Kvällen innan hade Kibbutz Nirim, kollektivboendet i södra Israel där han och hans fru byggde sitt nya hus för ett år sedan, firat 77-årsdagen sedan den grundades.
På den idylliska kibbutzen med låga vita stenhus gömda bakom palmträden bodde drygt 400 personer som odlat jordnötter, sötpotatis och många olika grönsaker på marker som når nästan hela vägen fram till muren mot Gaza, bara en dryg kilometer bort.
”Hörde plötsligt skottlossning”
Avi Dabushs båda småbarn var också med på festen, men när fredagskvällen började nalkas ville de gärna åka hem till sin mamma i en annan by en bit bort.
– Det var, såklart, en välsignelse att de inte var kvar. Men jag var med min fru och hennes två barn nu istället, säger Avi Dabush.
– Ett par minuter senare hörde vi plötsligt skottlossning, berättar han.
Det har gått fem dygn efter Hamas brutala massaker på hundratals civila israeler och han är fortfarande uppenbart skärrad och omtumlad när han berättar vidare.
– Jag rusade ut, stängde alla fönster, tog med mig våra mobiltelefoner, en laddare och vatten och sprang till skyddsrummet. Efter fem minuter hörde vi skrik på arabiska utanför. De var precis vid fönstret till skyddsrummet och vårt hus. Sedan startade det. Du vet, åtta timmar av fruktansvärda saker och rop på hjälp, medan vi inte kunde göra någonting alls. De brände ner husen, med små barn, till och med bebisar i, och försökte slå in dörrarna på våra hus.
Evakuerades till Eilat
Det dröjde åtta timmar innan israeliska armén till slut kom dit, och gick igenom hus efter hus för att säkerställa att inga terrorister fanns kvar.
Därefter blev Avi Dabush och hans familj flyttade till nya skyddsrum ett par gånger innan de vid två på natten plötsligt blev tillsagda att åka med en buss som skulle gå till Eilat, turistorten vid Röda havet i sydöstra Israel.
– Vi hade typ en kvart på oss att springa och hämta alla våra saker och packa med oss dem, berättar han.
– De hade förstört alla våra bilar, våra hus och massor av våra saker på kibbutzen.
Nu är han med sina barn i Eilat och tar del av alla hemska nyheter från nära och kära.
– Det är många vänner, familjer, barn som gick i mina barns klass och deras lärare som har dödats eller blivit kidnappade.
I just Kibbutz Nirim var det fyra personer som dödades och ytterligare fyra som kidnappades.
– Det låter nästan dråpligt, men det är inte så många. I grannkibbutzen Nir Oz, några kilometer bort, mördades runt 30 personer och 75 är försvunna. Det är fruktansvärt. Många av dem som mördades och kidnappats var vänner till mig, från Ofaqim, Kfar Aza, Be’eri och Sderot.
Stänger för dialog med Hamas
Avi Dabush är chef på människorättsorganisationen Rabbis for human rights. Han har i hela sitt vuxna liv varit engagerad, från början som klimataktivist men sedan mycket länge också i kampen för fred och mot den folkrättsvidriga ockupationen av Palestina, inte minst som tongivande medlem i israeliska vänsterpartiet Meretz.
Han pratar mycket om vikten av att stödja civila i både Gaza och på Västbanken och har tidigare haft inställningen att man ska föra samtal med alla från Hamas till Egypten och Palestinska myndigheten.
Nu har han ändrat uppfattning.
– Om Hamas väljer att agera som IS så är det inte en organisation vi kan prata med. Vi måste slå ner dem, för vår skull, men också för palestiniernas. Jag har många arabiska vänner både i Israel och Palestina som är helt chockerade och livrädda på grund av Hamas, säger Avi Dabush.
