Möjligheten att träffa likasinnade – från hårdföra nazister till islamfientliga bloggare – i ett sammanhang som inte är särskilt offentligt, och inte utsatt för motdemonstrationer, har uppenbarligen lockat många.
Tillfället var också noga utvalt. Vid den senaste konferensen, 28 februari på Södermalm i Stockholm, proklamerades ett samarbete mellan det svenska förlaget Arktos, Youtubekanalen redice.tv, som drivs av svensken Henrik Palmgren och amerikanska Lana Lokteff, och Richard Spencers organisation National Policy Institute.
Tillsammans öppnade de internetportalen altright.com med kontor i Washington DC. Men Spencer var inte på plats då, eftersom han efter ett möte i Budapest 4 oktober 2014 hade fått ett treårigt inreseförbud till Schengenområdet som alltså varat fram tills nu.
Falnad entusiasm
Samarbetet var från svensk sida ett försök att rida på uppmärksamheten kring den amerikanska rörelsen efter Trumps seger i presidentvalet. Möjligen tyder resultatet på att Arktos överskattat det europeiska intresset för Spencer, och att entusiasmen efter Trumps valvinst nu falnat.
– De såg nog uppmärksamheten efter valet som ett sätt att flytta fram sina positioner, säger Riccardo Valsecchi, journalist och filmproducent i New York, som i filmen ”The nazi hustle – The construction of hate” visar hur han infiltrerade den amerikanska alt-rightrörelsen under valrörelsen.
– Men det har inte fungerat, och Spencers planerade besök i Europa verkar inte särskilt genomtänkt. Det är väldigt stora skillnader mellan Arktos och den polska organisation som han skulle talat hos veckan efter. Han är starkt ifrågasatt även i USA, och hans organisation består inte av många fler än honom själv.
Arktos har själva det senaste året skakats av stora interna motsättningar och ordkrig mellan grundarna. John Morgan, som med sitt Integral Tradition Publishing gick in som partner i Arktos från början, och sedan liksom Friberg under tre år arbetade med att bygga upp förlaget under ekonomiskt pressade förhållanden i Indien, har i nättidskriften Counter Currents åtminstone implicit anklagat Friberg för förskingring. Friberg har å sin sida anklagat Morgans chef Greg Johnson för utpressning.
Krisen kan ha påverkat
Oavsett sanningen i detta har konflikten, som ledde till ett hätskt offentligt meningsutbyte i juni i år, skapat starka känslor i den miljö som omger Arktos – där många tidigare hjälpt förlaget närmast på volontärbasis.
– En rad medarbetare har lämnat förlaget och den kris som finns berör inte samarbetet med Spencer, säger den amerikanske musikvetaren Ben Teitelbaum från Boulder, Colorado, författare till boken ”Lions of the north”.
– Däremot genomgår förlaget en kris. Det går inte att veta än om det är det som förklarar att så få ville komma. Min egen reaktion var att det var överambitiöst med två stora konferenser samma år. Men det kan ha påverkat.
Rädda att stängas ute
Arktos har själva förklarat att syftet med konferensen var att lansera en uppdaterad webbmiljö. Detta beror i sin tur på en fruktan för att stängas ute från de servrar som de använder efter amerikanska påtryckningar.
– De måste skapa sig en säkrare miljö, både kulturellt och tekniskt. Det är vad de prioriterar just nu, säger Riccardo Valsecchi.
Så sent som i augusti hackades redice.tv, möjligen i ett försök att komma åt hemsidans kundregister. Deras akilleshäl nu, precis som för 10 eller 20 år sidan, är deras kunders integritet. Om registren öppnas, vänds deras digitala verktyg mot dem istället.
– Det är på internet de är starka. Utanför finns de nästan inte alls, eftersom väldigt få vill utsätta sig för det liv som personerna i kärnan lever, påpekar Riccardo Valsecchi.
Det beror i sin tur på att den alternativa högern, åtminstone den del som kallar sig Alt-right, är en del av vitmaktvärlden. De använder andra metoder än uttalade nazister som Nordiska motståndsrörelsen, men de är i minst lika hög grad rasideologer.
Spencer kommer ur den amerikanska rasismen, ”White supremacy”, och för Arktos del går en rak linje från 90-talets Stormnätverk över Nordland och Nordiska förbundets deltagande i Salemmarscherna till dagens Arktos.
Det finns andra inslag i Arktos utgivning, men gruppen har aldrig tagit avstånd från rastänkandet. Genom den direkta kopplingen skiljer sig de nordiska aktivisterna lite från de identitära rörelserna på kontinenten. Istället har den ironiska memekulturen och de spektakulära aktionerna plockats upp på många olika håll i vitmaktvärldens grenar.
Men det är formerna som skiljer sig, inte innehållet.
