De senaste veckorna har spänningarna ökat ytterligare.

– Det finns en risk för att missberäkningar och missförstånd från någon sida kan leda till plötslig upptrappning och en bredare konflikt, säger Kandice Ardiel.

Både från libanesiskt håll, via Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah, och från Israel har tonen skärpts. På marken har konsekvensen varit att attackerna från vardera sida har ökat. Personalen från Unifil måste anpassa sig till den verklighet som råder och vidta alla försiktighetsåtgärder som krävs. En är att så gott som dagligen – ofta mer än en gång – ta skydd från beskjutningen.

– De senaste veckorna har vi observerat en högre intensitet och att attackerna sker längre in i Israel och Libanon, men alla dagar är olika.

Agerar mellanhand

Unifils fredsbevarande styrkor har sedan 1978 patrullerat den så kallade blå linjen. Den sträcker sig mellan Libanon och Israel och är ett slags avskiljande gräns som ingen av parterna får överträda. På så vis – med FN på plats mellan sig – ska lugnet bevaras. Så har det dock inte varit, inte sedan den 7 oktober, när de första missilerna firades av.

Förutom att rent fysiskt patrullera agerar Unifil mellanhand mellan Israel och Libanon eftersom staterna inte pratar direkt med varandra. Unifil har därmed en viktig roll när det kommer till att medla och vidarebefordra meddelanden mellan parterna.

– Det hjälper till att avstyra enskilda situationer och undvika missförstånd som skulle kunna leda till något större, säger Kandice Ardiel.

Men den senaste tiden har olika hårda budskap utväxlats både fram och tillbaka. Något som märkts av på marken i form av allt intensivare eldstrider.

”Inga röda linjer”

Den 20 juni sa Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah i ett tal att om det blir ett fullskaligt krig mellan dem och Israel så kommer ”inga regler och inga röda linjer” att finnas. Hassan Nasrallah sa också, utan närmare specifikation, att de har nya vapen till sitt förfogande.

– Israel vet mycket väl att ingen plats kommer att vara säker från våra missiler och drönare, varnade Nasrallah i det tv-sända talet.

Från israeliskt håll har liknande uttalanden gjorts. I december sa premiärminister Benjamin Netanyahu att ”Beirut kommer bli som Gaza” om det blir ett fullskaligt krig. Nyligen reste Israels försvarsminister Yoav Gallant till USA för möten med bland annat försvarsminister Lloyd Austin och utrikesminister Anthony Blinken.

I samma veva skickade USA ett meddelande till Hizbollah om att de inte kan kontrollera vad Israel gör – om de fortsätter sina attacker mot Israel. Samtidigt som USA varnade för att en eskalering vore förödande för båda sidor skriver Politico att Washington börjar se det som oundvikligt.

– Israel måste göra vad de måste göra, säger en anonym källa på försvarsministeriet till tidningen.

”Inte smart”

En del av målet med Yoav Gallants resa till USA var att diskutera frågan om vapenleveranser efter att Benjamin Netanyahu anklagat USA för att ha stoppat en del av dem. I realiteten är det – trots Netanyahus högljudda klagan i tv – bara en mycket liten del av leveranserna som stoppats. Amerikanska vapen fortsätter att flöda till IDF, och USA har bekräftat att Israel kommer att kunna räkna med deras stöd även vid ett fullskaligt krig med Libanon.

Om det blir verklighet skulle konsekvenserna bli enorma, inte minst för civila i både Israel och Libanon, som i snart fem år har brottats med en ekonomisk kris utan dess like. Resurserna är minimala, befolkningen är utfattig och utmattad. 

Asher Kaufman, israelisk-amerikansk fredsforskare vid University of Notre-Dame, poängterar att majoriteten av Libanons befolkning inte vill ha krig, men att Hizbollah riskerar att dra in hela landet. Frågan är om en upptrappning ens kan undvikas, skriver han i en analys för The Conversation.

– Ett krig med Hizbollah vore inte smart, skriver han i en kommentar till Dagens ETC, apropå Yoav Gallants besök i USA och de uttalanden som följt.

”Relativ stabilitet”

Hittills har nästan 100 000 libaneser drivits på internflykt från landets sydligaste delar. 435 personer har dödats sedan i oktober. I Israel har uppemot 80 000 personer drivits på flykt inom landet. 

När Dagens ETC tidigare i våras var i Saida i södra Libanon, där många internflyktingar tagit skydd, var situationen redan desperat. I Libanon finns det inte något stöd att vänta sig från myndigheter eller regering.

– Vi har pengar kvar för att betala hyran i två månader till. Sedan vet vi inte vad vi ska göra. Vi kanske måste åka tillbaka till Kfar Chouba, berättade 57-åriga Mona Hasan Shibly, som hade sålt sin mammas ringar för att hennes familj skulle kunna hyra en lägenhet i en något säkrare del av landet.

Men situationen har gått i motsatt riktning jämfört med vad familjen i Saida intensivt hoppades på i början av april. För de fredsbevarande styrkorna fortsätter de dagliga patrullerna längs den blåa linjen. Målet är att både Israel och Hizbollah ska sluta attackera varandra och återgå till att följa resolution 1701. Den infördes med stöd från FN efter det senaste fullskaliga kriget år 2006. Det är det närmaste ett fredsavtal parterna kunnat enas kring.

– Resolutionen har gett lokalsamhällen på båda sidorna av gränsen relativ stabilitet i 17 år.

Diplomatisk lösning?

På plats i södra Libanon är situationen allvarlig, men i övriga delar av landet råder ännu ett relativt lugn. Platser längre norrut, som i Baalbek i Bekaadalen, har attackerats, men de mål som Israel angripit har haft koppling till antingen Hizbollah eller Hamas.

Kandice Ardiel tror inte att det är omöjligt att undvika att konflikten sprider sig eller förvärras. Hon understryker också att den enda lösningen på konflikten mellan Hizbollah och Israel är diplomatisk. Militära kraftmätningar kommer inte åstadkomma fred.

– Vi tror starkt på att en diplomatisk lösning är möjlig, och att det är det enda sättet att nå en långsiktigt hållbar lösning. Trots en del av utspelen vi hört vet vi att ingen av sidorna vill att våldet ska sprida sig.

Det är FN:s säkerhetsråd som varje år förlänger Unifils mandat, och så länge de gör det förblir de på plats. Det finns dock noggrant utmejslade planer för vad de ska göra om situationen urartar så pass att de inte längre kan fullfölja sitt uppdrag.

– Om situationen urartar kommer vi att aktivera de planerna i samråd med FN:s huvudkvarter i New York. Men vi är inte nära den punkten än, och vi hoppas att det inte kommer att hända, säger Kandice Ardiel.