”Oroad över det som sker i Gaza”
– Men jag är samtidigt väldigt oroad över det som sker i Gaza. Att bara sätta in massiv kraft mot Gaza är fel väg att gå, utan något specifikt uppdrag och utan omtanke över civila liv. Jag tror det är väldigt fel. Det är dåligt ur moraliska och människorättsliga aspekter, men också för vår egen skull. Jag vill inte se en till generation växa upp med det hat som vi har sett. Det var vedervärdigt det som skedde och det är främst deras eget ansvar, men vi måste också hjälpa folket i Gaza att gå i andra riktningar. De är ju våra grannar.
Han fortsätter beskriva vad som behöver göras och tar upp vikten av stöd till palestinierna på den ockuperade Västbanken.
– Vi hör mer och mer om judiska terrorattacker mot palestinier. Än en gång, det är moraliskt förkastligt, men det är också dåligt för alla som vill ha någon fred och säkerhet i regionen. Jag hoppas att det kan komma något gott ur detta, men självklart är vi fortfarande chockade och försöker mest komma underfund med hur vi ska fortsätta leva dag för dag. Så jag har inga bra lösningar, säger Avi Dabush.
– Det är viktigt för mig att säga att Hamas är fienden och att vi ska radera dem och utrota dem. Men medborgarna i Gaza och på Västbanken är inte våra fiender.
Många av dem som bor i kibbutzerna och byarna som Hamas attackerade i lördags är fredsaktivister och människorättskämpar som stått på palestiniernas sida. Hur ser du på det?
– Jag är inte naiv. Hamas är emot fred. De är emot att vi ska leva tillsammans och samexistera. Det är ingen överraskning. Och de är anti-judiska, anti-sionistiska och anti-israeliska, så bara för att vi är fredsaktivister eller människorättsaktivister tror jag inte att Hamas ser oss på något annat sätt. Och om de gör det vore det ju bara ännu värre.
Israeliske journalisten Eitan Neshin skriver i Haaretz, och Naomi Klein i The Guardian, om hur vissa inom vänstern har problem med att fördöma Hamas terrorattacker ordentligt, under förklädnad av ett stöd för den palestinska saken. Har du sett mycket av det?
– Sanningen är att jag försöker undvika floden av nyheter och tyckande just nu. Men självklart. Om det finns folk som fortfarande stödjer Hamas efter den här fruktansvärda katastrofen, en slags nynazistisk attack, så är det skamligt. Då är de inte människorättsaktivister utan väljer en sida.
Hur ser du på den israeliska militära strategin med massbombning över Gaza just nu?
– Jag kan inte förstå det. Om uppdraget är att förgöra Hamas så är det något vi måste göra. Men vi måste göra det med ett minimalt antal civila dödsoffer. Om uppdraget bara är att ta hämnd och att skada folket i Gaza så mycket vi kan, då är det väldigt illa, både moraliskt och för våra egna intressen.
Hur ska Hamas kunna förgöras utan blodspillan från tusentals civila Gaza-bor?
– Det är en fråga som våra ledande militärer ska svara på.
Här i Sverige har regeringen just beslutat att dra in utvecklingsbiståndet till Palestina. Hur ser du på det?
– Om det försvagar Hamas så är det ju bra, men om det istället försvagar civila och den Palestinska myndigheten så är det ju inte bra.
Hur gör du för att hitta hopp i den här situationen?
– Det är en svår fråga. Jag känner verkligen att vi har misslyckats med våra barn. Vi ville inte och de borde inte bli utsatta för den här fruktansvärda verkligheten. Men det är vårt ansvar att de nu kan se att till och med i den här hemska situationen så kan vi resa oss upp. Visst vi är skakiga och ledsna, men också starka. Det finns kraft kvar i livet. Många israeler är upptagna med att hjälpa varandra nu och jag tror att vi kommer att vinna. Mot Hamas, och förhoppningsvis ska vi inte behöva vinna mot Libanon också. Men det viktigaste är inte den militära vinsten utan att vi kan vinna i mänsklighet. Efter många krig, från Yom Kippur till inbördeskriget i USA eller andra världskriget, så har något gott kommit ur det till slut. Tider av fred och diplomatiska överenskommelser. Jag tror att det finns en möjlighet för det.
