Ilska när Georgien blir tillflyktsort för ryssar som inte vill strida

Georgien blev först en fristad för belarusier som flydde från Aleksandr Lukasjenkos förtryck, senare för ukrainare som flydde kriget – men också för ryssar, som började komma efter invasionen av Ukraina och ännu mer så efter att Vladimir Putin utlyste en partiell mobilisering. Köerna vid gränsstationerna i de kaukasiska bergen, där Ryssland möter Georgien, ringlar sig upp till 20 kilometer långa. Mellan 6 000 och 10 000 ryska medborgare anländer varje dag till Georgien, ett land med en befolkning på 3,7 miljoner, och som tack vare sin historia som en del av Sovjetunionen är lätt tillgängligt för ryssar. De behöver inga visum.

Turistguiden Levan Chalauri, 34, hade det kämpigt under pandemin, men nu är det förbryllande många ryska män som efterfrågar hans tjänster.

– De anländer till Georgien till fots eller på cykel. De ger sken av att vara turister men egentligen flyr de mobiliseringen. De bosätter sig främst på turistorter, som Tbilisi, Borjomi eller Batumi. Det hade varit bättre om de stannade i sitt land och bekämpade regimen, utbrister han.

På avenyn säljer de små souvenirstånden georgiska och ukrainska flaggor, många restauranger visar sin solidaritet med Ukraina. Framför parlamentet pryds monumentet till minne av tragedin den 9 april 1989 (när den sovjetiska armén slog ned på en fredlig demonstration och dödade 21 personer) av fotografier på georgiska soldater som kämpade i Ukraina och av gula och blå flaggor. Hela staden är målad i anti-rysk och pro-ukrainsk graffiti, på georgiska, engelska och ryska.

”Stäng gränsen”

Vid utgången till tunnelbanan Rustaveli träffar Dagens ETC Nika Kalandadze som genast gör det klart att han ”hatar ryssar”. Han är en kändis efter sin medverkan i den georgiska upplagan av The X Factor, och leder numera ett program för tonåringar på en privatägd och liberal tv-kanal, TV Pirveli.

– Jag förstår inte hur Georgien har kunnat bli en fristad för ryssar, som ockuperar en femtedel av vårt land, säger han irriterat, med referens till Sydossetien och Abkhasien, innan han avbryts av ett fan som ber om en selfie.

– Jag tror att om det här flödet fortsätter så kommer georgierna att gå ut på gatorna. Gränsen mot Ryssland borde stängas, och ryssarna ska inte kunna resa hit med särskilda förmåner!

Hans åsikt delas av många georgier. Ett flertal kändisar och föreningar har startat en namninsamling för att avskaffa viseringsfriheten för ryska medborgare. Enligt en opinionsundersökning som Internationella republikanska institutet, en amerikansk organisation, genomförde i mars anser 90 procent av georgierna att det största hotet mot deras land är Ryssland. Över 40 procent av georgierna vill också avskaffa viseringslättnaderna som infördes år 2012. Bristen på handling från den georgiska regeringens sida – en verkställande makt som är ”korrupt och Rysslands nickedocka”, enligt Nika Kalandadze, spär ytterligare på georgiernas vrede och frustration.

Ryska trupper på plats

– Jag är extremt missnöjd med den nuvarande situationen. Till skillnad från mina förfäder har jag haft privilegiet att födas i en oberoende stat, år 1997, säger Ana Aptsiauri, en ung advokat som specialiserat sig på mänskliga rättigheter.

– Mina föräldrar och mor- och farföräldrar föddes i ett Georgien som ockuperades av Sovjet. Generationen före dem levde i ett Georgien som var införlivat i det ryska imperiet. Men när jag var elva år gammal invaderade Ryssland Georgien. Vi har en lång historia av annekteringar, ockupation, etnisk rensning, deportationer och tvångsassimilering. Man får inte glömma att ryska trupper fortfarande är på plats i Georgien och fortsätter kidnappa, stoppa och tortera georgiska medborgare som bor i närheten.

Frustrationen är också ekonomisk. Den höga arbetslösheten (mellan 18 och 20 procent) tvingar många unga georgier att lämna landet. Priserna på bostäder har exploderat och kostar nästan 10 000 kronor kvadratmetern i Tbilisi, samtidigt som medellönen ligger runt 4 500 kronor.

Ilska som går i arv

Vandrarhemmet Hi Hotel, i centrum av Tbilisi, tillhör numera en av de billigaste i staden och är fullbokat … ”med undantag för sovsalen för kvinnor”, förklarar Stan, som basar över stället.

– Vanligtvis tillhör vi inte de billigaste boendena, men andra etablissemang har dubblat eller tripplat sina priser. Vi bestämde att det var omoraliskt att dra nytta av situationen och har inte förändrat våra tariffer, som ligger omkring 100 kronor natten. Det är effekten av mobiliseringen!

Han behöver regelbundet neka män som hoppas på tur och bokar en plats i kvinnosalarna.

– Jag är inte rasande på ryssarna men jag känner en stor frustration, säger Medea, 20, som läser tyska på Ivan Javakhsjvilis universitet.

– De berövar unga georgier på möjligheter. De är rikare än vad vi är, de drar upp hyrorna så att studenter inte längre kan hitta någonstans att bo. De kan ingenting om vår historia och hatet bland georgier kokar. Jag såg en video på Tiktok nyligen där georgiska tonåringar attackerade en ryss. Det är oacceptabelt och oroande, men jag förstår deras vrede. Det är en känsla som gått i arv från en generation till nästa. Ryssarna som kommer idag har en rätt så kolonial attityd mot Georgien.

Att känna sympati med ryssar som flyr mobiliseringen ”uppfattas som väldigt dåligt”, enligt Sjako Zagaidze, 29, styrekonom.

– Antirysk propaganda förekommer i media. Jag pratar inte längre om det här med min familj. Jag kan inte låta bli att känna medlidande med ryssar. Vilka är de? Stackars typer som jag, som inte alls är intresserade av att kriga, som aldrig sett ett vapen. Kan man rimligen förvänta sig att de ska ta upp kampen mot Putin? De kommer inte till Georgien för att utnyttja socialtjänsten utan för att de vill ha frihet. Vi borde välkomna dem och uppmuntra den här känslan, så att ryssarna äntligen vaknar.

Han pekar på grupper av ryssar som sitter på uteserveringarna på Rustaveliavenyn.

– Ju fler män som flyr, desto vekare blir landet, och desto snabbare kommer Ryssland att förlora kriget!