– Vi var exalterade över att börja ett nytt akademiskt år med våra elever, säger Nisrine Binni.

Hon är rektor för den offentliga skolan Islah Intermediate mixed public school i Saida i södra Libanon. Saida är på grund av sitt geografiska läge en stad som många flytt både från och till – den ligger söderut, men inte så långt söderut att den drabbats av tungt bombardemang. Men även om skolorna lyckas öppna i november är det inte säkert att det finns några klassrum tillgängliga, berättar hon. 

– Vi hjäper internflyktingarna. Vår skola är en av de skolor som har blivit omgjord till ett akutboende för hundratals människor, säger Nisrine Binni. 

Enligt siffror från den libanesiska regeringen är över 400 000 barn på internflykt i landet. Den totala siffran närmar sig en och en halv miljon. Någon hjälp från officiellt håll finns knappt att få i det sedan länge krisdrabbade landet. 

I september 2023 träffade Dagens ETC Nisrine Binni i Saida:

– Allting har förändrats i Libanon. Lönerna är så låga, det är omöjligt att leva här. Och vi vet inte om det blir någon skolstart till hösten, sa hon då. 

Kris blev till krig

Då var det på grund av den ekonomiska krisen: lärarnas löner var så låga att de av facket uppmanades att inte gå till jobbet, i ett försök att få den korrupta regeringen att trolla fram pengar. Många barn missade skolan för att de behövde arbeta och bidra till familjens försörjning. Eleverna skulle få ”lida i många år”, förklarade Nisrine Binni för Dagens ETC. 

I den klagan som Libanon för någon vecka sedan lämnade in till FN:s säkerhetsråd uppmanar man rådets medlemsländer att ingripa ”omedelbart och med kraft för att den pågående israeliska aggressionen på libanesiskt territorium ska upphöra”. I anmälan betonades det också att utbildning är en grundläggande rättighet och att det kommer att påverka kommande generationers möjlighet till vidareutbildning och akademiska studier. 

I Gaza är det andra året som skolstarten kommer och går utan att några elever börjar nya årskurser och utbildningar. International rescue committee (Rescue) ser med stor oro på att historien nu upprepar sig i Libanon. 

– Det är väldigt allvarligt. Vi är en stark utbildningsaktör och vi brukar alltid säga att utbildning är en livräddande insats. För barn i krig och konflikt är utbildning en skyddsmekanism. Både för att de fortsätter att lära sig och utvecklas, men också för deras psykiska hälsa, säger Rescues landchef Juan Gabriel Wells till Dagens ETC. 

"Katastrofalt för varje barn" 

Enligt FN:s barnfond Unicef är situationen för barn i Libanon akut. Omkring 550 skolor har nu gjorts om till boenden för människor på flykt. Minst 70 vårdcentraler och hälsokliniker och sex sjukhus har stängts, varav de flesta i landets södra delar. Flera skolor har också skadats. Vattenförsörjningen är hotad: 28 anläggningar i södra Libanon har skadats, vilket påverkar minst 360 000 människor. 

Bristande tillgång på rent vatten ökar risken för spridning av vattenburna sjukdomar, vilket riskerar att drabba barn hårt. Bombningarna ökar i både intensitet och frekvens, säger Edouard Beigbeder, Unicefs representant i Libanon, i ett uttalande. 

– Det här är katastrofalt för varje barn i Libanon. I enlighet med internationell humanitär rätt måste humanitär personal och andra som har samhällsbärande yrken skyddas när de levererar livräddande stöd till familjer och barn under osäkra förhållanden, säger Edouard Beigbeder. 

Skolgång i skift

Redan innan kriget trappades upp i Libanon hade många skolor i landets södra delar stängt. Både elever och lärare hade flytt. Sedan över ett decennium tillbaka har undervisningen i många skolor varit uppdelad i förmiddags- och eftermiddagsskift. På morgonen går libanesiska barn i skolan, på eftermiddagen syriska. Skiften för de syriska barnen hade ställts in redan innan upptrappningen på många håll runt om i landet. Palestinska barn går å sin sida i egna skolor, som ofta drivs av FN-organet UNRWA. Flera av UNRWA:s skolor har också gjorts om till boenden.

Att alla dessa barn nu inte alls kan gå i skolan är en katastrof i katastrofen: 

– Det påverkar alla ”walks of life”, säger Juan Gabriel Wells.

Om gud vill

I Libanon går det inte heller att förlita sig på några större insatser från regeringen: en svag övergångsregering utan president sedan två år tillbaka. Digitala lösningar kräver snabbt internet och teknisk utrustning som Ipads och laptops. Det är det få som har till sina barn. 

– Digital undervisning är inte heller lika kvalitativ som den i ett klassrum. Det kräver mer av studenterna, säger Juan Gabriel Wells. 

Ändå är det just det Nisrine Binni på skolan i Saida funderar på. Hennes klassrum är fulla med människor på flykt. Var ska eleverna – de som är kvar i Saida – få plats med sina skolböcker och anteckningsblock? frågar hon sig retoriskt.

– En del av våra studenter är på flykt från sina hem. Kriget har också skapat psykologiska trauman som påverkar deras förmåga och möjligheter att ta till sig av undervisningen. Det är svårt för dem, säger Nisrine Binni. 

”Nshallah” – om gud vill – så kommer de snart kunna erbjuda undervisning igen, fortsätter hon. 

– Men om vi startar upp den 4 november så tror jag att vi kommer undervisa online. Det är svårt att öppna som vanligt för vår skola är full med internflyktingar. 

Läs också:

”Barnen kommer att lida i så många år”