– Japanska fans älskar att förälska sig i en oskuld. Idolerna är deras imaginära flickvän, säger Yamato Sato på Rei law office som sysslar med fall inom nöjesbranschen i Japan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”No love-kontrakt”
Otako är ett uttryck på japanska som i princip innebär att avguda sin idol. Det är dessa fans som miljardindustrin fokuserar på. Branschen skapar unga söta tjejer som fansen – de flesta är män – ser som sina fantasiflickvänner. Männen har oftast en favorit och de köper allt som har med den tjejen att göra: cd-skivor, t-shirtar och fotografier.
För att se till att fansen fortsätter att spendera pengar på sin idol håller branschen hårt i tjejerna. Idolartisterna ingår muntliga avtal med sina chefer om att de varken har kortvariga eller långvariga förhållanden med killar.
– Dessa så kallade no love-kontrakt är väldigt vanliga men de är nästan aldrig skriftliga. Att ha muntliga avtal är ett sätt att visa att man litar på varandra, säger Yamato Sato.
En av idolerna som han företrätt är 21-åriga Mio Kanai som startade sin karriär som sjuttonåring. Vi använder ett fingerat namn eftersom hon i samband med att hon fick jobbet lovade att inte berätta något om vad hon ser eller hör under sin anställning.
Klädd i kort svartrutig klänning och vita spetsknästrumpor, med välkammad lugg och pastellfärgade naglar ger hon intrycket av en söt tjej; nästintill barnslig. Mio Kanai tog kontakt med advokatfirman eftersom hon behövde hjälp att säga upp sig.
– Främsta orsaken till att jag sa upp mig var att chefen och jag såg olika riktningar med vad vi som idoler skulle göra. Till exempel var vi tvungna att sälja våra cd-skivor på snuskigt sätt. Om något av fansen köper många skivor har de rätt att gå ut med någon av oss. Vi går till ett karaokeställe och sjunger för killarna eller så köper de bröd till oss. Vissa fans utnyttjar situationen och försöker tafsa på oss. Som tur var hände det aldrig mig. Men jag vill inte riskera att det händer, säger hon.
Det märks att hon tycker det är jobbigt att prata om det. Hon håller blicken fäst i bordet och pillar nervöst på sitt guldarmband med en rubinröd sten.
Som mest uppträdde hon och hennes grupp sju dagar i veckan. Efter skolan på vardagar och från morgon till kväll på helgerna. Inte nog med det. De var också tvungna att ha kontinuerlig kontakt med fansen via Twitter utan att bli för personliga. Mio Kanai har över 10 000 följare. Däremot fick hon inte använda Facebook eller Instagram.
– Företaget övervakade alla mina tweets. En av tjejerna i gruppen twittrade något sexigt en gång och blev tillsagd direkt.
Mio Kanai berättar att kontakten med fansen är a och o. Antalet fans bestämmer gruppmedlemmarnas lön. Som mest fick hon en månadslön på cirka 8 000 kronor. Det blir inte många kronor om man slår ut det på antalet timmar hon arbetade, säger hon.
”Handlar om jämlikhet”
Akihabara är det område i Tokyo där Mio Kanai och andra idolartister oftast uppträder. Stadsdelen är också ett världskänt shoppingområde för videospel, manga och elektronikvaror. Japans största idolgrupp AKB48 har fått sitt namn efter Akihabara. De omsatte över en miljard kronor år 2013. De har sitt eget kafé, en shop och en teater. Utanför lokalerna träffar vi några hängivna fans som bestämt träff via Twitter. De träffas emellanåt för att prata om deras gemensamma favoritgrupp. AKB48 bestod från början av 48 medlemmar men har i dag över 130 tjejer, från 13-årsåldern upp till runt 25.
Bland fansen vi träffar är alla överens om att idolartisterna inte ska ha pojkvänner. Det är viktigt att tjejerna är rena och prydliga, förklarar de.
– Det handlar om jämlikhet, säger tjugoårige Shunki Yoshida.
– Vi fans är jämlika. Om en av tjejerna dejtar en kille så känns det inte bra för oss andra, fortsätter han.
Samtliga fans i sällskapet är män förutom 24-åriga Shiori Hosokawa som kommer hit varje dag.
– Mina kvinnliga kompisar gillar inte de här tjejgrupperna. För de flesta handlar det om en låtsaskärlek och då blir det inte intressant för mina kompisar. Men för mig handlar det inte om det. Min favorit Sayuna Hama är som en syster. Hon är söt och väldigt rolig.
Några dagar senare träffar vi gruppen igen i en stor mässhall i en annan del av den japanska huvudstaden. Tillsammans med tiotusentals andra AKB48-fans deltar de i ett gigantiskt handskakningsevent. Fansen köper en biljett för cirka 85 kronor och för varje biljett får de några sekunder med sin favoritmedlem då de skakar hand och utbyter några ord.
Det är noga med säkerheten. För att komma i hallen måste alla besökare gå igenom en larmbåge. Dessutom genomsöks alla väskor. Trots att väskan är genomsökt måste de lämna ifrån sig den innan de går fram och skakar hand med sin favorit. Säkerheten höjdes för några år sedan efter att en man attackerade en av tjejerna och knivhögg henne. Hon överlevde.
90 procent av personerna i hallen är män. De flesta av dem har köpt många biljetter för att få mer tid med tjejerna. 30-årige Hiromasa Maezawa är singel och arbetar på bank i Taiwan. Han flyger alltid hem i samband med event som denna. Han har köpt 60 biljetter för att skaka hand med tio tjejer. Notan hamnar på 5 000 kronor.
– Det är svårt att svara på om det är värt pengarna. Ibland tänker jag att jag slösar. Men när jag väl är här känns det inte så. Jag blir väldigt lycklig när jag träffar mina favoriter. Jag tror också att det blir en form av beroende.
I dag fick han höra av en av tjejerna att han hade blivit solbränd sedan förra gången de sågs och hon var orolig för honom. Det blir en form av bekräftelse, förklarar han. På samma sätt vill han vara ett stöd för henne, som en storebror, och uppmuntrar henne att följa sina drömmar.
– Det är som att vi växer tillsammans, som en familj.
Han har redan köpt biljetter för nästa handskaksevent. Då har han investerat i tvåhundra biljetter, närmare 17 000 kronor.
Skarp kritik
Så länge fansen investerar stora summor pengar i branschen och förväntar sig att idolartisterna ska följa det oskuldsfulla skolflicksidealet kommer de så kallade no love-kontrakten att finnas, säger advokaten Yamato Sato. Han är öppet kritisk mot avtalen och hur idolartisterna behandlas, men tänker fortsätta kämpa och ser tecken på att idolbranschen förändras.
– Fler och fler advokater är numer involverade i nöjesindustrin. Det gör att idolartisternas rättigheter kommer att öka. Jag tror att vi kommer att se en stor förändring om 20, 30 år. Japanska artister kommer att bli mer självständiga och få mer frihet som i andra länder.•
