Laia bor i Barcelona i den nordöstra regionen Katalonien i Spanien. För katalanerna är inte klimatkrisen något som i teorin kan drabba oss någon gång i framtiden. Här har den varit högst pågående och en nutida verklighet i flera år. Inte minst den första halvan av det här året. Och inför EU-valet är klimatet den viktigaste frågan för katalanerna – till och med viktigare än regionala frågor om självständighet enligt en ny mätning utförd av Ifop.

– Att inte ha tillgång till vatten leder till en extrem känsla av sårbarhet. Det är något vi brukade läsa om i,  ja du vet: länder i Afrika typ. Det var svårt att ta in att det gällde även oss, i en modern europeisk storstad som Barcelona. När jag går och röstar i juni är klimatet den absolut viktigaste frågan som trumfar alla andra.

Laia Carmona har, liksom sex miljoner andra boende i Barcelona-regionen, fått anpassa sig till strikta vattenrestriktioner. Dåvarande regionspresidenten Père Aragonès införde högsta nödläge den första februari i år efter en historisk torka för regionen – som pågått de senaste tre åren utan någon lättnad i sikte.

Vatten för fem toabesök

Efter kraftiga regn i april har de tuffaste restriktionerna nu tillfälligt lyfts – men det innebär inte en återgång till det normala. Inom jordbruket var restriktionerna extrema under nödläget. Jordbrukare fick bara använda 20 procent av den vanliga bevattningsnivån. Efter att restriktionerna släppts tillåts bevattning till 60 procent – vilket fortfarande gör situationen tuff.

Det är en konstant känsla av att vattnet faktiskt kan ta slut. En känsla av skam när man diskar eller bara dricker.

För privatpersoner som Laia Carmona höjs nu begränsningarna för privat vattenkonsumtion till 230 liter per person och dag jämfört med 200 under högsta nödläget. För att sätta det i perspektiv använder en svensk person i snitt mellan 45 och 60 liter vatten på en dusch och 35 liter på dagliga toalettbesök. Att bada badkar däremot kräver 200 liter och en genomsnittligt användning av vattenspridare slösar runt 350 liter vatten. 

–  Det är en konstant känsla av att vattnet faktiskt kan ta slut. En känsla av skam när man diskar eller bara dricker. Och så nu den här historien med vattenfartyget…

Laia Carmona syftar på planerna att skeppa in vatten med fartyg. I desperation skrev Barcelona stad på ett avtal om vattenleveranser med stora tankfartyg, vilket är ett komplicerat och dyrt förfarande. För det krävs särskilda kemikaliefartyg som det dessutom råder global brist på.

– Och vi är inte den enda plats på jorden som drabbas av klimatförändringar, säger Victor Ribera som jobbar för Barcelona stads klimat-och miljöråd när Dagens ETC ringer upp.

Fyra av fem: Människan bakom klimatkrisen

Aprilregnen ger dock staden hopp om att kunna klara sig utan de dyra vattenleveranserna. Istället ska man använda sig av ”mobila avsaltningscentraler” som också är båtar – 12 stycken ska installeras längs Costa Brava-kusten och en i Barcelona. Dessa  ska alltså transformera saltvatten till dricksvatten.

Torkan och den allmänna vattenbristen påverkar samhällets alla sektorer – allt från jordbruket, skolor och sjukvård till de enskilda hushållen. Spanjorer hör till de mest klimatmedvetna i världen, nära 80 procent håller helt med om påståendet att människan är huvudorsaken till klimatkrisen och 75 procent är positiva till att stat och regioner inför restriktioner.

Turismindustrin, som utgör 14,5 procent av Kataloniens BNP ställer in sig på att ställa om och framför allt inte använda lika mycket vatten som tidigare. Särskilt lyxturismen innebär idag enorma mängder vatten till pooler, spaanläggningar och annat.

Tatiana Tarragó, som just nu producerar den ambulerande konstutställningen Manifesta 15 som kommer att gå av stapeln i Katalonien i höst, berättar att allt kommit att kretsa kring klimatet, även konstuttrycken, för att ”allt och alla kommer att behöva anpassa sig”

– Vi kan inte vara beroende av skadliga industrier, vi vill att de som besöker Katalonien gör det på ett medvetet sätt, därför kommer Biennalen i höst vara utspridd i regionen och uppmuntra hållbart resande – utöver uttrycken som är en sammanblandning av konst och klimataktivism, säger hon.

Svajpa höger för klimatet

Pol Villaverde är skaparen av den Tinder-aktiga appen Palumba – en app som på 30 olika språk ska orientera väljare i valdjungeln. Genom att svajpa höger och vänster på olika idéer ska användare runt om i EU hitta de EU-kandidater som matchar deras åsikter. Appen har fått stöd av EU-parlamentet och riktar sig främst till ungdomar.

Vi är den första generationen som kliver in i vuxenlivet på påverkat av klimatkrisen.

– Unga är,  till skillnad från äldre generationer, inte så bundna vid gamla partitillhörigheter. Här är det större teman som gäller och just klimatet är väldigt viktigt för unga. Det blev tydligt för mig som växt upp i Katalonien. Vi är den första generationen som kliver in i vuxenlivet på påverkat av klimatkrisen, säger Pol Villaverde 23.

Han menar att för unga katalanska väljare som levt med torka, ekonomisk kris och klimatkris är klimatet en självklar och konkret huvudfråga.

– Det är en insikt om att allt hänger på det för framtiden. Appen styr inte på något vis dina åsikter utan matchar dig med kandidater som passar dig, vad du än tycker. Klimatkrisen är en uppenbar toppfråga för de flesta katalanska ungdomar medan exempelvis kopplingen mellan ekonomisk utsatthet och klimatkrisen varierar väljargrupper emellan. Det har skapats nya konfliktlinjer, säger han.

Han menar att man i södra Europa i stort lämnat frågan om klimatkrisen är verklig bakom sig.

– Finns det inte vatten i kranen blir det liksom konkret, säger Pol Villaverde.