De knackar dörr för att hitta och hjälpa psykiskt sjuka

I samband rapporten publicerar Human Rights Watch också en video. Där berättar Kriti Sharma, som ansvarar för forskningen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, om hur hon för fyra år sedan träffade en man vid namn Sodokin.

Under åtta år hade hans familj låst in honom i ett litet skjul för att man såg honom och hans sjukdom som en belastning och inte visste hur man skulle hantera honom. Sodokins öde är inte unikt, i klippet visas bilder på hur människor ligger fastkedjade på stengolv och familjemedlemmar berättar hur de skickat iväg sina sjuka släktingar utan att riktigt veta till vad.

– Stigmatiseringen är väldigt omfattande från samhället, säger Kriti Sharma.

Knackar dörr

Sedan två år tillbaka pågår ett enormt arbete där indonesiska myndigheter går och knackar dörr för att informera och hjälpa familjer vars medlemmar lider av psykisk ohälsa. Hittills har man besökt 16,2 miljoner hushåll.

I dagsläget uppskattar man att över 12 800 människor med psykisk sjukdom lever fastkedjade i Indonesien. Det är visserligen en nedgång från 18 800 år 2016, men Human Rights Watch beskriver hur övergreppen fortsätter och att samhället måste agera unisont på alla fronter för att hjälpa de utsatta.

– För att få bort fastkedjandet måste regeringen undervisa allmänheten om psykisk hälsa och ge människor med psykiska funktionsnedsättningar tillgång till mer än bara läkemedel, till exempel utbildning, bostäder och sysselsättning, säger Kriti Sharma.

Ingen tillsyn

Under Human Rights Watch arbete i Indonesien fann man människor med psykiska funktionsnedsättningar som fortfarande var inspärrade på healingcenter, behandlingshem och mentalsjukhus. Det fanns inte någon regelbunden tillsyn och människor låg fastkedjade, misshandlades regelbundet och tvingades till alternativa behandlingar som att lyssna på koranverser eller få hårdhänt massage. Nu uppmanar man myndigheterna att ta krafttag mot dessa ”sjukhus”.

– Ministeriet för sociala frågor måste föra en politik som går ut på avinstitutionalisering. Man måste komma bort ifrån bruket att förvara människor på institutioner och ge dem stöd så att de kan leva självständiga liv ute i samhället, säger Kriti Sharma.