Första avsnittet av HBO-serien Silicon Valley inleds med en scen från en överdådig men ändå pinsamt avslagen hemma-fest i en stor villa någonstans i IT-området med samma namn som tv-serien, söder om San Francisco. Inhyrda hårdrocksrapparen Kid Rock har just spelat för en gles publik på bakgården, då festvärden tar över mikrofonen:
”Det stämmer att vi revolutionerar digitala medier, men viktigast av allt är att vi gör världen till en bättre plats genom att skapa eleganta hierarkier för maximerad kod-återanvändning och töjbarhet.”
Sällan har det självgoda tunnelseende som finns på många håll i den amerikanska IT-branschens sammanfattats så träffande som i denna mestadels intetsägande teknolekt-ramsa. Den verklighet som Mike Judges IT-satir-serie driver med ligger inte långt därifrån. Vilket förstås är tragiskt för en region med en lång historia av socialt engagemang, på både lokal och global nivå. Parat med IT-världens skarpaste hjärnor borde denna historia göra att merparten av nyskapandet där gynnar alla grupper som lever på stadens kullar, och bortom dem. Men istället tycks fokus ofta ligga på att skapa tjänster åt de som redan är priviligierade.
Utestängande elitism
San Francisco 2015 befinner sig inte bara tidsmässigt långt från dess Summer of Love. Visst luktar det fortfarande marijuana här och var i staden, som fortsatt är USA:s hbtq-mecka. Men det inkluderande vänsterpatos som länge präglade The City by The Bay har till stor del förbytts till en utestängande elitism – där de som inte har råd med landets högsta hyror har svårt att få delta. Stadsdelar som det traditionellt latinamerikanska arbetarområdet Mission District har gentrifierats i en rasande fart, och det var också där som Googlebuss-protesterna började äga rum i slutet av 2013.
Många var trötta på att pendelbussar för de anställda på sökjätten och andra IT-giganter i Silicon Valley använde stadens busshållplatser och annan infrastruktur gratis, vilket upprätthåller gentrifieringen. Utöver att bli en symbol för dagens San Francisco kom protesterna att ringa in urban ojämlikhet i hela västvärlden. Sedan dess har relationen mellan det ”gamla” och ”nya” San Francisco försämrats, där en bitterhet sipprar ut. Aktivister, konstnärer, musiker och andra klassiska San Francisco-grupper har svårt att stanna. Det är billigare i Oakland på andra sidan vattnet. Eller så lämnar de Bay Area.
En ny stad har vuxit fram, vars bismak av egoism inte kan döljas av cannabis, ekologiska grönsaker, yoga och viktorianska vykortshus. Det är dock alltjämt en stad med ett samvete, där de flestas ideal lutar progressivt och vänsterut, och där man skrattar åt högerkonservativa. Och just därför debatteras de nyrika där på ett sätt som aldrig skulle vara fallet i exempelvis Los Angeles, där kontrasten mellan Beverly Hills och Skid Row är stadens grundpersonlighet.
Därför är det heller inte så förvånande att det i Googlebuss-protesternas kölvatten har växt fram en medelväg i San Francisco, som påminner om att kombinationen av hippies och IT-teknik är fruktbar, och att den en gång odlade fram Steve Jobs. Trenden kallas ”tech for good” och är ett favoritsamtalsämne på lunchställen i Silicon Valley. Att teknikföretag tar socialt ansvar är visserligen inget nytt, där det San Francisco-baserade ”IT-till-behövande”-nätverket TechSoup – som grundades 1987 – är ett bra exempel. Och hos många teknikjättar är filantropi del av kärnverksamheten. Men nytrenden är viktig som kontrast till alla unga IT-entreprenörer i San Francisco som vänder blicken mot Wall Street, bort från utmaningarna på hemmaplan.
En destination för hemlösa
Bland dessa problem är hemlösheten det mest märkbara, där nivåerna kan tyckas nästan epidemiska för en förstagångsbesökare. I själva verket har staden varit destination för hemlösa från hela USA i flera decennier. Men på sistone har situationen förvärrats, delvis på grund av den stora bostadsbristen.
Utanför kontoren i startup-företag-distriktet SoMA ligger hemlösa på rad. Det fick Rose Broome nog av en vinternatt, då hon gick förbi en kvinna i sovsäck.
– Jag undrade varför jag kunde använda min telefon att beställa mat och skjuts, men inte göra något med den för att hjälpa henne exakt i det ögonblicket. Det var då som jag bestämde mig för att skapa något som skulle kunna få henne och andra som hon att komma på fötter.
Rose Broome berättade om sina tankar för sin vän Zac Witte, som byggde en prototyp till en donationssajt. Snart hade de grunden färdig till HandUp, en plattform som låter människor dela med sig direkt till andra i nöd och samtidigt få ta del av dessas historier – och framsteg.
