Aktivisterna har stoppat trafiken och lagt sig raklånga på vägen framför byggnaden för att simulera att de är döda eller döende. En man med megafon räknar från ett till 189, hur många dagar de israeler som kidnappats av Hamas har befunnit sig på Gazaremsan. 

– Regeringen har övergett dem! Hjälp oss Biden! Stoppa kriget, gör en uppgörelse, ropar demonstranterna.

Bilisterna och cyklisterna väntar tålmodigt på att få åka vidare. Vissa av dem stämmer in i slagorden.

Gisslans öde i centrum

Kriget på Gazaremsan har pågått i sex månader och Israel uppskattas hittills ha dödat över 30 000 palestinier, en överväldigande del av dem civila. Blodsutgjutelsen började med att islamistiska Hamas dödade 700 civila israeler i sitt terrordåd i södra Israel den 7 oktober, då man också kidnappade över 240 människor till Gaza. Mer än hälften av dessa, 129 personer, är fortfarande kvar där och av dessa uppskattas ett hundratal vara i livet. De flesta har israeliskt medborgarskap.

Demonstrationer som denna i Tel Aviv är en vanlig syn. I princip varje dag samlas mindre eller större grupper av israeliska aktivister för att protestera mot regeringens hantering av gisslansituationen. De menar att premiärminister Benjamin Netanyahu inte prioriterat att rädda de kidnappade utan istället har satsat på den militära vedergällningen. Och i takt med att den här kritiken vuxit sig starkare har det höjts allt fler israeliska röster för fred.

Hamas tog hennes kusin

När aktionen vid vägen avrundas får Dagens ETC en pratstund med ett av proteströrelsens mest välkända ansikten. Ifat Kalderon jobbar vanligtvis som stylist, men sedan i oktober har hon varit aktivist nästan på heltid. Hennes kusin Ofer Kalderon är en av de i gisslan.

– Hans dotter tillbringade de sista dagarna nere i tunnlarna med honom innan hon blev frigiven efter 52 dagar. Det var väldigt svårt för henne att ta farväl när hon inte kunde veta om hon någonsin får se sin pappa igen.

Sedan dess, den åttonde veckan av fångenskapen, har ingen annan som återvänt från Gaza kunnat berätta att de sett Ofer. Ifat Kalderon har ingen aning vad som hänt hennes kusin, om han lever eller är död.

Ställde krav på Netanyahu

I januari fick Ifat Kalderon träffa Netanyahu när hans stab arrangerade ett pr-möte med en liten grupp av gisslans anhöriga. Då sa hon till premiärministern att det känns som att han inte försöker få hem resten av de kidnappade, för att han tycker det politiska priset är för högt. 

Netanyahu har gjort vad som helst för att undvika en uppgörelse med Hamas.

– Han svarade mig säkert 20 gånger att jag har missförstått honom. Men jag tror inte på honom. Han har gjort vad som helst för att undvika en uppgörelse med Hamas, för att han tror det kommer försvaga hans stöd.

Netanyahus makt är beroende av stödet från nationalistiska och högerextrema partier han bildat sin nuvarande koalitionsregering med. Den politiska miljön avfärdar dialog med Hamas och förespråkar militär ödeläggelse av Gazaremsan, eftersom man ser en möjlighet att utnyttja kriget för att återta en israelisk kontroll över området – och kanske till och med återetablera de illegala bosättningar som lämnades 2005.

– De spelar ett politiskt spel där man offrar gisslan.

”Så synd om palestinierna”

Det är av den här anledningen kritiker arrangerat demonstrationer framför USA:s exambassad, där man skrikit om amerikansk hjälp för att sätta tryck på Israels makthavare. Och både i protesterna här och på andra ställen har det synts åtskilliga skyltar där man kräver ett slut på kriget helt och hållet.

Många har vaknat upp under de senaste veckorna.

– Vi är fortfarande för få som säger detta. Det är som att folk hamnade i dvala den 7 oktober, kanske för att de hade svårt att greppa allt som hände. Men många har vaknat upp under de senaste veckorna och anslutit ute på gatorna. De har förstått att de måste kräva att kriget stoppas så att vi kan få hem gisslan, säger Ifat Kalderon.

Själv har hon alltid trott på en fredlig lösning på den israelisk-palestinska konflikten, och hon står inte ut med att höra om alla de som dödats på Gazaremsan under de senaste sex månaderna. 

– Jag tycker så synd om palestinierna där. Jag vet inte vad som kommer hända framöver, om sådana som varit gisslan skulle vilja bo granne med Gaza i fortsättningen. Men vi måste få till en lösning efter allt detta. 

