Bor med sin mamma
Studenten Siavash Shajarian i Teheran är en av alla iranier som lever under hård ekonomisk press.
– Jag har aldrig känt så stor hopplöshet när det gäller mitt land som idag. Varje dag är en kamp och jag måste hålla mig på en minimumnivå för att överleva. Jag kan inte längre äta en allsidig kost, till exempel kött och frukt har blivit jättedyrt och svårt för mig att köpa. Att resa, köpa böcker och ibland äta ute har jag inte heller råd med. Det som räddar mig är att jag bor med min mamma, så vi delar på hyran och räkningarna, säger han.
Precis som många av sina jämnåriga har han svårt att se en framtid i Iran och drömmer om att flytta utomlands för att plugga vidare.
– Min dröm är att gå en masterutbildning i något europeiskt land, men vägen dit är lång och dyr. För några år sedan kunde jag köpa en flygbiljett till Europa för två veckors lön, nu kostar den två hela månadslöner. Dessutom har det blivit mycket dyrare och svårare att få visum. Vi iranier är inte lika eftertraktade längre och det tror jag dels beror på hur Irans politiska och diplomatiska relationer till omvärlden ser ut idag, men också på det invandrarkritiska klimatet i Europa – framförallt mot människor från Mellanöstern, säger Siavash Shajarian.
Problem under lång tid
Att den akuta ekonomiska krisen i Iran framför allt orsakats av USA:s sanktioner är de flesta ekonomer och statsvetare överens om. Men det är inte hela förklaringen, menar Mellanösternexperten Rouzbeh Parsi vid Utrikespolitiska institutet.
– Sanktionerna har definitivt förvärrat det ekonomiska läget drastiskt, men den iranska ekonomin har alltid haft problem och misskötts under lång tid. Två av de viktigaste förklaringarna till det är den enormt utbredda korruptionen och en penningpolitik som sällan har slagit väl ut – vilket i sin tur har inneburit att inflationen nästan alltid har varit tvåsiffrig, säger Rouzbeh Parsi.
Bolton förstår inte Iran
Han menar att USA:s plan, att dra sig ur kärnteknikavtalet för att kunna utöva maximalt tryck på Iran genom sanktioner och pressa alla andra att sluta att handla med Iran, inte helt har lyckats.
– Planens slutgiltiga mål var att få den iranska ekonomin i fritt fall, då skulle folket resa sig och den islamska republiken skulle störtas. Det här är en gammal fantasi som en del exiliranier har och som USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton har haft i över 20 års tid. Men det har inte hänt ännu, och det beror på att USA inte har förstått det sofistikerade och komplexa i den iranska ekonomin, säger Rouzbeh Parsi.
Den iranska ekonomins förmåga att på längre sikt anpassa sig efter sanktioner och Irans växande avyttringsmarknader är två av flera faktorer som gör landet mer motståndskraftigt än vad omvärlden tror, menar han.
– Om några år kommer ekonomin troligen börja växa igen. Det kommer då att vara tillväxt från ett dåligt utgångsläge till ett något mindre dåligt läge, men ekonomin kommer i varje fall inte att kollapsa. Irans olika avyttringsmarknader har växt stadigt de tio senaste åren, ett exempel är cementtillverkningen. Landet är idag världens åttonde största tillverkare av cement och det är iranska byggföretag och deras cement som bygger upp Irak nu.
Inte helt beroende av olja
Rouzbeh Parsi:
– Oljan, som både Iran själv tjatar om och som USA har koncentrerat sig på, utgör egentligen bara en tredjedel av den iranska ekonomin och är viktig för att ge Iran utländsk hårdvaluta. Iran har dessutom mycket handel med Afghanistan och flera centralasiatiska länder. Så bara för att Iran inte kan sälja olja betyder det inte att allt kollapsar. Många ekonomer tror att är den iranska ekonomin kommer att anpassa sig efter sanktionerna, precis som förra gången Iran utsattes för den här typen av sanktioner. Men det kommer ta några år.
Iran är ett land som på grund av sitt geografiska läge och sitt torra klimat är extra utsatt för miljökatastrofer och extremväder.
Landet drabbas till exempel ofta av jordbävningar och skalv på grund av att flera större förkastningssprickor löper här. Bara under 2000-talet har över 32 000 personer dött i flera stora jordbävningar och 2003 ödelades hela staden Bam i sydöstra Iran av ett jordskalv med magnituden 6,4.
Iran har också stora problem med torka och översvämningar. Senast i april 2019 drabbades 23 av landets 31 provinser av stora översvämningar som dödade hundratals människor och orsakade skador för motsvarande mer än 20 miljarder kronor.
Jordbruket slukar resurser
Men Irans absolut största och mest akuta miljöproblem är vattenbristen. Enligt den iranska klimatforskaren Nasser Karimi har Iran redan använt omkring 30 procent av landets grundvattenreserver, som samlats i en miljon år, på mindre än 50 år.
En av orsakerna till vattenbristen är jordbrukspolitiken. Idag går över 90 procent av landets sötvatten till jordbruket, eftersom den politik som förs strävar efter självförsörjning i matproduktionen. Det blir problematiskt speciellt när det gäller vete. Iran är en av världens största veteproducenter, men den iranska jorden är för torr för att kunna odla vete bara med regnvatten, och därför har man använt sötvatten.
