Azerbajdzjan gör historiska territoriella anspråk på Armenien. En anledning är att det bott azerbajdzjaner där tidigare. De flydde alla under 1990-talets krig.
Bild: Rasmus Canbäck
Dagens ETC
Konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan verkar aldrig få ett slut. De senaste veckorna har skottlossningarna fortsatt och mycket pekar på att Israels allierade Azerbajdzjan förbereder sig för nytt krig.
Dagens ETC har träffat flyktingar från Nagorno-Karabach.
– Vi hade kalasjnikovs, de hade israeliska vapen, säger Karen som stred i Nagorno-Karabach.
Knogarna blir vita av mjölet som Lilit sprider över händerna och degklumpen. Hon plattar vant ut knutet så att det blir runt innan hon tar en näve örter som hon lägger i brödet. Hon fyller degen rikligt med örterna innan hon viker kanterna och sluter brödet runt örterna.
– Det är 13 sorters örter och lökar just nu. För jengalav hats brukar vi ha uppemot 30. Det mesta går att hitta här i Armenien, men hemma i Artsach var det annorlunda. Där fanns örterna överallt, säger Lilit.
Hon är flykting från Nagorno-Karabach. Eller Arstach som de säger på armeniska. Det har gått sju månader sedan hon och hennes man, tillsammans med de fem barnen, tvingades på flykt efter en azerbajdzjansk offensiv. Armenien, liksom EU-parlamentet, kallar det för en etnisk rensning. Azerbajdzjan menar att de kunde stanna kvar.
Åtta kvar av 140 000
Siffran kanske talar för sig själv. Av över 140 000 armenier som bodde i den omtvistade regionen tidigare så bor det endast kvar åtta personer i dag. De anses vara de mest utstötta. Sådana med mental ohälsa eller personer med alkoholproblem som vägrade att lämna, och som inte ens Röda korset kunde övertyga.
– Det har varit tufft här i Armenien. Vi får det trots allt att gå ihop. Det beror bara på att vi kan göra jengalav hats och sälja dem här i Armenien, menar Lilit.
Jengalav hats är det traditionella brödknytet från Nagorno-Karabach. Det är känt för att bestå av mängder med vildvuxna örter och lökar som tillsammans bildar olika smaker. Det sägs kunna ta en livstid för att hitta den perfekta balansen mellan de skarpa lökarna och den beska skogskoriandern.
Fanns inget att sätta emot
Hennes make Karen var, liksom så många andra män, yrkessoldat i Nagorno-Karabach. Armén var den största arbetsgivaren i den lilla omtvistade regionen som formellt tillhörde Azerbajdzjan. Utfallet av de FN-stödda fredsförhandlingarna var armeniernas hopp på att en gång få rösta om sitt eget öde, men så blev det inte.
Istället tvingades hela den armeniska befolkningen på flykt när den slutgiltiga azerbajdzjanska offensiven genomfördes i september i fjol. Efter nio månader av blockad och brist på mat så fanns det inget att sätta emot det militärt överlägsna Azerbajdzjan.
– Vi var tvungna att ge upp efter bara ett dygn. Det var uppenbart från början att vi aldrig skulle orka stå emot. Vi känner våra berg, men de var helt överlägsna. Vi hade kalisjnikovs, de hade israeliska vapen, säger Karen.
Närheten till ärkefiende
Kanske är det Azerbajdzjans geopolitiska läge i kombination med landets naturresurser som gjort landet till Israels mest lojala allierade, jämte USA. Israels ärkefiende Iran ligger strax söder om Azerbajdzjan och Israel har stort behov av olja. I utbyte mot subventionerad råolja så får Azerbajdzjan köpa högteknologisk utrustning. För 2023 beräknas den azerbajdzjanska oljan uppgå till 40 procent av Israels konsumtion.
Azerbajdzjan ansågs 2022 av Stockholm international peace research institute (Sipri) ha åttonde högst militäruppgifter i världen, i förhållande till BNP. Sedan dess har landets militärbudget, till viss del drivet av inflation och ökade priser, utökats med nästan 40 procent. Det är trots att landets president Ilham Alijev återkommande sagt att kriget i Nagorno-Karabach är över.
Fyrdubblade vapenleveranser
År 2022 gick dessutom 69 procent av militärutgifterna till Israel. Faktum är att en ökning i militärtransporter från Israel till Azerbajdzjan visat sig vara en av de starkaste indikatorerna på att Azerbajdzjan förbereder sig för nytt krig.