Växer upp i en bubbla

Fredsrösterna har alltid varit i minoritet i det israeliska samhället. Det är något som representanter för rörelsen ständigt påpekar när man pratar om hur det ska gå att förverkliga deras visioner. Men under de senaste 18 månaderna har Israel upplevt ovanligt många kriser som gjort att man kunnat känna medvind. 

I Jaffa, den gamla hamnstaden som vuxit ihop med Tel Aviv och har en mixad israelisk och palestinsk befolkning, träffar Dagens ETC fredsaktivisten Eran Nissan. Han leder den progressiva israeliska organisationen Mehazkim som arbetar med fredsdialog. Om några veckor ska han besöka Stockholm för att medverka i panelsamtal om tvåstatslösningen.

Eran Nissan berättar att de israeliska fredsrösterna har flera hinder att överbrygga. Ett sådant är att förmå folk att över huvud taget vilja ta till sig nya perspektiv. Han beskriver det som att israeler växer upp med en enda syn på dem själva och palestinierna, som bygger på ett ”patriotiskt och sionistiskt narrativ”.

– Vi lär oss ingenting om Nakba, katastrofen 1948 när alla palestinier fördrevs. Vi lär oss inte om bosättarnas våld på Västbanken, om försöken som gjorts till att skapa fred eller om de moderata ledarna på den palestinska sidan. Det handlar om en medveten kontroll av berättelsen från skolan, till firandet av självständighetsdagen och minnesdagen av Förintelsen, så att man växer upp med bara ett narrativ.  

Hans palestinska vänner och kollegor har berättat hur de vuxit upp på motsvarande sätt, i en bubbla där de fått ta del av bara en enda berättelse. Eran Nissan lyckades slita sig loss från den här bubblan när han tjänstgjorde i de israeliska specialstyrkorna på den ockuperade Västbanken. Där genomförde han upprepade gånger räder i palestinska bostäder.

– Jag hade fått lära mig att palestinierna är våra fiender, att de är maskerade män som vill mörda oss alla. Men 99 procent av gångerna träffade jag helt vanliga människor. 

Utnyttjas av högerpopulister

Sedan han lämnade armén 2013 har Eran Nissan jobbat i olika fredsorganisationer. Han räknar upp tre utmaningar som gjort det svårt att sprida sina idéer till fler landsmän.

– Israeler växer upp med berättelser om trauma och existentiella hot mot staten Israel och det judiska folket. Du kan jämföra vårt psyke med ett glas vatten med sandkorn i, där sandkornen representerar historiska pogromer, Förintelsen, antisemitism och terrorattacker. När det är lugnt en period lägger sig kornen på botten och man kan se saker klarare, men så fort något händer rörs de upp igen.  

Det här psyket utnyttjas av israeliska högerpopulister, men är också något konkret som går i arv från en generation till den andra. På motsvarande sätt, har han funnit, har känslan av förnedring gått i arv hos de ockuperade eller fördrivna palestinska generationerna. 

– En andra utmaning vi har är problemet med judisk överhöghet, som finns inbakat i vår kultur. I stora delar av sionismen finns det en uppfattning om att judar är mer värda än icke-judar, säger Eran Nissan.

Den tredje utmaningen handlar om de politiska strukturerna i Israel. I många år har det funnits ett marginaliserat ”apartheidläger” vars företrädare vill införa en helt och hållet judisk stat utifrån den religiösa betydelsen, där icke-judar inte har samma rättigheter. 

Enklare att prata om fred

Apartheidlägret har vuxit i styrka den senaste tiden. Ännu mer så sedan Netanyahu bildade regering med dess extremistpartier i slutet av 2022. 

Men det som hänt de senaste 18 månaderna är att folk har kopplat samman den här bakgrunden med regeringens djupt kritiserade försök att ta kontrollen över rättsväsendet och medierna, genom auktoritära lagändringar. Protesterna mot detta har gjort att ett tredje, tidigare marginaliserat läger, de som eftersträvar fred och samexistens med palestinierna, har vuxit.

– Under mina första åtta år som fredsaktivist var det väldigt svårt att föra samtal om fred, men den senaste tiden har det inte varit det. Och jag tror att det som hände den 7 oktober ännu mer har skakat om många israelers grundläggande uppfattningar, så att det nu börjar råda konsensus om att vi inte längre kan behålla ockupationen.

Kriget på Gazaremsan skapar ett stort och viktigt aber i sammanhanget. För hur ska palestinierna där med enkelhet kunna möta och bygga fred med den israeliska sidan, efter alla dödsoffer? Eran Nissan håller med, men påminner också om att det finns tidigare historiska exempel på att mörka stunder med trauman kan skapa positiv förändring.

– Det gör att det är vårt uppdrag att se till att det här kriget blir det allra sista.