Exminister ger dyster bild
En som har försökt förändra Irans vatten- och jordbrukspolitik är forskaren, vattenexperten, miljöaktivisten och landets före detta vice miljöminister Kaveh Madani som numera är verksam på Yale-universitetet i USA. Han menar att användandet av termen klimatförändringar ibland har blivit ett sätt att skjuta ifrån sig det egna ansvaret, till exempel när det gäller hur de styrande i Iran pratar om vattenbristen.
– Det är självklart så att klimatförändringar har gjort fenomen som översvämningar, torka, eldsvådor och vattenbrist mer frekventa och extrema, men det är inte hela förklaringen. När det gäller vattenbristen, eller Irans vattenbankrutt som jag kallar det, så handlar det väldigt mycket om decennier av kortsiktig och dålig planering och avsaknad av system för att återvinna och rena vatten. Det har också funnits en omedvetenhet om att vatten faktiskt är en ändlig källa, säger Kaveh Madani.
Han vänder sig mot uttrycket ”Irans klimatkris” eftersom han tycker att det ger en felaktig bild av vad som verkligen händer.
– När man använder ordet kris så menar man att det är en extrem situation som kan upphävas eller omvändas, men jag tror inte att situationen i Iran kan omvändas. Så kris är inte rätt ord för att beskriva det som händer just nu i Iran. Jag skulle snarare säga att landet har många extremt allvarliga miljöproblem, som till exempel avskogning, utrotning av biologisk mångfald, sinande grundvatten och luft-föroreningar. Så allt detta, tillsammans med klimatförändringarna som gör allting värre, är det som formar Iran miljölandskap just nu, säger Kaveh Madani.
Räddare för klimatförändringar
Studenten Siavash Shajarian är också bekymrad över klimat- och miljöfrågorna i Iran och tycker inte att politiker och media behandlar ämnet med det allvar och objektivitet det förtjänar.
– Jag är mer oroad över klimatförändringarnas effekter än ett eventuellt krig mot USA. Men klimatdiskussionen i Iran har blivit en väldigt politiskt känslig fråga. För de styrande har det till och med blivit en säkerhetsfråga, och det är därför de klimataktivister som sitter fängslade gör det under brottsrubriceringen spionage. Det som dessa aktivister har protesterat mot är delvis kopplat till intressen i Iran där stora ekonomiska aktörer är inblandade, och de vill ju skydda sina tillgångar och positioner, säger han och tillägger:
– Diskussionerna efter vårens översvämningar är symptomatiska för hur man hanterar klimatrelaterade katastrofer i Iran. Då diskuterade man hur bra eller inte bra förberedd staten var för att rädda och evakuera människor, istället för diskutera varför dessa översvämningar skedde och vad vi har gjort mot vårt klimat för att det skulle reagera så här.
Efter att iranska luftvärnet sköt ner en amerikansk spaningsdrönare i Hormuzsundet den 20 juni, och dessförinnan anklagades för att ha legat bakom attentaten mot ett norskt och ett japanskt oljefartyg i Persiska viken den 13 juni, har tonläget mellan ärkefienderna Iran och USA höjts till maximal nivå och många menar att ett krig mellan länderna aldrig har varit närmare än nu.
De senaste amerikanska sanktionerna som riktar sig direkt mot Irans högste ledare Ayatollah Ali Khamenei samt personer i hans närhet har mötts av förakt från iranska diplomater och politiker.
– Sanktionerna mot Ayatollah Ali Khamenei får egentligen ingen som helst effekt eftersom han inte varit utomlands på över 20 år och inte har den sortens internationella relationer som kan ta skada av det. Det är bara ett sätt för USA att höja temperaturen och provocera Iran till en reaktion. Men om USA gör verklighet av hotet att även sanktionera utrikesministern Javad Zarif är det ett mycket effektivt sätt att förhindra att all form av dialog blir möjlig, säger Rouzbeh Parsi, Mellanösternexpert vid Utrikespolitiska institutet.
Effektiv utrikesminister
Han menar att Javad Zarif är Irans genom tiderna mest effektiva utrikesminister som ger svar på tal på Twitter och är flytande på engelska, vilket ger honom möjligheten att tala direkt till amerikanska medier och ge det iranska perspektivet av den pågående konflikten.
– Att hota med att sanktionera utrikesministern personligen är ett försök från John Bolton och de neokonservativa i USA att täppa till Irans egna möjligheter att delta i den internationella mediala berättelsen om Iran. Om de skulle sanktionera honom och ge honom terroriststämpel finns det till och med risk att amerikanska mediebolag kan komma att straffas ifall de har kontakt med honom.
Visar musklerna med uran
Rouzbeh Parsi menar att Iran är djupt besvikna på att EU inte gjort mer för att stå upp mot USA:s andrahandssanktioner och inte heller är särskilt imponerade av Instex, det europeiska system som uppfunnits för att komma runt sanktionerna genom att underlätta handel mellan Iran och Europa utan att pengar förflyttas eller går genom Federal reserve i New York.
– Så nu sätter Iran hårt mot hårt och visar musklerna. Budskapet till Europa är: ”Eftersom ni inte uppfyller kärntekniksavtalet och inte handlar med oss, trots att det är helt lagligt att göra det i Europa, så kommer inte vi heller uppfylla allt som avtalet kräver av oss.” Idag har Iran mer än 300 kilo låganrikat uran, för första gången sedan man skrev på avtalet. Jag tror att Iran successivt kommer att göra mindre och mindre av det som står i avtalet tills man får en europeisk reaktion som gör att man kan vända på processen, säger Rouzbeh Parsi.
