”Jag är fortfarande rädd att förlora min restaurang”
Bild: Privat'
Dagens ETC
Flyktens verklighet – Ukrainas flyktingar berättar själva om krigets konsekvenser.
Tetiana Henchenko
Maksym Pustakov
Mariupol/Kiev
Maksym Pustakov från Mariupol (Donetsk-regionen) hade ett larm satt klockan sex på morgonen den 24 februari. Han behövde åka till Slovyansk för att öppna den sjätte restaurangen i sin kedja som heter Shawarma på kol. De hyrda lokalerna hade redan renoverats, utrustningen och förnödenheterna hade köpts, teamet hade anställts – allt kostade cirka 150 000 kronor. Men Maksym vaknade en timme tidigare, klockan fem. Hans mamma ringde och sa att kriget hade börjat.
Maksym öppnade sin första shawarmarestaurang i Mariupol 2020. Hans försäljningsargument var en speciell grill skapad av ett helt team av människor enligt deras egna ritningar. Restaurangen skilde sig från vanlig snabbmat: det var ett stilfullt kafé med öppet kök där alla hälsonormer följdes. Kunderna gillade det och inom ett och ett halvt år växte verksamheten till en kedja med fem restauranger.
Maksym hade en tydligt genomtänkt plan för att skala upp. Redan i december visste han i vilka städer i Donetskregionen han skulle öppna nya restauranger. Medan medierna diskuterade den möjliga ryska invasionen i full skala, hyrde hans team lokaler och köpte utrustning. Förutom restaurangen i Slovyansk, som hade varit helt förberedd för öppning, hade han också ett halvt iordningställt kafé i Kramatorsk.
– Alla dessa åtta år sedan kriget började bodde vi i Mariupol och såg staden utvecklas trots sin närhet till de tillfälligt ockuperade områdena. Så vi trodde inte att en fullskalig invasion skulle starta i Mariupol. När du ser ett helt universitet byggt mitt framför dina ögon tror du på din stads framtid och håller dig lugn. Jag expanderade mitt företag, jag hade inte tid att vara rädd, säger Maksym.
Han tillbringade den första dagen av den ryska invasionen med att avbryta matleveranserna, skydda sina restauranger, ta ut en del utrustning och fundera på hur han skulle transportera åtminstone en del av verksamheten. Samtidigt var Maksym tvungen att ta hand om sin familj, sin fyraårige son, fru och föräldrar. Att resa ut från Mariupol var skrämmande redan den 25 februari: ryssarna började omringa och bomba staden.
Maksym stannade i Mariupol med sin familj till mitten av mars – utan mobiltäckning, vatten, el eller gas. Hela denna tid bodde hans familj i skyddsrum – under sitt eget hus, hos sina vänner och släktingar. Ryssarna fortsatte att bomba staden oavbrutet och översvämma den med missiler.
Maksyms restauranger i utkanten förstördes. Restaurangerna närmare stadens centrum genomsöktes av människor på jakt efter mat. Det rådde redan hungersnöd i staden. Hans grillar togs till folks gårdar för att laga mat på dem.
Nästan från de första dagarna av det fullskaliga kriget slutade butikerna att fungera i Mariupol, människor smälte snö för att få vatten och överlevde på sina lager av spannmål och pasta. Det var omöjligt att köpa mat eller medicin.
Maksym och hans familj lyckades lämna staden den 16 mars genom de första ”gröna korridorerna”. Han kunde inte ta med sig någon utrustning, familjen tog bara det allra nödvändigaste. Maksyms lägenhet hade redan blivit halvförstörd vid den tiden, och hans föräldrars och hans frus föräldrars hem hade brunnit ner helt.
Maksym och hans familj reste först till Zaporizhia och bodde sedan hos några vänner i Kropyvnytskyi. I slutet av april flyttade de till huvudstaden Kiev och tre veckor senare hittade de en plats i ett bostadsområde för att öppna en ny restaurang där — i samma format som i Mariupol.
Maksym säger:
– Jag har fortfarande rädslan att förlora mitt företag. Vi kommer förmodligen inte att kunna återställa den för andra gången.
De första kunderna till verksamheten som reste sig ur askan var människor som fördrivits från Mariupol. De kom för att smaka på den välbekanta shawarman de var vana vid. Det påminde dem om deras hem, som jämnades med marken av ryssarna. Restaurangen sysselsätter nu tre personer: Maksym själv köper råvarorna och sköter organisatoriska frågor, hans fru driver kassan och shawarman lagas av en kock som också lyckades lämnade Mariupol för Kiev.
Maksym drömmer om att återställa sin kedja – inte bara i Kiev utan över hela Ukraina. Åtminstone i de städer där hans anställda har flyttat till.
Mariupol, där Maksyms restaurangkedja låg, är nu ockuperat av ryssarna och nästan helt förstörd av strider. Slovyansk och Kramatorsk, där Maksym planerade att öppna nya kaféer, ligger nu i frontlinjen, den ryska militären försöker ta dem och bombar dem ständigt