statliga bidrag, driver barn till exploaterande och farligt barnarbete”, skrev Human Rights Watch och Initiative for Social and Economic Rights (ISER) i en rapport som släpptes på världsdagen mot barnarbete den 12 juni.
Organisationerna står bakom den färska rapporten ”I Must Work to Eat: Covid-19, Poverty, and Child labor in Ghana, Nepal and Uganda” som undersöker ökningen av barnarbete och fattigdom under coronapandemin och dess inverkan på barns rättigheter.
– Pandemin har drabbat ugandiska familjer hårt och tvingat många barn till exploaterande arbete. Regeringen bör omedelbart få bort barnen från arbetsplatserna och öka kontantbiståndet till familjer för att förhindra ytterligare ökning av fattigdom och barnarbete, säger Angella Nabwowe Kasule, programchef för ISER.
Framtiden ser ljus ut
Mitt i byn Mabombwe ligger Golden Hearts Education Center. Innan pandemin kom till landet gick omkring 400 studenter här. I maj var bara hälften kvar.
– Vi har varit tvungna att sänka skolavgiften för att barnen ska kunna fortsätta. Idag är det bara tre klassrum som är fulla och många av eleverna har tappat intresset för skolan, säger Joy Namwanje, som är skolans rektor.
Privatskolans ekonomi hänger på en tunn tråd efter många månader med stängda dörrar, men Namwanje ser positivt på framtiden.
– Vi befinner oss i en svår period nu men jag tror att vi på sikt kommer tillbaka till vardagen igen. Det bästa just nu är att inga tjejer på skolan har blivit gravida, berättade rektorn då Dagens ETC besökte skolan tidigare i sommar. I juni stängde skolan igen på grund av ny landsomfattande lockdown.
Hemma hos Resty Nakiwu sitter mormor Gertrude med barnbarnet i knäet. I ett hörn av rummet står en symaskin som Resty fick av sin mor innan hon blev gravid.
– Min dotter har alltid drömt om att bli designer så jag tog ett lån för att kunna köpa den här maskinen. Sedan hon blev gravid har den bara stått och samlat damm.
Hon klappar sitt barnbarn på huvudet och ser på dottern.
– Jag minns med fasa hur dåligt mina föräldrar behandlade mig när jag fick barn. Jag vill vara en bättre mamma och jag älskar min dotter och mitt barnbarn över allt annat. Vem vet, kanske hennes dröm om att bli designer blir till verklighet när pojken blir lite äldre, säger hon.
