Idag har bara en handfull patienter besökt den lilafärgade bussen, som står parkerad på en stor parkering nära Istanbuls största busstation. Det är en väderkänslig verksamhet. När det inte öser ner ute timmar i sträck brukar VetBüs ha omkring hundra fyrbenta besökare en vanlig dag. I Istanbul har katterna och hundarna en självklar plats: på en biljettautomat i tunnelbanan, på bardisken eller i soffan på caféet. 

Men samtidigt lever de ganska hårda liv, förklarar veterinären Yousef över telefon. När Dagens ETC oanmält dyker upp till VetBüs finns det ingen i personalen på plats som talar tillräckligt bra engelska för att förklara detaljerna om hur djuren tas om hand.

– Vi vaccinerar och behandlar mindre skador i bussen. De vanligaste skadorna är olika slags sår som måste behandlas, och för katter är det också fallskador. De kanske har hoppat upp på någonting högt, eller klättrat i träd, och sedan ramlat. 

Akut telefonnummer

Om något djur skulle vara för illa skadat för att bara vårdas i bussen och sedan släppas ut igen så kan det köras till ett av de sju hem som finns i staden med omnejd. Dessa har kapacitet för mellan tolv och 1448 djur. Medan vissa hem är för tillfälligt skadade djur, är några av dem för djur som har särskilda behov och inte klarar sig på gatorna. 

– Det är för gamla djur, eller djur som är blinda eller amputerade, säger Yousef. 

VetBüs bistår också med adoptioner av valpar de hittar.

Bussen är inredd som ett djursjukhus i miniatyr och har rullat på Istanbuls gator i nästan tio år. På dess ena sida står numret 153. Det är direktnumret om någon ser ett djur som behöver akut hjälp, och går att ringa dygnet runt alla dagar i veckan. Veterinärerna turas om att ha jour.

– Varje vecka åker VetBüs till olika platser. Vi jobbar i 39 olika distrikt i kommunen. Folk kan ringa och säga att ”ni måste åka hit och hjälpa djur här”. De har koll på djuren i sitt område och tar hand om dem, säger Yousef.

Viktigt att vaccinera

Veckan som Dagens ETC är på besök har det bara blivit två dagar ute på stan, eftersom bussen har varit trasig. VetBüs chaufför Kadir Erdogmus visar runt med kroppsspråk och bruten engelska.

– Här behandlar veterinärerna djuren, och här är vaccinsprutor, säger han och pekar på några inbyggda burar mittemot behandlingsbordet. 

Där får katter eller små hundar ibland finna sig att bli instängda, om de måste till ett av behandlingshemmen för en period. 

Bland annat vaccineras hundarna och katterna för rabies och olika parasiter, vilket är lika mycket för deras som för människornas skull. Hittills i år har 53 000 djur vaccinerats. Totalt finns det drygt 270 000 chippade och steriliserade djur på Istanbuls gator. Men den verkliga siffran är flerdubbelt så hög, uppskattas det. 

Nere vid Bosporen sitter tre män i övre medelåldern och har precis avslutat sin lunch. Resterna ger de till ett gäng hungriga katter. Att Istanbul är en så katt- och hundvänlig stad går långt tillbaka. Ända till det ottomanska rikets dagar, och kanske även längre än så. Idag är det en del av kulturen i Istanbul: hundarna och katterna är allas och ingens, de bor överallt och ingenstans.

Forskaren Mine Yildirim säger i en intervju med nyhetsbyrån AFP från 2019 att i det ottomanska riket tillhörde gatorna djuren – medan människor bara använde dem som transportsträckor mellan hemmet, marknaden och moskén. Inom islam är det även förbjudet att döda djur om det inte är för mat, och djuren är också i kontakt med Allah – även om de inte talar människospråk.

– De flesta är vänliga och bryr sig om djuren. Men det finns också de som önskar att de inte var så många, säger Yousef. 

Får inte döda

Men att skjuta av de hemlösa djuren – något många europeiska städer gör när en population har blivit för stor – är därför inte ett alternativ. Däremot steriliserar veterinärerna alla djur de kan. 

– Men antalet har varit stabilt i flera år, så det finns många vi aldrig träffar som kan fortsätta fortplanta sig, säger Yousef. 

Dagens ETC frågar om någon i bussen vet hur mycket pengar som Istanbuls kommun lägger på de hemlösa djuren varje år. På plats idag är förutom chauffören Kadir Erdogmus de båda veterinärerna Cetin Bostan och Mohammed Can Bolat och Eyüp Soyman, som arbetar som assistent i bussen. Men ingen av dem vet. 

I AFP-artikeln är den exakta siffran också diffus: 2019 sa den dåvarande jordbruksministern Bekir Pakdemirli att regeringen mellan 2009 och 2018 hade skjutit till motsvarande sex miljoner dollar till kommunerna för att ta hand om hemlösa djur. Men hur mycket av kommunernas budget som går till djuren är det svårt att hitta siffror på. 

Pengar inte ett problem

För veterinären Yousef betyder arbetet mycket på ett personligt och känslomässigt plan.

– Jag har jobbat för kommunen i två år nu, och jag har varit veterinär i fyra år. Jag ville bli veterinär för att jag bryr mig om och tycker om djur. Att jobba för kommunen är positivt: vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, men kommunen har pengar – det är inte något problem för oss att behandla djuren eller ge dem vad de behöver, säger han. 

Utanför bussen har veterinären Mohammed Can Bolat fått syn på en eventuell patient. En stor svart hund lunkar över gatan i regnet. Han visar sig må prima, men han får sig lite mat – något som också ingår i uppdraget, även om Istanbuls hundar snarare har problem med övervikt än det motsatta. Mohammed Can Bolat häller ut klibbiga brungrå bitar direkt på marken och busar lite.

Sedan är det dags att inse att det inte blir så mycket mer att göra idag, regnet fortsätter strila ner. När Dagens ETC frågar vart de ska nästa vecka, rycker den lilla gruppen unisont på axlarna. Det beror på var djuren behöver dem.