Rose Broomes bakgrund som operativ chef på motivationsspelföretaget SuperBetter Labs, och innan dess som datamanager på Barack Obamas presidentkampanj 2008, kom väl till pass. Hon hade god erfarenhet av hur IT kan användas för att uppnå verkliga samhällsförändringar.
– Vårt mål var att bygga en lösning för det ögonblick som uppstår när en person känner medlidande med någon den möter på gatan som är i behov av hjälp. Vi hade ingen aning om hur mycket det här kunde växa, och vi hade inte kunnat föreställa oss att vara där vi är idag.
Har hjälpt över 500 hemlösa
Hittills har HandUp möjliggjort hjälp till över 510 hemlösa och andra i San Francisco som lider av fattigdom, nått till 1623 insamlingsmål, expanderat till 16 ideella organisationer över USA och sammanlagt dragit in nästan sex miljoner kronor i donationer. Och parallellt med utvecklingen av HandUp har Rose Broome fått en mer nyanserad bild av de som arbetar med IT i San Francisco. Att merparten av dem inte bryr sig om sin stad är en kliché, menar hon.
– Jag vet nu att många i IT-branschen här faktiskt är genuint oroade över de förändringar som sker omkring dem. Det visas inte minst av alla pågående satsningar på att lära ut hur man kan göra skillnad. Bara förra veckan samlades över 700 personer i ett stadshusliknande möte för att diskutera just hemlösheten i San Francisco och potentiella lösningar på situationen. De som deltog var allt från aktivister till teknologer, lokalpolitiker och personer som är hemlösa.
Ett nav i ”tech for good”-sektorn är företagsinkubatorn Tumml, som har huserat HandUp liksom runt 20 andra startup-företag som på olika sätt arbetar med att lösa urbana problem. Tumml startades av Julie Lein och Clara Brenner efter att de träffats på MIT. Julie hade innan dess arbetat med politik och Revolution Foods, som bistår skolbarn med nyttig mat, och Clara hade arbetat med hållbarhet och Fundrise, en plattform för crowdinvestering av fastigheter.
– Då vi båda hade erfarenhet av företag inriktade på urban förändring tyckte vi att det var märkligt att inte fler startups sysslade med problem i städer, berättar Julie Lein och fortsätter:
– Det var så idén föddes till Tumml, en accelerator med målet att både ekonomiskt och genom mentorskap möjliggöra för entreprenörer och företag att lösa städers dilemman.
Sedan starten av Tumml har inkubatorn hjälpt över 65 entreprenörer från 23 startups och skapat hundratals lokala jobb. Därtill har Tumml hållit fast vid San Franciscos mångfald, som delvis har upplösts av det överflöd av vita män som befolkar IT-branschen. Julie Lein är stolt:
– Av de företag som vi stödjer har 82 procent en kvinna eller icke-vit person som grundare eller medgrundare, en statistik som är viktig för att våra företag verkligen ska vara till för alla.
Crowdsourcing för sjukvård
Och startups för de flesta tänkbara fält, för att gynna flest möjliga, har onekligen vuxit fram ur den grogrund som Tumml utgör i San Franciscos prunkande entreprenörsmylla. Utöver HandUp finns där till exempel även Work Hands (tjänst som underlättar för byggarbetare och hantverkare att hitta jobb), Simpolfy (plattform som förenklar politik och håller lokalpolitiker ansvariga för sina områden) och Neighborly (erbjuder sätt för folk att investera direkt i de platser och lokala projekt som de bryr sig om).
Och Tumml-familjen är knappast ensam. Över hela San Francisco och Silicon Valley växer det fram startups med empatiskt perspektiv. Som Watsi, en crowdsourcing-tjänst för sjukvård i tredje världen. Dess grundare Chase Adam är säker på att Googlebuss-protesterna har fått IT-jättarna att investera mer i lokala ideella företag, men tror att ”tech for good” ändå skulle ha varit påtagligt, inte bara i San Francisco.
– Det har alltid funnits organisationer som arbetar för att lösa samhällsproblem, och nu kan de använda sig av IT-teknik. Det är en naturlig utveckling, som inte alls är unik för vår stad.
Unikt i USA är dock det sätt som San Francisco har gått från landets största inkluderande vänsterstad till en allt mer exkluderande borg för IT-branschen. Men Rose Broome är fast övertygad om att stadens klassiska värden kommer att överleva och återfödas. Det har arbetet med HandUp visat henne. När jag frågar henne om San Franciscos framtid är hon hoppfull.
– Detta har alltid varit en plats som har dragit till sig förnyare, drömmare och personer som skapar förändring, oberoende av vilket område det gäller. Visst är staden drastiskt förändrad, men viljan att låta det här vara en plats för alla, kvarstår i allra högsta grad. Dessutom har jag sett ett förnyat engagemang för att hjälpa andra i nöd. Det kommer alltid att vara en del av oss här.
