Någon röd tråd i vad protesterna riktar sig mot verkar inte finnas, av olika internationella analyser att döma. Lägre priser, bättre privatekonomi, arbetslöshet och inflation är några bakomliggande teman.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men det har också rapporterats om protesterande som vill se regeringen falla, antingen till förmån för en mer liberal regim – eller för att de anser den nuvarande för moderat. Till exempel berättar The Guardian om en intern iransk regeringsrapport där planer dragits upp för att motarbeta en grupp salafistiska jihadister i landets nordvästra delar som på grund av just missnöje med landets ekonomi dragit till sig fler anhängare och sympatisörer.

Störst sedan 2009

Även om protester mot levnadsvillkoren i landet inte är ovanliga är de nuvarande protesterna de största sedan 2009, då mer än en miljon människor tog sig ut på Teherans gator för att visa sitt missnöje med presidentvalet efter misstankar om valfusk.

Och även om regimen inte brukar lägga fingrarna emellan när det gäller att slå ned protester är det mycket som enligt experter är annorlunda med det uppblossade missnöjet.

Visserligen är det färre människor som protesterar i dag än 2009, samtidigt som de saknar fokus och inte tycks orkestrerade av någon. Men enligt CNN:s expertkommentator Trita Parsi kan dagens protester utgöra ett nytt inslag i den iranska politiken. Framför allt eftersom de som deltar i protesterna verkar komma från grupper som tidigare inte har gjort sig hörda, de som inte röstar, som inte tror att systemet kan ändras och till och med tappat hoppet om reformer i landet.

”Det gör det också mer utmanande att förutsäga hur protesterna utvecklas och hur de som protesterar kommer att svara på myndigheternas svar”, skriver han.

Farligt för regimen

Rouzbeh Parsi, forskare och Iranexpert vid Lunds universitet, är inne på liknande tankegångar. Även han noterar att protesterna spridit sig snabbt, utan någon som helst politisk ledning och att de verkar rikta sig mot olika mål. Och att det som gör situationen så farlig för iranska regimen är att det är just grupper som tidigare tigit still som nu i ren desperation gett sig ut på gatorna.

Vad situationen leder till är han osäker på. Regimen är van vid att slå ned på missnöjesyttringar och sannolikheten är störst att det är de som avgår med segern. Men helt säker är han inte.

– Situationen balanserar på en knivsegg – nu kan det gå åt båda håll. Det finns ingen formel för hur protester leder till en revolution, men de närmaste dagarnas utveckling är kritisk, säger han.