– Vad är man ens kapabel att säga nu? Allt är bara så väldigt sorgligt och smärtsamt, säger hon. 

Hon flyttade till Israel som en av många judiska volontärer efter sexdagarskriget 1967, från Sydafrika där hon föddes och växte upp som aktiv i anti-apartheidrörelsen. 

Under de första 35 åren i landet var hon inte speciellt insatt i frågan kring ockupationen av Palestina, utan drev en pr-byrå i Tel-Aviv. Men en vårdag 2002 förändrades allt. Hennes son David, som nyligen blivit inkallad i den israeliska militären, sköts till döds av en palestinsk krypskytt vid en vägspärr.  

– Det går inte att beskriva känslan när man förlorar ett barn. Men jag minns min första kommentar: ni får inte hämnas i min sons namn, sa Robi Damelin när Dagens ETC intervjuade henne för ett år sedan. 

Hon gick med i organisationen Parents Circle och vände sorgen efter tragedin med sin mördade son till något hoppfullt och konstruktivt. 

Parents Circle har funnits sedan 1995 och består idag av runt 700 familjer, där alla har nära anhöriga som dödats, på båda sidor av konflikten. De föreläser och berättar sina personliga historier för skolelever, politiker, media och många andra. Ingen som hör deras vittnesmål och berättelser kan undgå att bli drabbade på djupet. 

– Det är många fler palestinier än israeler, vilket är logiskt eftersom många fler palestinier blivit dödade också. Även om det just i detta nu ser annorlunda ut, säger Robi Damelin på telefon under onsdagen, fem dagar efter den besinningslösa terrorattacken från Hamas mot Israel, och medan bomberna nu åter regnar ner över Gaza. 

Totalt har över 2 100 människor dödats under de senaste dygnen, på båda sidor, enligt AP på onsdagseftermiddagen. 

– Att bevittna allt det här våldet och att oroa sig för hur många fler människor som kommer att dö, det är oerhört skrämmande. Men det betyder dock inte att vi ger upp vårt arbete inom Parents Circle, säger hon.  

Hur är situationen hos dig i Jaffa just nu? 

– Det är helt folktomt här, gatorna är nästan helt öde. Vi hör åtskilliga flyglarm för raketer, men det är ingenting jämfört med hur det är nere i södra Israel. Det är totalt hjärtskärande och jag frågar mig själv vad vi gör mot våra barn. Om du tänker på de barn som växt upp på de här kibbutzerna och som nu sitter i skyddsrum, vilka blir de som vuxna och hur traumatiserade blir de? Och tänk på alla barnen i Gaza och deras mödrar, som flyr iväg utan att ha någonstans att ta skydd nu. Och mödrarna och barnen i Sderot, Ashkelon och Ashdod, som lever konstant bara 15 sekunder ifrån ett skyddsrum. Vilka är det som lider mest, jo kvinnor och barn. 

Robi Damelins röst skär sig när hon fortsätter berätta om sin nära vän Vivian Silver som bodde på kibbutzen Be’eri, ett par kilometer från gränsen till Gaza, där över 100 människor dödades i en regelrätt massaker av Hamas på lördagsmorgonen.  

– Jag kan inte släppa det faktum att min väldigt kära vän Vivian Silver, är tagen som gisslan just nu. Den här kvinnan har tillbringat kanske 20 år av sitt liv som fredsarbetare. Jag ber till Gud att hon ska klara sig, säger hon.

Vivian Silver är en känd kanadensisk-israelisk fredsaktivist, som bland annat har suttit i styrelsen för människorättsorganisationen B’Tselem och aktivt arbetat mot ockupationen och med hjälp för palestinska flyktingar. 

Enligt en rad medier är hon spårlöst försvunnen sedan lördag förmiddag och hennes son Yonatan uppger att det inte finns några uppgifter om vad som hänt. 

– Vi har inte hört något från min mamma sen i lördags. Ingen vet om hon har kidnappats till Gaza, även om mycket tyder på det, men hittills har vi inte fått det bekräftat, säger han till Middle East Eye. 

– Det var över hundra personer som dödades på kibbutzen i Be’eeri. Och alla de har varsin familj. Jag vet hur det känns, jag har också förlorat ett barn, säger Robi Damelin. 

Hur ser du på situationen i stort? 

– Det enda jag vet säkert är att det inte finns någon poäng med att tala om hämnd. Ingenting vi gör kommer lyckas få alla de här människorna tillbaka igen. Inget som Israel gör kan få de 260 ungdomarna som dödades på musikfestivalen att leva igen. Du får inte fred genom krig. På något sätt måste vi förändras, och vi måste lära våra barn att känna varandra och att förstå mänsklighet. 

Du har tillbringat en betydande del av ditt liv med att jobba för fred och försoning. När något sånt här obeskrivligt vedervärdigt händer, hur gör du för att inte bara ge upp allt hop och falla in i hat? 

– Om vi ger upp så kommer ju bara ondskan att vinna. Hämnd kan aldrig vara svaret. De kriminella som skapade den här situationen sitter säkra i sina bunkrar nu, med mat och vatten, samtidigt som två miljoner civila i Gaza flyr i desperation. Jag är så ledsen, och så full av medlidande för alla som drabbas av detta. Men om du är del av en grupp som Parents Circle, som jag är med i, då kommer du aldrig ge upp. 

Vad gör ni konkret i organisationen nu? 

– Vi har haft många samtal på Zoom, eftersom Västbanken är helt stängd och det inte går att röra sig därifrån. Det är otroligt smärtsamt. Alla ser ju och följer allt som sker, och när du har byggt det förtroendet och tilliten som vi har gjort emellan oss alla, då delar vi också på varandras smärta. 

Vissa menar att Hamas attack var rättfärdigad som vedergällning för många decennier av ockupation och förtryck från Israels sida. Har du någon förståelse för det resonemanget? 

– Jag ser aldrig våld som försvarbart. Oavsett om det kommer från Israel eller Palestina så finns det inget rättfärdigande med våld. Jag kan inte försvara våldet från bosättarna, lika lite som jag kan försvara våldet nu. 

Här i Sverige har den stora majoriteten gett sitt stöd till Israel, efter Hamas attack i lördags. Men samtidigt är det många som menar att ockupationen glöms bort i bevakningen. Hur tänker du, är det möjligt att både fördöma Hamas och samtidigt kunna stödja den palestinska saken? 

– Oh ja. Och jag stör mig på den här tendensen hos folk som sitter utanför i andra länder och måste välja sida. De spär bara på hatet mellan judar och muslimer. Om du inte arbetar för en fredlig lösning så håll dig borta! Lämna oss i fred om du inte vill vara del av lösningen. 

Hur ser du på chansen att någonsin hitta ett slut på den här konflikten? 

– Det finns så mycket smärta. Men när folk verkligen lyssnar på varandras historier, från båda sidor, så tror jag att det kan skapa en förändring. Hopp kan vara en viktig del av lösningen. Vi är inte naiva idioter som tror att alla bara kommer vakna upp en morgon och vilja leva i fred, men vi tror genuint att vi kan lära oss massor av att lyssna på varandra och att det kan skapa lösningar.