Avi Scharf, israelisk journalist och före detta chefredaktör för den välrenommerade tidningen Haaretz, har sedan 2016 kartlagt vapentransporterna till Azerbajdzjan. Indikatorerna är tydliga. Inför Azerbajdzjans anfallskrig mot Nagorno-Karabach hösten 2020 så fyrdubblades vapenleveranserna från Israel. Liknande mönster sågs inför invasionen av Armenien hösten 2022 och den slutgiltiga så kallade militäroperationen mot Nagorno-Karabach i september 2023.
Använt israeliska klusterbomber
Amnesty International har pekat ut att Azerbajdzjan använt israeliska klusterbomber mot Nagorno-Karabach. Varken Azerbajdzjan eller Armenien, och för den delen inte heller Nagorno-Karabachs förra de facto-regering, har undertecknat FN-konventionerna som förbjuder användningen av klusterbomber.
Det rör sig om allt från handeldvapen till mer högteknologiska system.
Krigsexperten Martin Hansson som leder podcasten Eld & rörelse har länge följt konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan. Han menar att Azerbajdzjans inköp av israeliska vapen varit betydande för kriget.
– Inköpen är i regel hemlighetsstämplande, men man har kunnat fånga många av sakerna på bild under krigen som varit. Generellt verkar det vara att man säljer system över hela vapenspektrumet. Det rör sig om allt från handeldvapen till mer högteknologiska system, bland annat kamikazedrönare som användes för att angripa luftvärn som agerade i samverkan med turkiska drönare. Israel har även sålt raketbatterisystem och uppgraderingssystem för ryska stridsvagnar av modell T-72, säger Martin Hansson.
Vad har det inneburit för kriget?
– Armenien i allmänhet och de separatistiska trupperna i Nagorno-Karabach i synnerhet använde sig av föråldrad utrustning från kalla kriget. Vapeninköpen från Israel har givit Azerbajdzjan en teknologisk överlägsenhet som tydligt varit svårt att stå emot, säger Martin Hansson.
Dessutom saknar Israel vapenexportlagstiftning som liknar den i EU och USA. Det innebär att vapenexport, enligt den israeliska organisationen Yanshoof, endast regleras av om ett land är en vän eller fiende, och inte huruvida vapnen används för krigföring eller försvarssystem. Det är därför enkelt för krigförande länder att köpa högteknologiska vapen från Israel.
Skottlossningarna upphör
Den 24 april var det minnesdag för folkmordet mot armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker. Det var 109 år sedan som folkmordet mot minoriteterna i det Osmanska riket.
Det har varit en klyfta i relationen mellan Armenien och Israel. Den senare har, trots dess ställning som överlevare från Förintelsen, inte erkänt det armeniska folkmordet. Tvärtom så verkar Israel ha valt relationen med Azerbajdzjan framför gemenskapen som en god relation med Armenien kunde ha inneburit.
När Dagens ETC är på plats i Armenien genomför Iran samtidigt sin hämndaktion mot Israel. Dagarna som kommer följs av skarpa uttalanden från den iranska regimen mot Israel och dess allierade. Luftrummet mellan Azerbajdzjan och Iran stängs ner, och Irans regering anklagar grannlandet i norr för att vara Israelvänligt. Från Azerbajdzjans territorium anses Israel kunna ha signalspaningsutrustning mot Iran.
Med spänningarna mellan Iran och Israel så upphör plötsligt skottlossningarna längs den armenisk-azerbajdzjanska gränsen. De har pågått i över en vecka och många är oroliga för att kriget är på väg tillbaka till södra Kaukasien. Irans hot verkar dock ha fått Azerbajdzjans uppmärksamhet att vända sig söderut i stället för mot Armenien.
Den som tror att det inte blir krig igen, den tror fel.
Försöker bara överleva
Minnen från de senaste årens krig är påtagliga hos Lilit och Karen. I sitt lilla kafé försöker de att tänka på annat och få ekonomin att gå ihop.
– Artsach är förlorat och den som tror att det inte blir krig igen, den tror fel, menar Karen.
Hans fru lägger brödknytet på det varma järnet. Vant vänder hon det så att det får en jämn stekyta.
– Traditionen att göra jengalav hats får vi i alla fall inte bryta. Vi måste försöka fortsätta våra liv och för varje år växer skogsörterna igen, säger hon.